Att plocka, torka och förvara läkeväxter

Plocka

∗ Välj en solig förmiddag för plockningen. Växterna får inte vara våta när de skördas.

∗ Plocka i korg, tygkasse, papperskasse – inte plast.

∗ Lägg ut till tork så snart som möjligt. Förbered gärna en plats att torka på redan innan du går ut och plockar.

∗ Ta inte mer än du behöver, och se till att lämna lite för återväxten på varje ställe.

Torka

∗ Långskaftade växter kan torkas upphängda i tunna buketter.

∗ Myggfönster är praktiskt. Stapla flera på varandra med böcker eller tegelstenar emellan, häng upp dem i snören från taket, flytta omkring dem som du vill...

∗ Jag har byggt en ställning för stora torkollor med myggnätsbotten.

∗ Man kan spänna upp lakan och torka på. Ger en stor torkyta.

∗ Små mängder kan bredas ut på en handduk.

∗ Rötter tvättas noga (enda gången man tvättar en växt innan torkning), hackas i cm-stora bitar och torkas i 40° i ugnen med luckan lite på glänt. Ett torkskåp eller en torkmaskin fungerar ännu bättre.

∗ Torka aldrig växter i direkt solljus!

∗ Växterna är torra när de går lätt att bryta sönder.

Förvara

∗ Mörka glasburkar är bäst, men kan vara lite svåra att få tag på. Klara glasburkar är också bra, men då måste man förvara dem i ett mörkt skåp.

∗ Plåtburkar (kakburkar) är stora och bra.

∗ Näverburkar och svepaskar är vackra förvaringsburkar.

∗ Papperspåsar fungerar hyfsat, men örterna håller inte lika länge som i en glasburk.

∗ För stora kvantiteter använder jag jutesäckar fodrade med örngott. Säckarna förvarar jag i en torr och sval matkällare och då håller örterna god kvalitet i minst ett år.

∗ Skriv lappar på påsar och burkar om vad de innehåller och när örterna plockades. Man tror att man ska minnas...

Vet man inte att man har styvmorsviol hemma blir det nog inte av att man använder örten. Tråkigt, när man nu lagt ner arbete på att samla in den.

∗ I regel håller örterna i minst ett år, de förlorar smak, doft och verkan successivt.

∗ Förvara örterna inomhus, torrt och dammfritt. Utomhus, i kallställda förråd eller i fuktiga vinds - och källarutrymmen förlorar växterna snabbt sin verkan.

∗ Lägg tillbaka överblivna växter i naturen i stället för att kasta dem i soporna. Det tycker jag är ett fint sätt att ge tillbaka det man inte behöver.

I år ska jag märka alla!

Jag försöker verkligen leva som jag lär. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Häromkvällen stod min käraste i sovrumsdörren och undrade om vi har slut på kamomill, han hade varit nere i örtförrådet och sett att burken är tom.

"Det finns gatkamomill i en annan burk...", svarade jag och tystnade sedan när jag mindes att just den burken är utan märklapp. Det hade ju inte gjort så mycket, om det inte var för det faktum att ganska många burkar är utan märklapp.

Jag plockar växter och lägger på tork, och så plötsligt behövs torkytan till någon annan växt och det blir bråttom att lägga över det torra i en lämplig burk. Ofta tänker jag då att jag ska göra en lapp till burken senare och ibland blir det faktiskt av. Ibland inte.

Många växter ändrar utseende när de har legat ett tag i en burk. De antar alla ungefär samma gröna färg och doften avtar successivt. Efter lite detektivarbete brukar det alltid gå att klura ut vilken växt som ligger i burken, men det är synd att behöva hålla på så. Dessutom, vet man inte att man har styvmorsviol hemma blir det nog inte av att man använder örten. Tråkigt, när man nu lagt ner arbete på att samla in den.

Så i år ska jag märka alla burkar, påsar och tunnor med tydliga namnskyltar. Vem som helst ska kunna hitta vad som helst i mitt örtförråd! Tur att det kommer regniga dagar ibland så att jag hinner skriva skyltar...

Alexandra De Paoli är utbildad örtterapeut och journalist, men har lärt sig om växters effekter på kroppen sedan 7-årsåldern. Sedan 2005 medverkar hon som örtexpert i livsstilsprogrammet Strömsö. Förutom de kunskaper hon har genom egen erfarenhet studerar hon tillgänglig forskning om örter och deras verksamma substanser. Genom sitt arbete vill hon inspirera fler att prova läkeväxter som komplement till annan medicin. 

Texten publicerades ursprungligen på Alexandras hemsida.