Ett nyligen avslutat forskningsprojekt vid Luleå tekniska universitet har undersökt hur olika former av konsertsalsakustik påverkar utövarnas upplevelser av musikframträdanden. Forskningen konstaterar att akustiken har en faktisk inverkan på själva tolkningen av musiken – en upptäckt som kan förändra designen av framtida konsertlokaler.
– Vår forskning visar att akustiken har betydelse för det klingande resultatet och det betyder att det finns incitament för konsertlokaler som optimerar möjligheterna för olika sorters akustik. Vi tror mer på att man fysiskt ändrar lokalens form än att man använder tekniska lösningar, som är det vanliga i dag. Det kräver dock ett större tankearbete och är något dyrare än att köpa ett färdigt system som ändrar akustiken på artificiell väg, säger Sverker Jullander, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet.
Forskningen om sambandet mellan musikalisk interpretation och konsertsalsakustik har bedrivits i projektet Tolkningsrum: musikalisk interpretation i samspel med rumsakustik, som pågick mellan åren 2015-2017. En avgörande förutsättning för forskningen var konsertsalen Studio Acusticum i Piteå, vars design ger möjlighet att förändra akustiken med ett höj- och sänkbart tak.
Studio Acusticum. Foto: Luleå tekniska universitet
– Vi valde att avgränsa oss till tre lägen: det allra högsta, det allra lägsta och det mittemellan. Sedan fick solomusiker och ensembler spela samma program i de tre akustiklägena. Därpå fick deltagarna och medlemmarna i forskargruppen skriva ner sina spontana reaktioner för att sedan återbesöka framförandet genom inspelningar och på nytt analysera sina upplevelser, berättar Sverker Jullander och konstaterar att akustikens påverkan är beroende av ensemblens storlek och sammansättning.
– När du är ensam musiker så är det dig själv och rummet du har att spela med och då får akustiken en större betydelse. Musiker i en ensemble utan dirigent har hela gruppen att ta hänsyn till och då minskar akustiken i betydelse för hur du musicerar, du är inte fri att improvisera utan gör det gruppen har kommit överens om. En dirigent kan däremot styra ensemblen efter rumsakustiken och det var också det som skedde.
Projektet som finansierades av Vetenskapsrådet avslutades i december 2017 men forskargruppen fortsätter arbetet via vetenskapliga publiceringar och det digra materialet som insamlats ger möjlighet till fortsatt forskning inom området.
– Man kan till exempel tänka sig att en fortsatt forskning om rumsakustik skulle kunna se en breddning av genrer, nu har vi bara studerat västerländsk konstmusik. Ytterligare aspekter på rumsakustik skulle kunna vara att involvera kompositörer som skriver musik för specifika akustiska förhållanden eller en jämförande studie mellan elektroniskt variabel och, som i vårt fall, naturlig akustik. Vi har ett så pass omfattande material att det skulle kunna ligga till grund för ett antal nya forskningsprojekt, säger Sverker Jullander.
