Året är ännu inte slut och antalet döda i skjutningar ligger redan på samma höga nivå som 2017. 42 personer har skjutits ihjäl i drygt 270 skjutningar.
– Om vi inte gör något kommer den siffran att öka, säger poliskommissarien Gunnar Appelgren.
Antalet skjutningar ligger på en fortsatt hög nivå, enligt Appelgren, expert på gängkriminalitet inom Stockholmspolisen och med kunskap om dödsskjutningar även på nationell nivå.
TT har tagit del av statistik från polisens nationella operativa avdelning som visar att fram till 21 november i år har 272 skjutningar inträffat där 129 personer skadats och 42 avlidit.
Det kan jämföras med hela 2017 då 324 skjutningar inträffade, 139 personer skadades och 43 avled.
– Det är en väldigt hög nivå fortfarande och dödligheten är exceptionell, säger Gunnar Appelgren.
Fortfarande utmärker sig storstadsområdena i statistiken. I polisregion Syd, som omfattar Malmö, har 10 personer dödats i skjutningar. I polisregion Väst, där Göteborg ingår, är siffran lika hög. Medan i region Stockholm har 13 dödsskjutningar inträffat i år.
Särskild händelse
Gunnar Appelgren upplever samtidigt att det dödliga våldet har börjat etablera sig i mindre städer. Han nämner Eskilstuna som ett exempel, där en man i 20-årsåldern sköts till döds på öppen gata under onsdagskvällen. Ingen har gripits för mordet.
– I storstäderna har vi kraftsamlat mot det här fenomenet. I Stockholm har vi den särskilda händelsen Max mot skjutvapenvåldet, i Malmö och Göteborg kraftsamlar man också. Om det har fått en bromsande effekt, det vet jag inte. Man ska vara försiktig med att dra slutsatser på så kort tid som ett år, säger han.
Hade inte den nya lagen som trädde i kraft vid årsskiftet om obligatorisk häktning vid grovt vapenbrott införts hade antalet dödsskjutningar antagligen varit högre, enligt Appelgren. Men han efterlyser fler åtgärder, framför allt långsiktigt tänkande kopplat till socioekonomisk utsatthet och resurser till polisen.
Riskerar att bli värre
Många av skjutningarna härstammar från konflikter mellan kriminella och grundar sig ofta i narkotikauppgörelser och hämndaktioner. Dämpas inte våldet riskerar antalet skjutningar att överstiga 300 även nästa år, befarar poliskommissarien.
– Om vi inte gör något kommer den siffran att öka. Ju fler skjutningar vi har, desto fler konflikter och hämndaktioner blir det. Och ju färre som döms för mord i de här miljöerna desto större risk för ökat skjutvapenvåld. Vi måste in och lösa brotten men också att få bort de här olika gärningsmännen, säger Gunnar Appelgren.
Samtidigt är gängskjutningarna svåra att utreda. Få vill samarbeta med polisen, brottsplatsen är ofta rörig, brott avlöser varandra och när polisen tror sig ha ringat in gärningsmannen inträffar en ny skjutning. Till slut vet knappt de inblandade själva vilken skjutning som menas när de förhörs.
Appelgren bedömer att uppklarningsprocenten för dödsskjutningar ligger på 26 procent. För övriga mord är siffran strax över 90.
Frustrerad poliskår
På frågan om vilken stämning som råder inom polissverige – om det är frustration, uppgivenhet eller framåtanda – så svarar han att många poliser vill kliva fram och få en lösning på problemen. Ibland känner de att utvecklingen går åt rätt håll. Men plötsligt uppstår en ny våldsspiral och då blir känslan omedelbart att man inte räcker till.
– Det är fundamentalt att vi lyckas av ett huvudskäl, om man bortser från de mänskliga: Tilliten. Om vi med andra myndigheter ska få en hållbar social utveckling om 15 till 20 år, om vi ska vända trenden, så är första steget för att lyckas att vi ska förtjäna tillit. Vi måste få stopp på skjutningarna och i många fler fall få gärningsmännen dömda, säger Gunnar Appelgren.
(Niklas Svahn/TT)
