När det ofödda barnet växer blir ljud och rytmer något som gradvis ger barnet en ökad medvetenhet om sin än så länge begränsade verklighet. Moderns hjärtslag är ständigt närvarande och ger den första lektionen om tempo och rytm. Detta hjärta slår i tretakt med ett taktslag på ettan, ett på tvåan och paus på trean. Så gör det i olika hastigheter beroende på vad modern gör eller vilka intryck hon får.
Det ännu ordlösa barnet har på så sätt lärt sig att ljud sitter ihop i mönster vars fart kan skifta, och att detta på något sätt är viktigt. Väl ute i livets mångfald får det kanske veta, när det lärt sig tala, att dessa mönster av ljud kallas rytmer och att rytmers relativa fart kallas tempo. Men även om så ej sker har barnet rytmer och tempo i sig, för det lever i tiden och livets alla rytmer i olika tempi är det vi människor förnimmer som tid.
