Debatten om koranbränningar är minst sagt splittrad, synpunkterna går åt alla håll. Men hur kommer det sig att koranbränning framför byggnader som samlar troende muslimer anses ha högre prioritet än rikets säkerhet? Otydligheter, olika åsikter från jurister och politiker påverkar givetvis också polisen och effekterna av koranbränningar triggar nya brännare.

Jag fick frågan häromdagen om huruvida vi lever i ett land byggt på kvicksand. Det är svårt att svara nej på den frågan! Utvecklingen i landet de senaste decennierna har spårat ur. Vi löser inte längre några problem, vi är oense om hur det ska gå till i princip i alla frågor, i stället duggar de politiska anklagelserna tätt gentemot motståndarna och resultatet blir att vi skapar nya problem. Det finns många exempel, såsom den misslyckade integrationen och den katastrofala bekämpningen av gängkriminaliteten. För att inte tala om bristen på enighet i energifrågor och hur klimatpolitiken ska föras.

Sverige håller på att utvecklas till ett u-land när det gäller politisk kompetens, handlingskraft, förmåga att ta ansvar och sist men inte minst det politiska samtalsklimatet. Än värre är att vi håller på att mala sönder den demokratiska livsnerven som står stadigt i grundlagen, nämligen yttrandefriheten. Det finns många exempel på det men jag väljer att ta koranbränningar som exempel.