Det finns uppenbara tendenser på den svenska bostadsmarknaden som visar på den segregation som finns. Framför allt drabbas de som står utanför bostadsmarknaden, de svaga grupperna i samhället.

Det folkliga namnet på tunnelbanan till Akalla och Hjulsta, den blå linjen, som under 70- och 80-talet kallades ”Orientexpressen”, kan eventuellt driva bort svenskar från bostadsområden längs denna linje.

Men det finns också mer rationella skäl till att svenskar flyttar från dessa områden. Rapporter visar att chansen att tjäna mycket pengar ökar om man bor granne med höginkomsttagare. Att invandrare integreras i Sverige betyder att de flyttar till områden som tidigare varit helt dominerade av svenskar.

– Många som får chansen flyttar till exempel från Rinkeby till Kista. Där finns en hel del bostadsrätter som vissa ser som en hyfsad investering. Det innebär en tydlig stabilisering, säger en mäklare i Stockholm som vill vara anonym.

På följdfrågan varför mäklaren vill vara anonym är hans svar följande:

– Vissa yttringar som är mina egna åsikter är jag sparsam med, just i förhållande till mitt yrke som mäklare.

Mäklaren utvecklar vidare sitt resonemang:

– När invandrare flyttar in flyttar svenskar ut. Ibland kan förklaringen ha att göra med ett generationsskifte. När områden som Kista och Skarpnäck byggdes flyttade många svenska barnfamiljer in. Nu när barnen flugit ut vill föräldrarna ofta flytta in till stan eller ut på landet.

Men det finns också processer som utlöses just av att invandrare flyttar in.

– Forskning från USA visar att folk i allmänhet helst vill bo i etniskt blandade områden. Men vad är en lagom etnisk blandning? Medan de svarta i USA tycker att det ideala är om hälften av befolkningen är vit och hälften svart så tycker de vita att det är lagom med ungefär tio procent svarta. Därför flyttar vita ut när svarta flyttar in, uppger mäklaren.

Vissa yttringar som är mina egna åsikter är jag sparsam med, just i förhållande till mitt yrke som mäklare.

Anonym mäklare

Det fungerar på ett liknande sätt när ett helsvenskt bostadsområde blir mångkulturellt, enligt en rektor på en grundskola i Stockholm som också vill vara anonym.

Rektorn menar att det bottnar i verkliga förändringar inom bland annat daghem, skola och andra former av kommunal service.

– Skolpersonalen har inte alltid kompetens att dra nytta av den nya situationen, säger rektorn.

När det gäller skolorna menar rektorn att man bör satsa på mindre klasser och fler lärare med invandrarbakgrund. Att servera frukost i skolan kan vara ett sätt att förbättra koncentrationsförmågan hos många elever. I områden där husen är vanskötta kan man ge hyresgästerna ett större ansvar för fastighetsskötseln.

Rektorn berättar att detta har prövats med framgång i Malmö stad. När invandrare flyttar in i ett ”svenskdominerat” område har det att göra med områdets rykte. När ett område stämplas som ”invandrartätt” blir det inte lätt för svenskar att bo kvar.

– Man känner att ens chanser i livet försämras, även om man gillar sina grannar och tycker att skolorna är bra, säger rektorn.

Mäklaren förklarar att sannolikheten för att en person med en viss bakgrund – till exempel en högutbildad svenskfödd kvinna i en viss ålder – har jobb och hög inkomst är större om hon bor i ett område där medelinkomsten är hög och där de flesta äger sin bostad.

Mäklaren tror att en viktig förklaring ligger i det faktum att en stor del av alla jobb förmedlas via kontakter.

– I områden med låga inkomster och en stor andel hyresrätter kan nätverken sannolikt inte lika effektivt ge dig resurser att hävda dig i konkurrensen.

Ett sätt att få bukt med stigmatiseringen vore enligt mäklaren att göra om hyresrätter till bostadsrätter i låginkomstområden och att bygga villor och radhus. På så vis skulle det bli möjligt att göra en boendekarriär inom området, vilket skulle få både svenskar och invandrare att stanna kvar.

– Invandrare flyttar dock inte från låginkomstområdena i lika stor utsträckning som svenskar, inte ens om de har ekonomiska möjligheter, berättar mäklaren.

Många av de personer som kommit som flyktingar till Sverige kommer från städer. I exempelvis Latinamerika bor de rika ofta i höghus och de fattiga på marknivå. Trädgård är inget efterlängtat ideal. Men det rakt motsatta gäller också för många.

En hyresgäst som är bosatt i Akalla, och som också vill förbli anonym av risk för hot, menar att invandrares drömmar ofta är identiska med svenskars. Att få en bostad i ett utsatt område, förklarar hyresgästen, har att göra med diskriminering på den privata bostadsmarknaden. Vissa bostadsområden sänder också ut avskräckande signaler till invandrare.

– Man ser väldigt mycket svenska flaggor just i områden som gränsar mot låginkomstområden, säger hon.

Från Rinkeby till Kista, från Kista till Ålsten.

– I Tensta eller Rinkeby stannar språket på en jättelåg nivå. Här [i Kista] kan barnen utveckla sitt språk, säger Akila Musab som flyttade till Akalla inom stadsdelen Kista för snart fyra år sedan.

Naima Hassan bor med sin man och sonen Bedr, två och ett halvt år, i Akalla. Hon är inte lika nöjd.

– Det är synd att så många svenskar flyttar. Jag vill att min son ska växa upp i det svenska samhället, säger Naima Hassan.

En som lämnat Kista är Anne Larsson. I höstas sålde hon och hennes familj sin bostadsrätt där efter åtta år. De flyttade in i hennes svärföräldrars gamla villa i Ålsten i Bromma, där både hon och hennes man är uppväxta.

– Vi ville tillbaka till Bromma, och skulle vi göra det så skulle det vara innan Robert började skolan, säger Anne Larsson.

Orsaken var inte att själva skolan skulle vara dålig i Kista, för det tror inte Anne Larsson att den är.

– Skolorna är nog bättre där, genom att det satsas mer.

Under åren i Kista var det påtagligt för Anne Larsson att befolkningens sammansättning ändrades så att svenskar flyttade ut när invandrare flyttade in. Hon oroade sig för hur barnens svenska språk skulle utveckla sig om familjen bodde kvar. Det gick så långt att svenska språket blev minoritetsspråket där familjen bodde.

– Det jag tänkte på var Robert som skulle gå på högstadiet och gymnasiet, vilka klasskompisar han skulle ha då när det blir mer blandade klasser.

Anne Larsson blir märkbart rörd och upprörd när hon pratar om sin son Robert. Under vissa perioder upplevde Anne Larsson och hennes familj en hopplöshet över utvecklingen.

Trots detta betonar Anne Larsson:

– Jag är ingen rasist, trots vad andra kanske tycker.

Familjen Larsson har dock inte flyttat ifrån företeelsen sociala problem.

– Det finns problem överallt och det gängrelaterade våldet med skjutningar sprider sig som en löpeld, säger Anne Larsson.

Anne Larsson tycker att det är viktigt vad området där hon bor har för rykte. Hon beklagar att många bekanta på andra håll i Stockholm reagerade negativt när hon sade att hon bodde i Kista. Men detsamma kan gälla Ålsten.

– Så nu säger jag inte att jag bor i Ålsten. Jag säger att jag bor i Bromma, så blir det inte så förnumstigt, berättar Anne Larsson.

Rektorn pekar på segregation som en väg mot integration, och det är tanken bakom många friskolor för invandrarbarn.

– Inom kommunen resonerar man som att ”så här gör vi i Sverige”, men det enda som händer då är att föräldrarna försöker skydda barnen ännu mer, säger rektorn.

Skolan lägger sig inte i sådana detaljer som kan skapa irritation mellan muslimska föräldrar och lärare i kommunala skolor, som att pappor inte skakar hand med kvinnliga lärare och mammor inte med manliga.

– Eleverna får bättre resultat när de inte utsätts för samma press. Och jag har många exempel på föräldrar som vågat släppa oron för sina barn och koncentrera sig på mer utåtriktad verksamhet, säger rektorn.

En del av integrationsarbetet på skolan som rektorn ansvarar för går också ut på att ta konflikter med föräldrarna. Det gäller bland annat musikundervisningen där skolan försöker tänja föräldrarnas gränser för vad de anser är tillåtet inom islam.

– Sedan handlar det om hela mediebiten. Man ska kunna visa två personer som pussas. Det behöver inte vara något fult med att man tycker om varandra, säger rektorn.

Namnen i artikeln är fingerade

Integrationsarbetet på stiftelsen Imanskolan

Enligt information från Säkerhetspolisen har det funnits kopplingar i ledningsgruppen till Muslimska brödraskapet. Förvaltningsrätten beslutade att återkalla tillståndet för stiftelsen Imanskolan.

Henrik Baleiro var tidigare lärare på Imanskolan i Uppsala. Epoch Times frågar honom om alla elever på skolan var muslimer.
– Jag tror det. Har inga exakta siffror på den frågan. Vi var ju öppna för vem som helst.

Skolan arbetat skiftande med integrationsarbetet.

– Det är olika med olika klasser.

Henrik Baleiro förklarar att det finns många elever med föräldrar som är födda i Sverige som har jobb. Imanskolan har haft mycket fokus och satsningar på svenska språket och att elever skall lära sig.

Under julen, berättar Baleiro, är det många elever på skolan som inte firar jul, men det finns de som gör det. Henrik lägger då extra tid på att prata om hur julfirandet går till i Sverige och därför tittar man på julkalendern.

– Det är fortfarande gemensamt med de flesta barn i Sverige att man tittar på julkalendern. Detta till skillnad från när man jobbar i en vanlig klass för då tar man för givet att alla har med sig detta, säger han.

”Så här gör vi i Sverige”. Är det något du känner igen från ditt arbete på skolan?

– Det har varit lättare på denna skola och många som jobbar här är ju muslimer. Rektorn har jobbat tidigare med islam, innan han blev rektor, och har mycket kunskap inom området. Föräldrarna har då haft respekt för honom och det han säger.

– Det har varit ganska lätt för rektorn att säga till elever och deras föräldrar att Imanskolan följer svenska läroplanen och det är inget som går att ta bort. Det behövs omdöme om eleverna och betygsättning på alla delar.

Mycket handlar om vilka relationer man har med barnen och föräldrarna, berättar Baleiro.

– Jag personligen brukar ha en god kontakt med föräldrarna om det är något. Ibland finns det föräldrar som klagar och då gäller det att vara tydlig, säger han.

– För det mesta när det blir konflikter med föräldrar och elever har det att göra med relationer och förtroende för varandra mer än något annat.

Det brukar lösa sig.

Kontakta skribenten: [email protected]