Var Greta Garbo en spion åt de allierade under andra världskriget?
Det är ju allom känt att vissa historieskrivare menar att Hollywoodikonen faktiskt verkade i en viktig roll i verkliga livet, som ett slags godhjärtad variant på Mata Hari – den nederländska dansösen som avrättades anklagad för att ha agerat som spion åt nazisterna. Garbo hade ju 1931 gestaltat Mata Hari på filmduken. Ansedda Le Figaro Magazine publicerade i augusti 2015 en artikel med rubriken ”Greta Garbo, Farewell, Manning, Snowden … spioner som har förändrat världen”. Artikeln avhandlar den då nyutkomna boken ”Histoire mondiale des Services Secrets” (fritt översatt ”Världshistoriens underrättelsetjänster”). Garbo omnämns tillsammans med andra skådespelare och regissörer som John Ford och Errol Flynn. Bokens författare torgför sin övertygelse om att sagda stjärnor på olika sätt deltog i spioneri under andra världskriget. Framför allt ska skådisarnas insatser ha handlat om att förhindra att nazisterna tillverkade en atombomb. Enligt boken spelade Garbo en nyckelroll i de insatser som syftade att förstöra och sabotera norska lager av tungvatten i Telemarksfjällen som behövdes för att kunna tillverka kärnvapen. ”Tungvattensaktionen”, som det hela har kommit att kallas, gick ut på att spränga Norsk Hydros lager. Några veckor före premiären på Garbos sista film, hade japanerna anfallit Pearl Harbor och USA gått med i kriget.
Garbo var det kodnamn som Joan Pujol Garcia använde under sin tjänstgöring åt den brittiska underrättelsetjänsten under andra världskriget. Mästerspionen, av spansk börd, var en före detta kycklinguppfödare som hade blivit nästintill dumförklarad på grund av denna bakgrund (är det vad man kallar en hackkyckling?) när han försökte få arbete inom den spanska underrättelsetjänsten. Men genom olika knep lyckades han först få arbete vid den tyska ambassaden i Madrid. Där blev han värvad som agent för tyska Abwehr. Därefter lyckades spanjoren även få kontakt med brittiska MI5. Kodnamnet Garbo tilldelades han av britterna. ”Garbo” har kommit att betraktas som den mest inflytelserika spionen under andra världskriget, och den som i allra högsta grad bidrog till att de allierade kunde genomföra D-dagen framgångsrikt, och därmed i förlängningen vinna kriget. Genom att dubbelagenten serverade tyskarna falsk information, säkerställde han att Hitler höll tillbaka trupper som annars skulle ha besegrat landstigningarna i Normandie. Otroligt nog avslöjades aldrig spionens dubbelspel, och han är fortfarande den enda person som någonsin har tilldelats både den brittiska orden MBE och det tyska järnkorset. Det sistnämnda tilldelade man vanligtvis endast soldater som hade kämpat vid fronten, men Hitler personligen valde här att göra ett undantag. Efter kriget fejkade ”Garbo” sin egen död och flydde till Venezuela. Ironiskt nog fick hans familj i Spanien veta att han fortfarande levde först när en självbiografisk bok om hans sanslösa spionkarriär, och betydelse för andra världskrigets utgång, publicerades 2011. Lite konstigt av en så tidigare förslagen superspion att inte kunna förutse att boken skulle komma att bli globalt uppmärksammad, och översättas till spanska. ”Operation Garbo: The Personal Story of the Most Successful Spy of World War II” är en, som man brukar säga, sidvändarbok. Ett sannerligen rafflande boktips, som finns översatt till svenska. Och tyska. Det sistnämnda väcker en liten fundering: Kan man bli uppmanad att skicka tillbaka ett Järnkors, som man under högtidliga former har blivit tilldelad, i ett rekommenderat brev?