När skottlossningen bröt ut blev det pyttelilla lunchrummet ett skyddsrum. Efter flera timmar evakuerades de tiotal lärare som gömde sig där.
– Då säger polisen att vi måste blunda. Det var så mycket blod, säger en lärare till TT.
Dagen efter vad som beskrivs som den värsta masskjutningen i svensk historia är tisdagens händelser på Campus Risbergska i Örebro fortfarande svåra att ta in.
– Jag läste nyss en artikel om det men jag kan inte fatta att det är jag som har varit med om det där. Jag är fortfarande i chock, säger läraren, som föredrar att prata anonymt.
– Det är så fruktansvärt. Precis utanför rummet där vi barrikaderat oss låg det flera döda.
"Vibrerade i väggen"
Strax efter 12.30 satt läraren, tillsammans med ett tiotal kollegor, i det lilla lunchrummet när smällar plötsligt hörs i ett närliggande klassrum. Läraren undrar först om ett slagsmål har brutit ut.
– Väggen mellan lunchrummet och klassrummet det sköts i vibrerade. Men det lät inte som skott så jag tänker att de har en katastrofövning för det är blivande undersköterskor.
Ganska snart inser både läraren och kollegorna att situationen är mycket allvarlig.
– Vi barrikaderade oss. En av mina kollegor larmade 112 och så satt vi tysta och viskade. Nästan hela tiden var det ett brandlarm som tjöt. Det bara dånade i det lilla rummet.
"Då bryter jag ihop"
Samtidigt beskriver läraren ett lugn som bryts först flera timmar senare när polisen kommer för att evakuera strax före klockan 15.
– Vi hör hur insatsstyrkan kommer i korridoren och skriker att det är polisen. De slår in dörren och när vi ska gå ut säger polisen att vi måste blunda. Vi gick igenom en lång korridor och det är så mycket blod. Då bryter jag ihop, säger läraren.
På onsdagen kommer krisstöd att erbjudas för läraren och kollegorna. Familj och vänner har även varit ett stort stöd efter skolskjutningen.
– Det är klart det kommer ta tid att bearbeta. Men jag lever och nu är nu och sen är sen, säger läraren.
Skrek i panik
En av de som tagit sig till minnesplatsen vid skolan på onsdagen är Alvin Strandkulle. Han är vän med en av de skadade och befann sig i närheten när skjutningen inträffade.
– Jag hörde att skotten avlossades, folk skrek i panik och flydde för sina liv.
Händelsen har skakat om honom ordentligt.
– Jag bor här, jag är född här och jag lever här. Det skakar en riktigt ordentligt, framför allt när man var femtio till hundra meter från händelsen, det är jobbigt. Man kan inte riktigt sova ordentligt.
