Den politiska hösten är i full gång, men själva sakfrågorna har lyst med sin frånvaro. I stället har internt käbbel, skandaler och ämnen i marginalen dominerat rapportering och debatt. Inget större samtal kring någon mer jordnära fråga har riktigt kunnat penetrera det bruset.

Betraktelsen kanske kan ses som orättvis. Det finns förvisso underliggande sakfrågor både i Åkessons bröllopsgästskandal (gängbrottslighet), Socialdemokraternas lotteriskandal (partifinansiering, civilsamhälle, telefonförsäljning) och den pågående förvirrade rundgången kring antisemitism (Mellanöstern, minoritetsfrågor). Men det är nog få som anser att den mediala cirkusen och pajkastningen har utmynnat i något konkret, eller ens särskilt konstruktiva debatter.

Som tidigare konstaterats av flera kommentatorer är det också tveksamt om de olika pinsamheterna påverkar opinionen för respektive parti särskilt mycket. Det är säkert besvärande för SD:s ledning att återigen få motståndarens osmickrande berättelse om sin historia gnuggad i ansiktet. Partiets rätt obesvarade kärlek till Israel lär inte heller göra framsteg efter det offentliga bråket med Svenska kommittén mot antisemitism. Men varken det eller MC-gängsdebatten lär påverka SD mycket i opinionen.