Jag satt i bilen på väg hem från ett trädgårdsjobb. Hela dagen hade jag rensat ogräs, klippt häckar, ansat buskar och klippt gräs. Bilköerna ringlade fram i snigelfart på E45:an för att sedan stanna helt. Där stod vi. Jag och alla andra människor på väg någonstans. Jag lyssnade på lokalradions P4 Väst i hopp om att trafikredaktionen skulle ge mig hopp om att dessa stillastående köer var en illusion.

Jag trummade med fingrarna mot ratten i takt med musiken samtidigt som jag med falsk, tondöv röst sjöng med för fulla muggar! I denna min isolerade värld fylld av musik, köer och duggregn tittade jag ner och fick syn på mina knän samtidigt som jag hörde min goda vän, Anitas, röst i mitt huvud:

”VAD har hänt med dina KNÄN????”

Ett skratt bubblade upp och där satt jag – svettig, blöt och lerig från topp till tå och insåg att mina knän fick symbolisera hur långt från mitt klickediklack-jobb-i-kjol jag befann mig för tillfället.

Det här med trädgårdsjobb…. ja, det är inte särskilt glamoröst alla gånger. Det är ett fysiskt tungt arbete som kräver ett visst mått av tekniskt kunnande, styrka, envishet, växtkännedom och ett öga för form och färg. Det är också ett stort förtroende att gå in i en annan människas trädgård och där ta del av deras trädgårdsdrömmar.

Min trädgårdsdröm är att öppna min trädgård för besök nästa sommar och du får gärna följa med mig på vägen dit här på bloggen!

Vilken är din trädgårdsdröm?