Ett uppvärmt bronstäcke draperat vid trappan på Sergels torg i Stockholm – så ser det nya minnesmärket efter terrordådet på Drottninggatan ut.
– Vi ville skapa något som var nära och familjärt, säger konstnären Ann-Sofi Sidén.
Trappan vid Sergels torg förvandlades 2017 till ett hav av blommor, efter det terrordåd då Rakhmat Akilov mejade ner människor på Drottninggatan med en lastbil och dödade fem personer. Det är där konstnären Ann-Sofi Sidén och arkitekten Mats Fahlander har skapat minnesmonumentet "Fredad plats/Sanctuary", efter en beställning av Stockholm stad.
– Vi försökte förhålla oss till bilden av alla blommor, nallar och hälsningar, saker som folk lade dit i sin bestörtning, säger Ann-Sofi Sidén.
Över betongrampen längs Kulturhuset Stadsteaterns fasad, som påminner om en balkong, böljar nu ett stort gyllene täcke i brons över metallräcket, "som om det vore uthängt på vädring".
– När en sådan här olycka händer sker det fort och plötsligt har allt förändrats. Det ögonblickliga har vi översatt i en filt, som troligtvis alla har en relation till. Det är ett monument men det är ett väldigt omonumentalt sätt att göra en skulptur på, säger Mats Fahlander.
Diktfragment
Täcket ska motsvara kärleken som stockholmarna visade efter dådet, och det kommer att vara uppvärmt. Det för också tankarna till de värmefiltar som ofta erbjuds människor i chock.
Minnesmärket har dröjt – det har varit komplext att hantverksmässigt ta fram skulpturen inom budgeten, framhåller konstnärerna. De lade också ned stor möda på att välja ut diktfragment som slingrar fram i täckets sömmar, med poesirader av bland andra Lars Norén, Dmitri Plax, Louise Glück och Bodil Malmsten.
– Vi har sökt bilder för saknad och förlust, och samtidigt för livets ständigt pågående fors, säger Anna-Sofi Sidén, som hoppas att människor ska läsa raderna.
Kontaktpunkt
En av utmaningarna har också varit att Sergels torg redan är en så känd plats, och visuellt svår att konkurrera med. Mats Fahlander tycker torget funkar som ett vardagsrum, och under arbetet har han varit där på alla tider av dygnet.
– Var man där mer än en kvart kom det alltid fram någon till en. Så det finns ett slags kontaktsökande där, även om det kan vara på ett skruvat sätt, säger han och berättar om möten med både poliser och drogförsäljare.
Täcket är ägnat minnet av dådet, framhåller de båda, men de hoppas också att skulpturen kan bli en punkt som folk söker sig till, för värme eller gemenskap.
– Det är en plats som behöver en varm filt, säger Ann-Sofi Sidén.
