I boken ”1984” varnade författaren George Orwell för en mörk framtid där den auktoritära ”Storebror”-regimen övervakar sina medborgare genom tv-liknande skärmar, och har skapat avancerade system för social kontroll.

Kinesiska kommunistpartiet har dock gått långt bortom vad Orwell föreställde sig 1949. Här följer sex spionprogram som de har använt för att åstadkomma det.

1) ”Stor underrättelse”

Den kinesiska regimen spionerar på varenda en av sina medborgare, inklusive höga partiledare. Man gör detta genom ett program som kallas ”stor underrättelse”, och som drivs av ministeriet för offentlig säkerhet.

Programmet avslöjades 2014, och hade då redan pågått i tio år. Förre chefen för storstaden Chongqings byrå för offentlig säkerhet sade till Sound of Hope Radio (SOH) att kommunistpartiet med hjälp av ”stor underrättelse” kan gå igenom alla Kinas 1,3 miljarder invånare på tolv minuter, alla som är efterlysta i Kina på fyra minuter, och varenda körkort i Kina på tre och en halv minut.

”Stor underrättelse” är ett övervakningsprogram som får övervakningsskärmarna i ”1984” att blekna. Det samlar in information från övervakningskameror som sitter i allt från taxibilar till gathörn till affärer, och använder denna information för att spåra människor. SOH noterade att kommunistpartiet har installerat hundratusentals övervakningskameror i varje stad i landet. 2014 hade systemet mer än 50 000 kameror bara i Chongqing.

Polisen i Peking meddelade i oktober 2015 att deras nätverk av övervakningskameror bemannades av fler än 4 300 poliser, som bevakar ”100 procent av huvudstaden”. Systemen används ofta för att spåra dissidenter och förföljda religiösa grupper.

2) Det ”sociala poängsystemet”

Varje auktoritär regim värd namnet förföljer så klart dem som försöker tänka fritt. I Orwells dystopiska framtidsvision förföljer staten medborgarna för tankebrott, ”krimtänk”. Det gör även Kinesiska kommunistpartiet med kineserna, och till och med användaravtal från större teknologiföretag förbjuder ”tankar” och ”uttalanden” som utmanar kommunistpartiets styre.

Men den kinesiska regimen tar det här ett steg längre med sitt ”sociala poängsystem”. Det här programmet samlar in all tillgänglig information om alla kinesiska medborgare och använder detta för att ge varje person ett värde. Det här värdet kan påverka ens chanser att få ett jobb, ta lån, eller köpa ett hus, så det fungerar som ett system för att främja självcensur.

Eftersom det sociala poängsystemet också kan sänka någons värde om de har vänner eller familjemedlemmar med låga värden, så skapar det en miljö där vänner och familjemedlemmar förväntas pressa varandra till att följa kommunistpartiets politik.

3) Internetpolisen

Om man lever i ett samhälle utan tanke- och yttrandefrihet, så kan åtminstone internet, med sin potential till viss anonymitet, vara ett möjligt andningshål. Så är det dock inte i Kina.

I en bedömning av internetfriheten i 65 länder runt om i världen, som genomfördes av den oberoende organisationen Freedom House 2015, hamnade Kina allra sist – till och med under länder som Kuba och Syrien.

En del av förklaringen bakom den här hårda bedömningen är kommunistpartiets agenter, som övervakar diskussioner på nätet, tar ner misshagligt innehåll och anmäler individuella nätanvändare till myndigheterna. Förutom det har regimen ett massivt nätverk av uppskattningsvis en halv miljon betalda internet-troll, den så kallade ”50-centsarmén”, vars jobb är att på olika mer eller mindre subtila vis försvara och främja kommunistpartiets propaganda i kommentarsfälten både i och utanför Kina.

Bland de otaliga internetbrott du kan gripas för i Kina finns ”ryktesspridning”, som helt enkelt betyder att man sprider information som inte ligger i linje med kommunistpartiets officiella version av olika händelser. Andra förbjudna saker är att kritisera Kinas regim eller tala väl farliga koncept som ”demokrati”.

4) Bilspionage

Bilar är ett stort problem vad gäller att använda övervakningskameror och internet för att spionera på folket. Så fort du sätter dig i en bil blir du ju mycket svårare att hålla koll på.

Kommunistpartiet har dock hittat en väg runt det här problemet. Förutom poliskamerorna som sitter i taxibilar, så har man börjat kräva att förare ska ha ett elektroniskt ID-kort för att spåra fordonet.

Det första steget i det här programmet testas i Shenzhen, där kommunistpartiet nyligen utfärdade 200 000 ID-kort till olika typer av yrkeschaufförer. Enligt Reuters kommer programmet, om det faller ut väl, att utökas till alla privata bilar i staden.

Det är dock inte första gången kommunistpartiet har använt ett sådant här system. 2011 avslöjades att kinesiska myndigheter installerade spionageutrustning i alla fordon som var dubbelskyltade för både Hongkong och Fastlandskina. Den här utrustningen kunde avlyssna konversationer och spåra fordon, och doldes i ”inspektions- och karantänkort” som utfärdades av staden Shenzhens inspektions- och karantänbyrå.

5) Spionage genom elektronik

Det blir allt vanligare världen över att regeringar spionerar på telefonsamtal, men även här ligger Kinesiska kommunistpartiet före. Man installerar sina avancerade spionsystem i folks mobiler, datorer och surfplattor genom cyberattacker, eller så är de redan förinstallerade när de lämnar fabriken.

Under demokratiprotesterna i Hongkong 2014 hackades många demonstranters mobiler, plattor eller datorer.

Michael Shaulov, vd på Lacoon Mobile Security, hjälpte till att avslöja cyberattackerna mot mobiltelefoner, och han sade att de här intrången kunde ge regimen tillgång till alla delar av telefonen, inklusive kameran, mikrofonen, den interna historiken och GPS-positionen. ”Det är det perfekta spionredskapet”, sade han.

Kinesiska företag har också en lång historia av att sälja telefoner och andra apparater med förinstallerade virus och spionprogram, som skickar data direkt till Kina.

6) ”För-brott”

Även om man inte gör sig skyldig till ”krimtänk” i Kina, så kan man inte känna sig trygg. Den kinesiska regimen letar nu efter olika sätt att avslöja ”för-brott”.

Enligt Bloomberg så har kommunistpartiet låtit en av sina största statliga försvarsleverantörer, China Electronics Technology Group, skapa ny mjukvara som samlar in information om människors jobb, fritidsintressen, köpvanor och andra beteenden.

Det här systemet för att upptäcka ”för-brott” saknar motstycke, enligt Bloomberg, ”eftersom det inte finns några skyddsmekanismer genom lagar för integritetsskydd, och motståndet från medborgarrättsförespråkare och företag är minimalt”.

Kommunistpartiet försöker sälja in den här idén som ett sätt att förhindra terroristattacker, men man har en lång historia av att maskera sina auktoritära spionprogram som system för att söka efter ”terrorister”. Den nya ”antiterrorlagen” kommer till exempel – enligt vad den juridiske experten Zhao Yuanming sade till NTD Television i februari 2015 – ”medvetet försöka sudda ut gränsen mellan antiterrorism och etniska motsättningar, eller människor med avvikande politiska uppfattningar.”

De kinesiska Xiaomi-telefonerna kan spionera på dig

Kinesiska mobiltelefoner kom med förinstallerad spionmjukvara