Det är i vår hundra år sedan filmen Gösta Berlings saga hade premiär – en adaption av Selma Lagerlöfs debutroman. Måhända är den inte lika sofistikerad som sin litterära förlaga, men likväl vacker, stämningsfull och bitvis tankeväckande.

När Gösta Berlings saga kom var kritiken till stor del negativ. Selma Lagerlöf sade att filmens regissör Mauritz Stiller ”har läst för många billiga följetonger”. Att hon inte var förtjust är förståeligt, eftersom hennes sublima och teologiska anda inte riktigt får plats i den bombastiska filmen. Kritiken säger även något om filmens låga status: Det ligger i visualiseringens natur att vara mer tydlig än vad litteraturen behöver vara. Om man går in i filmkonsten i tron att den ska tala samma språk som litteraturen kommer man ofrånkomligen att bli besviken.

Ytterligare en svårighet med att filmatisera Gösta Berlings saga är att dess stora karaktärsgalleri inte kan rymmas inom den relativt korta tidsperiod som en långfilm har till sitt förfogande.