Norge får betala ett högt pris för att normalisera relationen med Kina, menar en norsk Oxford-professor. De har fått böja sig för Kinas krav och lova att inte pressa Kina om mänskliga rättigheter, säger han till norska Aftenposten.

I måndags kom en formell upptining av den frostiga relationen mellan Norge och Kina. Norges utrikesminister Børge Brende meddelade från Peking att länderna kommit överens om att normalisera relationen. Därmed kan den inflammerade härva, som startade för sex år sedan när den kinesiska människorättsaktivisten Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredspris, vara löst.

LEDARE: Miss World och kommunistpartiets självmål

– Det är helt enkelt förnedrande. Mänskliga rättigheter nämns inte med ett ord, säger Stein Ringen professor i statsvetenskap vid Oxfords universitet, till Aftenposten.

– Vi ser hur Norge i väldigt hög grad fått böja sig och acceptera Kinas krav.

Ringen menar att priset för normaliseringen av relationen är att Norge lovar att aldrig pressa Kina i frågor som brott mot mänskliga rättigheter.

Ordföranden i yttrandefrihetsstiftelsen Norsk PEN, William Nygaard, håller med och säger att mänskliga rättigheter inte nämns med ett ord i den gemensamma förklaring som Norge och Kina offentliggjorde på måndagen. Kina har ändå undertecknat FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

I texten i det gemensamma uttalandet förbinder sig Norge att arbeta för att förhindra att något liknande inträffar igen, säger Kina-experten Marc Lanteigne. Han håller inte med utrikesminister Børge Brende som sade att texten är vanligt diplomatspråk.

– Det mest liknande man kan hitta är kanske texten de danska myndigheterna skrev när de bad om ursäkt efter Dalai Lamas besök i Danmark, sade Lanteigne till Aftenposten.

I texten sägs även att Norge erkänner Kinas ”territoriella integritet” och ”kärnintressen”. Bägge dessa uttryck har tydliga referenser till Sydkinesiska havet, vilket norska myndigheter är helt på det klara med, säger Stein Ringen. Han menar att det är att betrakta som ett norskt erkännande av Kinas anspråk om suveränitet i Sydkinesiska havet, vilket är något mycket ovanligt.