”Han var socialist således, och där kunde vi aldrig mötas. När vi arbetade för gemensamma mål – för att förbättra industriarbetarnas läge eller för att bereda rättvisa åt jordbruksnäringen och dess utövare, så var arbetet gemensamt, fast vi tänker olika om målet. Han arbetade kanske för att nå sitt socialistiska samhälle – vad vet jag – medan jag för min del verkade för att göra vårt s.k. borgerliga samhälle bättre, mera värt att leva i, arbeta för, att dö för till och med.”

Orden är Axel Pehrsson-Bramstorp, Bondeförbundets ordförande, som beskriver sitt samarbete med Socialdemokraternas Per Albin Hansson. De hittade varandra när Hitler och nazismen spred sina läror över i Europa. De hittade varandra i tron på demokratin, och deras samarbete gjorde att de fick majoritet i riksdagen till de andra partiernas stora förskräckelse. De hade gemensam syn och insikt om att fattiga jordbrukare och arbetslösa industriarbetare var lätta offer för de nazistiska lärorna. Därför beslöt de sig för en politik som satsade på jordbruket och industriarbetarna. Deras samarbete höll i många år och Pehrsson-Bramstorp var jordbruksminister i nio år i Per Albin Hanssons regering.