När marockanerna under fredagen röstar för första gången sedan arabvärlden skakades av folkliga uppror ställs regerande islamister mot sekulära rivaler.

Men den politiska misstron är utbredd i Marocko, där kungen fortfarande har mest att säga till om.

För fem år sedan spred sig arabvärldens folkliga uppror även till de marockanska gatorna. Men genom att begränsa sin makt i en grundlagsändring lyckades kung Mohammed kväsa det offentliga missnöjet. Det moderat islamistiska Rättvise- och utvecklingspartiet (PJD) kom till makten och jämfördes med Muslimska brödraskapet i Egypten.

På fredag är det val igen. PJD försöker locka väljare genom att lyfta fram hur partiet – genom att leda en koalition av liberaler, kommunister och konservativa – styrt Marocko genom politisk turbulens och ekonomiska bekymmer. Dess främsta rival är liberalerna i det sekulära Partiet för autenticitet och modernitet (PAM) som kampanjar på en anti-islamistisk plattform som känns igen från andra länder i regionen.

Regional splittring

I Tunisien har de senaste åren präglats av spänningar mellan islamister och mer sekulära krafter. I Egypten ledde liknande motsättningar fram till att den folkvalde presidenten Muhammad Mursi störtades av militären sommaren 2013.

– PAM använder den regionala splittringen för att hävda att islamisterna driver projekt som kan vara söndrande för samhället. Partiet framställer sig som en progressiv, ibland feministisk, kraft och försöker ockupera både mitten- och vänsterfåran i politiken, säger Issandr El Amrani, projektledare för Nordafrika vid International Crisis Group.

Det är inte tillåtet med opinionsundersökningar i Marocko, men PJD väntas klara sig bra i parlamentsvalet som gäller 395 platser i representanthuset.

Trots grundlagsändringen ligger dock makten i allt väsentligt kvar hos kungahuset – något som gör att många marockaner känner att det inte är lönt att gå och rösta. I parlamentsvalet 2011 låg valdeltagandet bara på 45 procent.

– Missnöjet är stort över politikerna som ses som korrupta och självbetjänande. Många i Marocko känner också att valet inte spelar så stor roll, eftersom de valda politikerna ändå måste förhandla med kungahuset som har enorm formell och informell makt, säger El Amrani.

Vägval

Den politiska misstron till trots kan valet ge en fingervisning om vilken riktning Marocko är på väg i. Efter den så kallade arabiska våren fungerade PJD som en viktig stabiliserande kraft, men i ljuset av den kontrarevolutionära trend som nu råder i regionen kan partiet av vissa anses ha spelat ut sin roll.

– Kommer Marocko att fortsätta på den inslagna vägen där islamister inkluderas och leder regeringen eller blir det som på andra ställen i regionen där deras makt minskar trots stort väljarstöd? Det är viktiga frågor som vi kommer att få svar på nu, säger El Amrani.

(TT)

Fem fakta om Marocko

1. Blyåren Marocko blev självständigt från det franska styret 1956. 1961 dog kung Mohammed V och efterträddes av sin son Hassan II, vars regeringstid blev känd som ”blyåren” på grund av omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. 2. Västsahara Marocko ser den tidigare spanska kolonin, som står under dess kontroll, som en integrerad del av landet. Men gerillarörelsen Polisario kräver en folkomröstning om självbestämmande. Konflikten förgiftar relationerna mellan Algeriet och Marocko. 3. Turistnav Turismen står för tio procent av Marockos inkomster men antalet utländska besökare har minskat efter dödliga jihadistattacker i regionen, i länder som Egypten och Tunisien. Mest lockar Marrakesh och Agadir på Atlantkusten. 4. Ceuta och Melilla Rabat har länge varit på kollisionskurs med Madrid över de spanska enklaverna Ceuta och Melilla på Marockos nordspets. Rabat ser dem som en integrerad del av det nationella territoriet. 5. Klimatförhandlingar Marocko ska stå värd för nästa klimatkonferens, COP22 i Marrakesh, den 7 november.

 

Valet i Marocko

Den 7 oktober går Marocko till parlamentsval, det andra sedan folkliga demonstrationer 2011 fick kung Mohammed VI att införa en ny grundlag för att minska sin makt och på så sätt skingra oroligheterna. Medan ledarna i Libyen, Tunisien och Egypten fälldes av protesterna under den så kallade arabiska våren lyckades den marockanske kungen kväva proteströrelsen genom att decentralisera en del av sin absoluta makt och satsa på ökad säkerhet. Kungahuset har dock fortfarande den mesta makten i Marocko. Det moderat islamistiska Rättvise- och utvecklingspartiet (PJD) hoppas stärka sin makt i valet som gäller 395 platser i representanthuset. Sedan vinsten i valet 2011 leder PJD en koalition som inkluderar liberaler, kommunister och konservativa. Omkring 7 000 kandidater från 30 partier ställer upp i valet. Främsta rival till styrande PJD är det sekulära Partiet för autenticitet och modernitet (PAM). Källa: Reuters