Politiska partier och drevjournalistiken är fullt upptagna med Henrik Landerholm, regeringens säkerhetsrådgivare som tycks vara oerhört glömsk och dessutom ha en fallenhet för att låta staten betala hans privata resor till Berlin. Nu är även Säpo inkopplad på fallet. 

Men det finns ytterligare en allvarlig faktor i fallet Landerholm som inget av de partier som kritiserar honom lyfter fram: Han är barndomsvän till Ulf Kristersson. Forskning har visat att politiska partier nominerar sina vänner och människor från sina nätverk. Inte minst ligger mallen på nyrekryterade att de ska passa in, inte stå för något nytt utan vara lojala och likasinnade. Det är en av förklaringarna till att politiken fastnar i ingrodda mönster i stället för att vara nydanade och utvecklande. 

Sedan 2014 har svenska partier diskuterat SD, klimatet och asylsökande utifrån givna plattformar men liten möjlighet till samverkan. Vi kan sammanfatta åren som gått och det nya problem som uppstått med Stefan Löfvens ord: ”Vi såg det inte komma.” Landerholmaffären är laddad, precis som när dåvarande oppositionen krävde justitieminister Morgan Johansson avgång; det handlar om prestige förstås. Morgan Johansson blev kvar för att Andersson hotade med att hela regeringen skulle avgå. Vad som händer med Landerholm återstår att se.