Regeringen och Tidöavtalet har passerat tvåårsgränsen. Hittills har regeringen inte slagit igenom i opinionen. Socialdemokraterna seglar vidare som största parti, men majoriteten av riksdagspartierna har just nu stora problem, det är bara Miljöpartiet som inte brottas med stora problem eller konflikter.

Som väljare borde vi vara oroliga. Så många skandaler, så mycket splittring, bitterhet och maktintriger visar med all tydlighet att svenska partier har svårt att uppfylla sin roll i den representativa demokratin.  

Det är problematiskt att partierna som representerar folket i vårt demokratiska system har så lite kontakt med sina väljare, och att de har förlorat en stor del av sina medlemmar och i stället vuxit samman med staten. Genom att ge bidrag till sin egen organisatoriska och politiska verksamhet har man sett till att det inte längre finns något större behov av att rekrytera medlemmar. Det är antalet väljare som ger klirr i kassan. Trots detta uppenbara demokratiska bottennapp så finns det väljare som tycker att vi har de partier vi förtjänar. Jag tolkar detta som att vi är ett kuvat och förtryckt folk som lärt oss att ha respekt för överheten. Vi protesterar inte. Det förundrar mig oerhört mycket.