Sverige tronar på sjätte plats som EU:s mest urbaniserade land. De areella näringarna har överlåtits till EU att bestämma över, och vår nya livsmedelsberedskap bygger på en fungerande inre marknad och transporter av billig mat till våra hungriga medborgare. De övriga nordiska länderna satsar på jordbruk och landsbygd, och Sverige kan inte längre jämföra sig med grannländerna.  

Landsbygd, jordbruk och glesbygd. Tre ord som alltmer sällan uttalas i politiska debatter, än mindre analyseras de positivt med någon form av framtidstro. I riksdagen förekommer de i någon enstaka frågestund eller om någon entusiastisk riksdagsledamot ordnar ett seminarium i frågan. I miljö- och jordbruksutskottet diskuteras främst vilken miljö- och klimatpolitik som Sverige ska föra.

Sedan har vi en landsbygdsminister som älskar jakt, och då kan han göra sin röst hörd när utskottet diskuterar vilka regler som ska gälla för jakt, skogsbruk, fiske och djurskydd. Peter Kullgren (KD) har visat prov på initiativkraft när han fattade beslutet att bilda en myndighet för jakt. Det vinner han mycket på, eftersom jägarkåren är en viktig supportergrupp. En annan fråga för utskottet är hur kvaliteten på maten vi äter ska kontrolleras. Den frågan är viktig, och vi är nog många som funderar på vilka åtgärder som ska tillgripas, med tanke på att minst en halv miljon höns har avlivats efter flera salmonellautbrott i stora djurindustrier. Det handlar både om maten vi äter och om djurskyddet som alla ansvariga politiker och tjänstemän hävdar fungerar så bra. Det är tveksamt om de avlivade hönsen håller med.