Klimatförändringen är ett stort hot mot samhällets säkerhet, men medan stora satsningar görs på försvar har klimatanpassningen släpat efter. Mycket har skett, men takten är för långsam och för ojämn, slår Klimatanpassningsrådet fast i en ny rapport.
Skyfall, värmeböljor och skred medför allvarliga risker, men även långsammare förändringar, som att växtsäsongen förlängs eller att snötäcket minskar, får konsekvenser för samhället.
– Det handlar om en väldigt bred riskbild. Det svenska samhället är ju till stor del byggt för ett klimat som vi inte längre har, säger Karin Lundgren Kownacki, huvudförfattare till rapporten Uppföljning och utvärdering av det nationella arbetet med klimatanpassning.
Integrera mer
De senaste åren har stora summor satsats på försvar och beredskap. Rådet skulle vilja se klimatanpassning kopplad starkare till beredskapsfrågor.
– Historiskt har klimatanpassning setts som en miljöfråga. Men det är egentligen en fråga om allas vår säkerhet.
– Budskapet är att klimatanpassningen skulle kunna stärkas om den integrerades mer inom alla samhällsområden. Från krisberedskapshåll måste man titta på alla typer av kriser och då finns det ju sådana som orsakas av klimatförändringen också.
Klimatanpassningsrådet har i uppdrag att följa upp och utvärdera arbetet med klimatanpassning i Sverige. I sin första rapport 2022 underströk rådet att Sverige behöver gå från planering till faktiskt genomförande.
När den rapporten nu följs upp konstaterar man att arbetet med klimatanpassning gått framåt, men att det går för långsamt och är väldigt ojämnt när man till exempel jämför kommuner och att det medför risker.
– Bilden är att vissa kommit väldigt långt och jobbar både proaktivt och reaktivt. Sedan finns det de som fortfarande inte börjat alls och det är ju inte bra eftersom de här händelserna inte följer geografiska gränser. Arbetet blir ineffektivt när det är så ojämnt.
Mer statlig styrning
Precis som i den förra rapporten konstaterar rådet att både finansiering och ansvarsfördelning brister och efterlyser mer styrning från statligt håll.
– Det behövs resurser och tydligare styrning från staten för att få till insatser så att det inte bara blir de aktörer som har resurser som vidtar åtgärder. Om vi vill få till stånd mer proaktiva åtgärder som förändrar de grundläggande förutsättningarna behöver staten kliva in, säger Karin Lundgren Kownacki.
