En midsommar i Siljansbygden är väl själva sinnebilden av ett klassiskt svenskt midsommarfirande i vårt kollektiva medvetande.
Men Skansens folkdanslag vill gärna ha ett ord med i laget.
Midsommarfirande med ringdans kring dekorerad stång och tillhörande aktiviteter arrangeras av hembygdsföreningar och kommuner över hela landet på midsommarafton och ibland även på midsommardagen. Men Dalarna har en särställning när det kommer till frågan om var svensken helst vill fira midsommar. Traditionsexperten Mattias Axelsson pekar på att det har skapats en bild av att Dalarna är ett slags koncentrat av det som gemene man betraktar som allra mest svenskt: sjöarna och skogen. Och så då svenskheten i sin prydno: midsommarfirandet. Axelsson menar att man i ett historiskt perspektiv inte ska underskatta Dalarnas relativa tillgänglighet för stockholmare under 1800-talet. Det var under detta sekel som författare och konstnärer under sommarmånaderna begav sig till Dalarna för att undkomma storstadens larm. Och därigenom skapades bilden av den pastorala idyllen. Axelsson lyfter även fram Gustav Vasa. Det var ingen slump att han begav sig till Dalarna, som hade rykte om sig att hysa ett säreget folk, vilket var viktigt i narrativet om svenskheten. Det var ju inte för inte som upproret mot den danske kungen hade sin upprinnelse i Dalarna.
Vad du kanske inte visste är att dalmasarna verkligen kramar ut allt av högtiden; det går faktiskt att fira midsommar ända från själva midsommaraftonen fram till mitten av juli. Visserligen inte i ett sträck, det skulle väl inte vara bra för arbetsmoralen, som väl ändå är lite svajig i semestertider, men ändå. Du som är intresserad kan verkligen fördjupa dig i denna kulturhistoriska tradition, vars skådeplats är grönskande ängar och glittrande sjöar. Majstänger, musik, folkdräkter, ljusa sommarkvällar, det är dina midsommarnattsdrömmar vävda av, för att travestera Ted Gärdestad. Nästan varje mysig by i detta förlovade landskap har sitt firande, inte sällan med sin egen prägel.
