Det psykiska lidandet bland befolkningen har aldrig varit så utbrett som nu. KBT:n har genom sitt fokus på tankar och beteenden förändrat psykoterapin i grunden. Människor har med dess metoder kunnat förändra negativa tanke- och beteendemönster. Men trots detta har den psykiska ohälsan inte minskat. Om vi försöker eliminera allt obehag riskerar vi att skapa en orealistisk bild av vad det innebär att vara psykiskt frisk, skriver Thomas Silfving, psykolog.

Aldrig tidigare har tillgången på psykologiska hjälpinsatser varit så stor som nu. Och aldrig tidigare har det psykiska lidandet varit så utbrett i befolkningen. Denna paradox kan ha flera förklaringar. Men det kan ju tyckas anmärkningsvärt med tanke på den centrala roll som kognitiv beteendeterapi (KBT) har idag. Den ger oss konkreta verktyg för att kunna hantera ångest, oro och stress. Dess fokus är på identifikation och förändring av negativa tankemönster och beteenden med hjälp av strukturerade övningar och skattningar baserade på diagnostiska kriterier.

Men samtidigt som KBT:n vunnit psykoterapeutisk mark har alltså det psykiska lidandet fortsatt att öka. Det väcker frågor om potentiellt negativa effekter med att kontrollera och hantera tankar och känslor som är idiosynkratiska och avvikande, men likväl självläkande.