Under den gångna veckans Folk och Försvar konstaterade statsministern att vi inte är i krig, men att vi inte heller har fred. Måhända har han, som Expressens politikpodd visade, snott ”sägningen” från Natos generalsekreterare Mark Rutte. Det gör den dock inte mindre korrekt. 

Jämfört med för ett år sedan, när ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, väckte rubriker och viss uppståndelse genom det i sak helt korrekta påståendet att Sverige skulle kunna hamna i krig, har väl landets position knappast blivit säkrare. Ryska och kinesiska fartyg som ”råkar” kapa undervattenskablar har blivit 2020-talets motsvarighet till kalla krigets ubåtsjakter.

Att det tänks mer på beredskap, och att den debatteras mer nu är uppenbart. Känslan är inte, lyckligtvis, att Natomedlemskapet har fått oss att pusta ut och lägga upp fötterna på bordet. Svenska kraftnät ska till exempel utbilda 1 000 personer fram till 2028, för krigsplacering med att underhålla elnätet. Vår energikrönikör Jan Blomgren talar om energiförsörjning som krigföring i en längre videoanalys. Livsmedelsfrågan debatteras också, även om den knappast kan åtgärdas med en snabb propå om att civilförsvarsplacera några tusen extra bönder. Där har vi troligen en längre process om vi vill ställa om mot att bli mer självförsörjande igen.