”Man måste kunna ta stryk som politiker, och jag har fått stryk”. Det säger Håkan Juholt, i en mycket öppenhjärtig intervju när han efter 22 år i riksdagen lämnar politiken.
Håkan Juholt står i Sveriges radios studio, han fnissar och visar tröjan han tidigare bar i SVT:s morgonsoffa. En tröja med texten ”You only live once”.
– Det är ett sådant jäkla fuck-finger, fnittrar den tidigare partiledaren. Han har bestämt att lämna riksdagen och politiken.
På söndagen packar han väskan och kalendern blir tom.
I programmet Söndagsintervjun berättar han om hur den dåliga självkänslan, den enkla arbetarbakgrunden, följt honom och hur han såg sig som tillfällig besökare i riksdagen.

Håkan Juholt, som avgår efter 22 år som riksdagsledamot, med YOLO-tröjan och Martin Wicklin i Söndagsintervjun. (Foto: Hannah Engberg/Sveriges Radio)
”Yvig person”
Först när han efter Socialdemokraternas valförlust 2010 säger att partiledningen borde ställa sina platser till förfogande, blir han känd i vidare kretsar. Det spekuleras om att han är kandidat till partiledarposten. Själv svarar han ”absolut inte”. Han ser sig själv som en alltför yvig person och säger i intervjuer att det är ”helt otänkbart”. Det är av pliktkänsla han till slut säger ja.
– När jag träffar valberedningen säger jag ”snälla ställ inte den frågan till mig, för då kommer jag att säga ja”.
Han väljs till partiordförande i mars 2011, och meddelar sin avgång redan i januari 2012, efter mycket skriverier och intern kritik.
Men det enda han ångrar från sin tid som partiledare var kompromissen med Reinfeldts regering om bombflyget i Libyen efter Gadaffis fall. Han övertalas att gå regeringen till mötes och kompromissen gjorde att han framstod som velig. En bild han senare inte kunde ändra.
– Hade jag bara stått fast vid mitt nej hade regeringen följt det. Då hade det blivit att ”Juholt fick Reinfeldt och Norge att ta hem planen”. Då hade jag varit stark. Nu blev jag svag i stället.
Han säger sig inte vara bitter även om han önskat få leda partiet i ett val. I stället är han stolt över att ha fört in känslor och glöd i politiken.
”Berörde människor”
– Jag vet att jag berörde människor. På djupet. Jag företrädde något som tände en förväntan, en längtan om en politik som är något mer än byråkrati, förvaltning och utspel för att mäta fokusgruppernas intresse.
Det han tagit hårdast har varit anklagelsen att han inte skulle ha skrivit sina tal själv.
– Det är så föraktfullt. Det är den yttersta förnedringen och förolämpningen, ett ”han fanns aldrig”. ”Han sa inte detta utan läste bara upp något som någon annan skrivit”. Det är att föra osynliggörandet till en ny nivå.
(TT)
Fakta: Håkan Juholt |
Källa: TT |