Glasögon, brillor, goggles. En majoritet av oss bär dem, så därför är de kanske värda en betraktelse, om än en närsynt sådan. Vi börjar i vardagen, för att sedan fortsätta upp mot de litterära höjderna.
Senast jag var hos optikern (i somras) önskade jag mig ett par i princip osynliga glasögon. Jag vill liksom inte att mina glasögon ska synas – eller om det är att jag inte vill att jag ska synas. I min barndom var det pinsamt och genant att ha glasögon. Jag minns att jag, tiden innan jag gick till optiker, kisade frenetiskt för att ana vad läraren skrivit på svarta tavlan.
