(Foto: Shutterstock)

Strukturerna i universum och i människohjärnan är slående lika. I den österländska taoistiska filosofin har människokroppen länge setts som ett litet universum – ett mikrokosmos.

När miljardinvesteringar på forskning kring hjärnans funktion görs i USA och Europa träder korrelationen mellan hjärnan och universum fram allt mer.

De två bilderna nedan illustrerar likheterna. Den övre bilden visar nätverket av nerver i en hjärncell. Den nedre bilden visar en simulering av spridningen av mörk materia i universum.

Bilderna visar likheter beträffande kopplingar och spridning av materia i hjärnan och i universum. Bilden till vänster är från ett mikroskopiskt perspektiv och den till höger är ett makroskopiskt perspektiv.

Simulering av det repeterbara nervmönstret i hjärncellerna. (Foto: Shutterstock)

Hjärnan är som ett mikrokosmos.

En studie genomförd av Dmitri Krioukov och ett forskarteam på University of California, som publicerades i tidskriften Nature förra året, visar slående likheter mellan nätverket av nervceller i hjärnan och nätverket mellan galaxer.

Krioukovs team gjorde en datorsimulering som bröt ner det kända universum till små subatomära enheter av rumtid, enligt Live Science. I simuleringen lades fler rumtidsenheter till alltmedan universums historia fortskred. Den interaktion som utvecklades mellan materian i galaxerna liknade nätverket av nervceller i den mänskliga hjärnan.

Fysikern Kevin Bassler på University of Houston, som inte var inblandad i studien, berättade för Live Science att studien tyder på att en fundamental lag styr de här nätverken.

Cellkärnan – ett svart hål

Simulering av galaxers utbredning i universum. (Foto: Wikimedia Commons)

I maj 2011 publicerade Seyed Hadi Anjamrooz på Kerman University of Medical Sciences, tillsammans med andra iranska forskare, en artikel i International Journal of the Physical Sciences angående likheterna mellan celler och universum.

De förklarar att ett svart hål liknar cellkärnan. Ett svart håls händelsehorisont – en sorts gräns där det inte finns någon återvändo och där gravitationen drar in ett objekt i det svarta hålet – har likheter med kärnmembranet.

Händelsehorisonten består liksom kärnmembranet av dubbla lager. På liknande sätt som händelsehorisonten hindrar allting från att komma ut så separerar kärnmembranet cellvätskorna, och reglerar utbytet av materia mellan insidan och utsidan av kärnan.

“Nästan allt som existerar i makrouniversum återspeglas i en biologisk cell som ett mikrouniversum. Enkelt uttryckt kan universum avbildas som en cell”, skrev forskarna.