Han älskade att sjunga. Men sången har tystnat – och i stället har mannen som blev ett av offren på Campus Risbergska nu lagts till den sista vilan.
– Det känns som ett löjligt skämt alltihop, säger mannens svägerska.
Snön ligger vit på marken och begravningsceremonin är över.
Den muslimska begravningsplatsen på Norra kyrkogården har nästan tömts på människor på torsdagseftermiddagen.
Men två personer dröjer sig kvar efter begravningen. Det är den avlidnes svägerska och hennes son. Deras släkting sköts till döds i masskjutningen i Örebro.
Svägerskans son vill inte åka därifrån riktigt än. Han tror att hans släkting fortfarande kan höra fotstegen som lämnar kyrkogården.
– Min son är en väldigt religiös kille. Han känner att han behöver stanna lite till så att inte alla lämnar på en gång, förklarar hon.
"Jobbade som bagare"
Släktingen var i 50-årsåldern och arbetade som bagare i Örebro. Han hade som vanligt kommit in till jobbet på morgonen den 4 februari. Sedan åkte han till Risbergska där han studerade svenska.
Han beskrivs som en levnadsglad person, full av energi och liv. På sociala medier lade han ofta upp videor där han sjöng.
– Och han var helt frisk. Det här har varit en chock för oss alla, säger svägerskan.
"Såg ut att sova gott"
Drygt en vecka har gått sedan masskjutningen i Örebro, som benämns som den värsta masskjutningen i svensk historia. Tio personer sköts till döds och fem personer vårdas fortfarande på sjukhus.
För familjen har dagarna sedan dådet varit fyllda av sorg. Först i lördags fick de anhöriga se kroppen för första gången och ta sitt avsked.
– Han såg ut att sova gott. Han hade ett leende på läpparna. Det kändes ändå bra, säger svägerskan.
Att lära sig att acceptera vad som hände kommer däremot bli svårt.
– Det är svårt när det är en vanlig död. Det tar lång tid att acceptera. Men när det har gått till på det här sättet? Jag vet inte om man någonsin kan göra det.
