Så här i nyårstider går tankarna gärna till framtiden och vad den kan bära i sitt sköte. Vi lägger 2024 till handlingarna och blickar framåt mot 2025.

Den inledningen, liksom så mycket annat i vårt språkbruk, är späckad med metaforer – stilfigurer som lyfter fram dolda likheter mellan olika begrepp. Att framtiden kan bära något i sitt sköte är en metafor i flera lager, som fick spridning när den användes i Bibeln: ”Yvs inte över morgondagen, du vet inte vad den bär i sitt sköte” (Ordspråksboken 27:1).

”Sköte” syftade ursprungligen på en utstickande hörna av tyg, och kom i en första metaforvända att användas om det klädveck som bildas framför underlivet när man sitter. Eftersom underliv kan vara känsliga att diskutera direkt, kom så ordet för klädvecket att användas som en eufemism för det som finns innanför. I ett tredje metaforlager utsträcktes sedan tyghörnan till att även innefatta en kvinnas livmoder. Att bära något i sitt sköte betydde då inte längre att ha ett barn sittande i knät, utan att ha ett foster i magen.