Häromdagen vittnade specialåklagaren Robert Mueller offentligt i utredningen om president Donald Trumps påstådda samröre med Ryssland. Resultatet blev att inga frågor besvarades. I stället väcktes nya frågor och misstankar om ännu en politisk skandal, lika allvarlig som eventuellt ryskt samröre.
Kontroverserna kring USA:s president Donald Trump har varit många sedan han offentliggjorde sin kandidatur och senare vann med knapp marginal mot Hillary Clinton 2016. Inte minst har det handlat om de allvarliga anklagelserna att Trump och hans kampanj ska ha konspirerat med främmande makter under presidentvalet, närmare bestämt Ryssland. Detta är ett brott som i USA potentiellt kan bestraffas med döden.
Denna situation är förstås väldigt relevant även för Sverige, då maktbalansen i världen allvarligt påverkas av om styret i det mäktigaste landet i väst skulle infiltreras och domineras av ryska intressen.
Då detta är så pass allvarligt är det förståeligt att vi nästan dagligen har kunnat läsa även i svenska medier om alla kontroverser och anklagelser mot Trump och hans ledning. Förutom anklagelserna om ryskt samröre, har vi även fått läsa om hans okonventionella twittrande, olämpliga uttalanden, lögner och indikationer på att Trump tappat kontrollen på situationen då han sitter i sin ensamhet och svär åt tv-nyheterna. Även antydningar om hans mentala hälsa och en begynnande demens har framkommit.
Detta har i stort sett pågått ända sedan presidentvalskampanjen 2015–2016. Nu är vi inne i 2019, vilket betyder att Trump redan hunnit sitta i mer än två och ett halvt år. Är då inte denna fråga utredd och klarlagd än kan man fråga sig? Eller har Ryssland faktiskt styrt USA i två och ett halvt år redan, och borde vi då inte rimligtvis vara väldigt oroliga vid det här laget?
Att besvara denna fråga verkar dock inte helt enkelt, vilket vi ska se nedan. Frågan har också lett till en djup splittring av det amerikanska samhället, som allvarligt har polariserats som följd. Det är inte uppenbart att USA faktiskt har infiltrerats av Ryssland, särskilt då ekonomin och jobben har gynnats dramatiskt under Trump, och Ryssland och Kina har fått utstå sanktioner och tariffer istället för silkesbehandling.
Dock anser fortfarande en betydande del av landet att Trump är en rysk agent som måste avsättas och ställas inför riksrätt, medan en annan betydande andel anser att han utsätts för en olaglig politisk kupp av sina politiska opponenter. Denna djupa politiska konflikt har lett till svårigheter att lösa uppenbara och akuta problem i landet, såsom gränsen mot Mexiko, den illegala invandringen och sjukförsäkringsreformerna.
Bakgrunden till anklagelserna
Under valkampanjen 2015–2016 uppmärksammades stor aktivitet i sociala medier som sågs försöka påverka opinionen i USA till Trumps fördel och Clintons nackdel. Källan till denna aktivitet spårades till ett ryskt företag i Sankt Petersburg som sägs ha kopplingar till Kreml.
Under samma period utsattes Demokraternas högkvarter för en hackerattack som påstods härröra från ryska säkerhetstjänsten. Kort därefter erbjöds Trumps dåvarande utrikesrådgivare George Papadopoulos skadligt material om Hillary Clinton i form av en samling stulen e-post. Erbjudandet kom från en viss professor Joseph Mifsud, och källan uppgavs vara Ryssland.
Dessa händelser triggade i juli 2016 igång en FBI-utredning för att utreda rysk inblandning i valet och kopplingen mellan Trump-kampanjen och Ryssland.
Senare dök den så kallade Christoffer Steele-rapporten upp som bland annat gör gällande att Trump potentiellt är under utpressning av ryska säkerhetstjänsten som har skadlig information om Trump.
Det har också väckts misstankar kring ett möte i Trump Tower mellan Trumps medarbetare och den ryska juristen Natalja Veselnitskaja med kopplingar till Rysslands regering, där Trump-kampanjen återigen erbjudits skadlig information om Hillary Clinton.
Donald Trump har å sin sida hela tiden hävdat att anklagelserna är falska och en del av en ”häxjakt” mot honom och hans kandidatur.
Muellerutredningen
FBI-utredningen om rysk inblandning övertogs i maj 2017 av den tidigare FBI-chefen Robert Mueller, som i rollen av specialåklagare tillsattes att göra en grundlig utredning av anklagelserna om rysk inblandning i presidentvalet.
Utredningen har under tidens gång resulterat i över 30 åtal, däribland nära medarbetare till Trump, som ovan nämnde George Papadopoulos, tidigare kampanjchefen Paul Manafort, rådgivaren Roger Stone, tidigare advokaten Michael Cohen, samt Trumps tidigare säkerhetsrådgivare Michael Flynn.
Det har under tiden även tillkommit mer information, som inte nödvändigtvis stödjer den ursprungliga bilden om en rysk påverkansoperation för att få Donald Trump vald. Det framkom redan under 2017 att Steele-rapporten sannolikt var ett falsarium producerad av granskningsfirman Fusion GPS, beställd och betald av Hillary Clintons kampanj.
Vi har även fått veta att samma firma verkar ha arrangerat det uppmärksammade mötet i Trump Tower med den ryska juristen.
Det har också framkommit att många inom FBI varit starkt partiska mot Trump. Även att Mueller och hans team verkar ha starka kopplingar till det demokratiska partiet, det vill säga Trumps politiska motståndare.
Efter 22 månader avslutades utredningen den i mars 2019, och Robert Mueller lade fram sin nästan 450 sidor långa rapport.
Slutsatsen var att inget brott kan styrkas och inga fler åtal kommer. Enligt Trump är detta ett totalt frikännande. Detta skulle man kunna tro var slutet på historien, då den ursprungliga frågan om ryskt samröre äntligen blivit besvarad.
Dock är inte oppositionen av samma uppfattning. På grund av hur rapporten formulerar slutsatsen angående anklagelserna om förhindrande av rättvisa, har oppositionen givits en öppning för att fortsätta hävda att presidenten inte är friad. I rapportens slutsats står nämligen: "Även om rapporten drar slutsatsen att presidenten inte begått ett brott, så befriar den inte heller honom."
Denna detalj har använts för att upprätthålla retoriken om fortsatta utredningar, och fått hoppet att leva vidare om att Robert Mueller ändå sitter på den saknade informationen som slutligen kan dra Trump inför riksrätt.
Utfrågningen
Efter krav från Demokraterna samlades så den 24 juli kongressen för en offentlig, edsvuren utfrågning av Mueller. Det var en uppenbart avslagen och till synes obekväm Robert Mueller som förväntades reda ut återstående frågetecken.
Demokraterna turades om att påpeka och lyfta fram att Mueller faktiskt inte alls friade Trump helt från anklagelserna och att ingen människa står över lagen.
Från republikanskt håll efterfrågades vid ett tillfälle om Mueller kan ge ett exempel annat än Donald Trump där justitiedepartementet kommit fram till att en individ som blivit utredd och friad, inte blivit fullständigt friad eftersom deras oskuld inte blev fullständigt bevisats. Detta är som sagt slutsatsen i rapporten, och mycket riktigt kan inte Mueller ge något exempel på detta.
Att det inte finns fler exempel på detta är inte så konstigt, då det står i konflikt med principerna för det västerländska rättssystemet, vilket Mueller som åklagare lär vara fullt medveten om. Som bekant gäller att en tilltalad anses oskyldig tills motsatsen bevisats. Om en individ blivit utredd och inga brott kan styrkas, så frias personen. Bevisbördan ligger inte på individen att fullständigt bevisa sin oskuld, bevisbördan ligger på åklagaren att bevisa att ett brott har begåtts bortom rimligt tvivel.
Det framkom också att Mueller inte verkar känna till Fusion GPS, den firma som anlitades för att producera den falska Steele-rapporten och arrangerade det uppmärksammade mötet i Trump Tower, vilka båda låg till grund för att Muellers utredning inleddes. Då Mueller faktiskt fått uppdraget att utförligt undersöka och utreda bakgrunden till anklagelserna om rysk inblandning är detta minst sagt anmärkningsvärt.
Karaktärer som professor Joseph Mifsud, Glenn Simpson på Fusion GPS och Christoffer Steele – vilka alla tycks ha kopplingar och kontakter till Ryssland, och vars inblandning fick långtgående påverkan på presidentvalet 2016 – följdes heller inte alls upp av Mueller.
En fråga väcks i ljuset av detta: Är det möjligt att Ryssland matat information genom dessa ovan nämnda kanaler till presidentvalskampanjen 2016 för att måla upp en offentlig bild av en presidentkandidat som konspirerar med främmande makt, med det ultimata syftet förhindra att denne ska komma till makten? Med andra ord: en rysk påverkansoperation mot Donald Trump?
Denna fråga ställde bland annat den republikanske kongressmannen Rick Gaetz. Mueller svarade dock som på så många andra frågor att det inte ligger i hans uppdrag att utreda detta. Detta är bara ett av tillfällena då man slås av att Muellers syn på sitt ansvar vad gäller att utreda rysk påverkan av presidentvalet verkar högst selektiv.
Fler frågor än svar
Det är uppenbart att Mueller inte har mer att bidra med för att reda ut de många oklarheter som fortfarande råder kring Rysslandsutredningen. Istället har vi fått fler frågor som behöver svar.
– Om inget brott kunnat styrkas efter en nästan två år lång utredning, med massiva federala resurser och tillgång till 500 vittnesmål, är det inte rimligt att acceptera möjligheten att inget brott begåtts?
– Vilken roll hade egentligen Hillary Clinton-kampanjen i det hela, och begicks något brott när federala resurser tycks ha utnyttjats i partiska syften?
– Vilken roll hade egentligen Ryssland under det amerikanska presidentvalet, med tanke på alla outredda ryska kopplingar till nyckelpersoner i fallet? Och varför följdes inte dessa upp av Mueller och FBI?
Vi lär får svar på dessa framöver, då bland annat justitieminister William Barr undersöker just detta.
Tills dess verkar det som om Demokraterna avser att fortsätta sin lek med ord genom att påpeka att Trump inte blev friad. Efter denna utfrågning är det uppenbart att detta är det enda de har. De har varken stöd i lagen, Mueller-rapporten eller fakta som framkommit senare i alla följdutredningar. Deras enda hopp är att medier ska fortsätta att okritiskt föra fram deras anklagelser och på så sätt vända opinionen mot Trump, så att de kan vinna tillbaka makten i presidentvalet 2020.
Det måste sägas att om det nu visar sig att anklagelserna mot Trump var falska, så har medier offrat hela sin trovärdighet genom att konstant driva på med det ohederliga politiska slagträ som Rysslandsanklagelserna då visat sig vara.
En väldigt relevant fråga som då lär infinna sig är hur man kan förebygga att främmande makter utnyttjar internationella medier och IT-bolag för att utöva politisk påtryckning och påverkansoperationer mot folkopinionen för att påverka västerländska val.
Som sagt är denna fråga av högsta vikt även för Sverige.
Oavsett om den faktiska situationen nu visar sig vara att presidentposten i USA blivit infiltrerad av ryska säkerhetstjänsten, eller om det visar sig att oppositionspartiet olagligen utnyttjat resurser inom FBI, främmande säkerhetstjänster och internationella mediebolag i syfte att kuppa bort en legitim presidentkandidat och senare en demokratiskt vald president, kan vi nog konstatera att vi ser början på en av de största politiska skandalerna i modern tid.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.
Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!
