(TT)
Ukraina skakades vintern 2013—2014 av växande protester mot att den dåvarande starkt Rysslandsvänlige presidenten Viktor Janukovytj vägrade skriva under ett samarbetsavtal med EU. Presidentens våldsamma försök att kväsa demonstrationerna väckte stor upprördhet och ledde till att han flydde till Ryssland i februari 2014. Hela makteliten byttes ut och en ny regering, utsedd av protestaktivister, tillsattes.
Att den västvänliga oppositionen tog makten vållade i sin tur vrede på ryskt dominerade Krim. Ryssland utnyttjade detta till att regissera en revolt och ta kontroll över halvön med soldater i omärkta uniformer. Denna ockupation övergick snart till olaglig annektering. Dessförinnan hölls en kuppartad folkomröstning, där en majoritet av invånarna påstods vilja tillhöra Ryssland i stället för Ukraina. Folkomröstningen erkändes varken av Ukraina eller väst.
För första gången sedan andra världskriget hade därmed en europeisk stat erövrat en del av ett annat land. Omvärldens reaktioner var starka: Ryssland anklagades för brott mot folkrätten och flera internationella avtal.
Snart ägde ett liknande förlopp rum i det ryskdominerade Donbassområdet i östra Ukraina. Myndighetsbyggnader i städer i länen Donetsk, Luhansk och Charkiv ockuperades av beväpnade män med stöd från ryska styrkor. Charkiv lyckades Ukraina behålla kontrollen över, men i Donetsk och Luhansk arrangerade separatister "folkomröstningar" om självständighet från Ukraina.
Delar av de två länen fungerar i dag som utbrytarrepubliker, med nära koppling till Ryssland. Vid frontlinjen sker regelbundet sammanstötningar mellan ryskstödd lokal milis och den ukrainska armén.
Ryssland har stadigt förnekat inblandning i Donetsk och Luhansk och anser sig ha full rätt till Krim, med hänvisning till folkomröstningen. EU och USA ser dock inte halvön som rysk och har kontrat med ekonomiska sanktioner mot ett stort antal ryska och ukrainska politiker, militärer och företag.
Över 13 000 människor har dödats i konflikten, däribland tusentals civila.