Den här tonåriga tjejen hade det jobbigt hemma med sina föräldrar. Ingenting hon gjorde verkade vara bra. Men det gick att lösa problemet. Här berättar hon hur det gick till, i hopp om att hjälpa andra unga att få det bättre i familjen.
”Jag gillar inte din attityd idag!” Så sade min mamma med ett strängt uttryck varje gång hon var missnöjd med vad jag gjorde, och det var ofta.
Det här hände om och om igen och jag stod inte ut med det.
Det gjorde att jag inte ville prata med henne eller ens komma i närheten av henne resten av dagen. På mitt barnsliga sätt svarade jag med missnöje och dålig attityd, jag visade mig likgiltig och blev ännu mer envis.
Nu är jag 15 år och när jag tänker tillbaka inser jag hur mycket jag har förändrats.
I mitt sinne brukade jag klaga över att mina föräldrar aldrig såg saker ur mitt perspektiv. Nu ser jag saker och ting ur ett annat perspektiv och det har blivit lugnare i familjen.
I mitt sinne brukade jag klaga över att mina föräldrar aldrig såg saker ur mitt perspektiv. Nu ser jag saker och ting ur ett annat perspektiv och det har blivit lugnare i familjen. Nu pratar inte mamma med mig på det sättet längre.
Jag tycker att det här är en stor förändring, och det är tack vare att jag följer de råd som står i en bok som min kusin gav mig.
Jag vet det är många föräldrar som skäller och skriker på sina barn varje dag. När jag hör andra ungdomar som klagar över sina föräldrar eller när jag läser om barns dåliga sätt känner jag sådan empati.
Så jag delar med mig av min berättelse här i hopp om att andra också kan se sina föräldrar och sig själva i ett nytt ljus, för att få det lugnare i familjelivet.
Så var det förr
När jag växte upp kände jag alltid att mina föräldrar var för stränga och att de inte förstod mig. Det kändes ofta som om jag kvävdes under deras hårda övervakning och krav.
Författaren växte upp med stränga föräldrar och kände alltid att de inte förstod henne.
Vem var du med? Vad gjorde ni? Vart gick ni? När kommer du hem? De här frågorna tog aldrig slut och de verkade vara inprogrammerade i deras hjärnor.
Om jag ville åka någonstans lite längre bort så brukade mina föräldrar försöka övertyga mig om att stanna hemma och inte gå ut alls. Om jag kom hem bara lite för sent så gruvade jag mig över alla frågor som skulle komma så fort jag klev innanför dörren.
Jag fick skäll flera gånger för att jag gjorde det ena eller det andra fel, och blev om och om igen påmind om att jag uppförde mig illa och var olydig. Det gällde även om det var min lillasysters fel.
Det gick så långt att jag började sätta upp en mur som skydd. Jag kände mig sårad, arg och deprimerad.
En vändpunkt
Jag trodde aldrig att mitt dåliga förhållande till mina föräldrar skulle kunna förändras, tills en dag när min kusin berättade för mig om en bok som heter Zhuan Falun.
Det som fångade mig var de djupgående principer som lärdes ut, om hur man verkligen är en god människa, hur man ser in i sig själv för att få svar, hur det är mina egna tankar och attityd som påverkar vad som händer runt omkring mig.
De principerna – sanning, godhet och tålamod – är så enkla som att vara ärlig, vänlig och tolerant i samspelet med andra människor.
De är de centrala principerna hos Falun Dafa, också kallat Falun Gong, som är ett traditionellt kinesiskt system för självförbättring av kropp och sinne.
Förutom att läsa huvudboken Zhuan Falun, gör utövare av metoden fyra långsamma qigong-övningar och en sittande meditation. Allt tillsammans hjälper till att få ett lugnare sinne, lätta på stress och att stärka energin.
Att släppa taget
Övningarna och meditationen är enkla att lära sig och att göra. Å andra sidan kan de vägledande principerna för att förbättra karaktären vara enkla eller svåra att följa, beroende på vilka vanor och synsätt man har utvecklat under livet.
Författaren visar den sittande meditationen, som omfattar flera handrörelser och handpositioner, 2016.
För mig är det svåraste att släppa taget om dåliga vanor och otrevliga attityder.
Det är ingen lätt väg att gå, att vara lugn och opåverkad eller till och med glad och tacksam bland släktingar, lärare och vänner om någon hittar fel hos mig. Men det är en sann och givande väg som jag är beslutsam att gå.
Vandra en sann väg
Att vandra min sanna väg är en process där jag ser inåt och sätter värde på och hittar mitt sanna jag, där jag vet att sanning, godhet och tålamod är min sanna natur.
Då och då kommer det ändå dåliga tankar. Jag gråter fortfarande tyst ibland när mina föräldrar blir arga och säger saker som jag tycker är jobbiga eller överdrivna. Ibland känner jag mig kvävd av deras stränghet. Det händer fortfarande att jag klagar på mina föräldrar inför mina vänner.
Ibland önskar jag att jag kunde bli vuxen lite fortare så att jag får vara fri och göra vad jag vill.
Författaren har bestämt sig för att gå sin sanna väg och att hela tiden förbättra sig enligt Falun Dafas principer sanning, godhet och tålamod.
Men det viktiga är att jag påminner mig om att jag har bestämt mig för att följa Falun Dafas principer sanning, godhet och tålamod.
En ny syn på mig själv och mina föräldrar
Falun Dafa lär ut att alltid först tänka på andra, istället för att vara självupptagen och att bara fokusera på vad man själv vill ha eller har för behov.
Den lär också ut att ta den högre vägen; om någon är snäll mot mig, så är jag snäll tillbaka. Om någon är ovänlig mot mig, så är jag ändå vänlig tillbaka.
Jag började ställa nya frågor till mig själv: Är det jag ska göra snällt och till hjälp för den andre? Är det jag ska säga sant? Ser jag först till den andre personen? Hur ser det ut om jag sätter mig i den personens skor?
Jag började ställa nya frågor till mig själv: Är det jag ska göra snällt och till hjälp för den andre? Är det jag ska säga sant? Ser jag först till den andre personen? Hur ser det ut om jag sätter mig i den personens skor?
Gradvis insåg jag hur den attityd jag hade haft hade bidragit en stor del till konflikterna i familjen.
Tidigare ville jag alltid att mina föräldrar skulle sätta sig in i min situation, men jag tänkte aldrig på att sätta mig själv i deras situation. Jag förväntade mig alltid att andra skulle ändra sitt tänkande eller sitt sätt, men jag tänkte aldrig på att jag kunde vara den som behövde ändra mig. När jag blev kritiserad eller när någon skällde på mig betedde jag mig bara värre.
Sedan jag var barn har jag fått höra att när jag blir stor och själv blir förälder, då kommer jag att förstå. Och då kommer jag att ångra mitt dåliga beteende och min ytliga förståelse av mina föräldrar.
Jag frågar mig själv, varför inte sätta mig i deras skor nu och försöka förstå dem nu, så att jag inte behöver ångra saker i framtiden? Om jag känner att de har skällt på mig eller kritiserat mig orättvist, vad kan jag ha gjort för att bidra till det? Eller vad kan jag släppa på för att bli en bättre människa?
De här frågorna hjälper mig att förbättra mig själv medan jag går min väg mot att leva efter sanning, godhet och tålamod.
Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa andra ungdomar att se dem själva och sina föräldrar på ett annat sätt, för att minska konflikterna, få ett mer harmoniskt liv i familjen och en ljus framtid.
Thien Nhi bor med sin familj i Vietnam.
