Mycket tyder på att alla förr eller senare kommer att drabbas av coronaviruset.
Hur många som i slutändan kommer att ha dött av viruset – det vet vi däremot inte. För trots att pandemin varat i flera månader befinner vi oss bara i början.
Fler än 3 000 svenskar har hittills dött av coronaviruset, men enligt en beräkning nyligen av Tom Britton, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet, kommer pandemin antagligen till slut att ha skördat mellan 8 000 och 20 000 svenskars liv.
Utgångspunkten i beräkningarna var en uppskattning från Folkhälsomyndigheten över hur många i Stockholms län som hade smittats av viruset fram till och med den 6 april, vilket var 15 procent. Genom att dividera antalet döda fram till och med den 30 april (1 406 personer), eftersom det tar cirka tre veckor från smittotillfället till dess att man dör, med antalet beräknat smittade fick Tom Britton fram en dödlighet på 0,39 procent.
— Men jag tror att dödligheten kommer att minska något framöver, eftersom vi antagligen kommer att bli bättre på att behandla de sjuka och skydda de äldre. Så min bästa gissning är att det kommer att bli cirka 12 000 döda, säger Tom Britton till TT.
Avgörande tiondelar
Beräkningen av hur farligt viruset är ligger mycket nära en tysk skattning som häromdagen visade på en dödlighet på 0,37 procent. Det är betydligt mindre än den 0,8–1,0 procents dödlighet som den brittiske epidemiologen Neil Ferguson tidigare räknat med.
Det hela kan tyckas vara ett jonglerande med tiondels procent hit och dit, men som Tom Brittons uträkning visar kan dessa tiondelar komma att påverka tusenstals svenskars liv. För om dödligheten i stället visar sig vara 0,2 procent, blir det bara hälften så många som i Tom Brittons uträkning.
— Jag tror att det är där vi kommer att hamna i Sverige, någonstans mellan 0,2 och 0,4 procent. I så fall verkar den (dödligheten) vara lägre än i exempelvis vissa delar av norra Italien och det kommer att bli väldigt spännande, dels att få det bekräftat om det verkligen är så, och i så fall förstå varför det är så, säger Jan Albert, professor i smittskydd vid Karolinska institutet.
Olika skillnader
Fram till nu har nämligen pandemin svept fram väldigt ojämnt över världen. Vissa platser, som norra Italien och Belgien, har drabbats mycket hårt, medan andra nästan inte har påverkats alls.
Exempelvis har coronaviruset resulterat i massbegravningar i Iran, medan närliggande Irak bara haft något hundratal dödsfall. Indonesien har också drabbats hårt, medan Malaysia har kommit betydligt lindrigare undan. Globala storstäder som London, New York och Paris har också råkat illa ut, till skillnad från Bangkok, New Delhi och Lagos.
Det finns en rad förklaringar till detta. Förutom en möjlig underrapportering i vissa länder finns det även demografiska, kulturella, klimatologiska och geografiska skillnader länder emellan som, åtminstone delvis, kan förklara varför en smittspridning tar fart i ett land, men inte i ett annat.
Coronaviruset är framför allt farligt för äldre. Därför kommer viruset troligtvis ta en betydligt större andel av Europas befolkning, som är förhållandevis gammal, jämfört med Afrikas där över 60 procent av invånarna är 25 år eller yngre. I länder som Indien, Japan, Sydkorea och Thailand hälsar man inte genom att ta i hand, att jämföra med Europa där sedvänjan är så djupt rotad att Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, som senare insjuknade i covid-19, envist fortsatte att skaka hand, stick i stäv med rådgivarnas rekommendation.
Når alla – till slut
Men oftast är det inte en ensam orsak som avgör hur hårt ett land drabbas, utan en kombination av flera. Dessutom finns ytterligare en faktor som enligt experterna kan vara helt avgörande vid en smittspridning: slumpen. Det vill säga det vi till vardags brukar kalla för tur respektive otur.
Till exempel sammanföll utbrottet i norra Italien med den vecka då Stockholm, Dalarna och Västmanland hade sportlov. Samma vecka var det också skollov i det tätbefolkade Belgien. Och precis som svenskar, uppskattar många belgare att åka skidor i Italien. Följaktligen blev både Stockholm och Belgien drabbade.
Ännu en förklaring till varför vissa platser skonats kan också vara att viruset helt enkelt inte nått dit ännu. För trots att pandemin pågått i månader, är de flesta experter överens om att vi fortfarande bara befinner oss i början av den. Tiden kan alltså bli den mest avgörande faktorn av dem alla och det som rättar till eventuella olikheter i slutändan. Så var det med spanska sjukan 1918, som till en början också drabbade världen mycket ojämnt. Under sommarmånaderna tycktes smittspridningen dö ut, men därefter kom en andra, ännu dödligare, våg rullande – och året därpå en tredje, som gjorde att viruset till slut nådde ända ut till avlägsna öar i Stilla havet.
Hur det blir med coronaviruset vet vi inte, även om den tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke nyligen skrev i The Lancet att viruset är så pass smittsamt att "alla" kommer att infekteras av det. Det är bara en tidsfråga.
(Johan Nilsson/TT)
