Patrick Moore var med och grundade Greenpeace i början av 1970-talet, men lämnade organisationen i mitten av 80-talet. En av orsakerna var att rörelsen ”’kapades’ av den politiska vänstern när de insåg att det fanns pengar och makt i miljörörelsen”. Det säger han i en e-postkorrespondens med en professor från Sydkorea som amerikanska Epoch Times exklusivt har fått ta del av.

”[Vänsterorienterade] politiker i Nordamerika och Europa förändrade Greenpeace från en vetenskapsbaserad organisation till en politisk insamlingsorganisation”, säger Moore.

Patrick Moore lämnade Greenpeace 1986 – 15 år efter att han varit med och grundat organisationen, som han menar ”blivit mer av en politisk rörelse än en miljörörelse”.

”De är främst inriktade på att skapa narrativ, berättelser, som är utformade för att ingjuta rädsla och skuld hos allmänheten så att allmänheten ska skicka pengar till dem.”

Han säger att organisationen främst verkar bakom stängda dörrar tillsammans med andra politiska aktörer i FN, World Economic Forum (WEF) och liknande, och att dessa organisationer i sin tur i huvudsak är politiska till sin natur.

FN:s klimatpanel, IPCC, är ”inte en vetenskaplig organisation. Det är en organisation som består av Meteorologiska världsorganisationen och FN:s miljöprogram”, säger Moore.

”IPCC anställer forskare för att förse dem med ’information’ som stödjer narrativet om klimatkrisen.”

”Deras kampanjer mot fossila bränslen, kärnenergi, koldioxid, plast och så vidare är missriktade och utformade för att få människor att tro att världen kommer att gå under om vi inte lamslår vår civilisation och förstör vår ekonomi. De har nu negativt inflytande på framtiden både vad gäller miljön och den mänskliga civilisationen.”

Han säger också att vänstern i dag har ”antagit många strategier som skulle vara mycket destruktiva för civilisationen eftersom de inte är tekniskt genomförbara”.

”Titta bara på den hotande energikrisen i Europa och Storbritannien, som Putin drar nytta av. Men den är deras eget verk genom att man vägrar utveckla sina egna naturgasreserver, motsätter sig kärnkraft och att man generellt intar en omöjlig ståndpunkt om fossila bränslen.”

Han menar att ”grönt” för miljön och ”fred” för människorna var Greenpeaces grundprinciper, men att freden till stor del har hamnat i skymundan och att grönt har blivit den enda agendan.

”Många [så kallade] miljöledare säger nu att ’människan är jordens fiende, naturens fiende’. Jag kan inte acceptera att människan är den enda onda arten. Det här liknar alltför mycket ’arvsynden’, att människor föds med ondska, men att alla andra arter är goda, även kackerlackor, myggor och sjukdomar”, säger Moore.

Han anser att den nya dominerande filosofin som nu råder handlar om att världen skulle vara bättre om det fanns färre människor.

”Men de människor som sade detta erbjöd sig inte att vara de första att försvinna. De beter sig som om de står över andra. Den här typen av ’högmod’ och ’självgodhet’ är de värsta av dödssynderna.”

Som framstående forskare, ekolog och mångårig ledare inom det internationella miljöområdet betraktas Patrick Moore allmänt som en av världens mest kvalificerade miljöexperter. Han är också en av grundarna till Greenpeace, världens största miljöaktivistorganisation.

Han fick sin doktorsexamen i ekologi från University of British Columbia i Kanada år 1974 och en hedersdoktorsexamen i vetenskap från North Carolina State University år 2005.

Moore var med och grundade Greenpeace år 1971 och var ordförande för Greenpeace Canada i nio år. Mellan 1979 och 1986 var han chef för Greenpeace International och en drivande kraft som utformade organisationens politik och inriktning.

År 1991 grundade han Greenspirit, ett konsultföretag med fokus på miljöpolitik, energi, klimatförändringar, biologisk mångfald, genetiskt modifierade livsmedel, skogar, fiske, livsmedel och resurser.

Mellan åren 2006 och 2012 var Moore en av ordförandena för Clean and Safe Energy Coalition, en amerikansk miljöorganisation.

År 2014 utsågs han till ordförande för ekologi, energi och välstånd vid Frontier Centre for Public Policy, en oberoende kanadensisk tankesmedja för offentlig politik.

Under 2019–2020 var han ordförande för CO2 Coalition, en amerikansk ideell miljöskyddsgrupp, som ifrågasätter påståendet att koldioxid är kopplat till klimatförändringar.

”När jag bestämde mig för att lämna Greenpeace var jag en av sex chefer för Greenpeace International. Jag var den enda som hade en formell vetenskaplig utbildning, en teknologie kandidatexamen i naturvetenskap och skogsbruk och doktorsexamen i ekologi. Mina kollegor i styrelsen beslutade att Greenpeace skulle inleda en kampanj för att ’förbjuda klor i hela världen’.”

Enligt Moore stämmer det att grundläggande klorgas är mycket giftigt och användes som vapen i första världskriget. Men klor är ett av de 94 [naturligt förekommande] grundämnena i det periodiska systemet och har många funktioner inom biologin och vad gäller människors hälsa. Bordssalt, som består av natriumklorid, är till exempel ett viktigt näringsämne för alla djur och många växter. Därför menar han att det är omöjligt att förbjuda natriumklorid.

Han understryker att tillsättandet av klor i dricksvatten, simbassänger och spaanläggningar var ett av de viktigaste framstegen i folkhälsans historia när det gäller att förhindra spridning av vattenburna smittsamma sjukdomar, såsom kolera. Och cirka 85 procent av läkemedlen tillverkas med klorrelaterade kemikalier, och omkring 25 procent av alla våra läkemedel innehåller klor. Alla halogener, inklusive klor, brom och jod, är effektiva antibiotika. Utan dem skulle medicinen inte var densamma.

”Greenpeace kallade klor för ’Djävulens element’ och kallar pvc, polyvinylklorid, eller helt enkelt vinyl, för ’den giftiga plasten’. Allt detta är falskt [och] för att skrämma allmänheten. Dessutom förstärker denna missriktade politik attityden att människan inte är en värdig art och att världen skulle må bättre utan henne. Jag kunde inte övertyga mina kollegor i Greenpeace att överge denna missriktade politik. Detta var vändpunkten för mig”, säger Moore.

På frågan om hur Greenpeace använder sina massiva donationer svarade Moore att de används för att betala en mycket stor personalstyrka (sannolikt över 2 000 personer), omfattande annonser och insamlingsprogram. Enligt honom bygger i stort sett alla organisationens annonser för insamling av medel på falska narrativ, något som han grundligt bevisar i sina böcker. Ett exempel är isbjörnarna.

”Det internationella fördraget om isbjörnar, undertecknat av samtliga polarländer 1973, vilket förbjuder obegränsad jakt på isbjörnar, nämns aldrig i medier, av Greenpeace eller politiker som säger att isbjörnen är på väg att dö ut på grund av smältande isar i Arktis. I själva verket har isbjörnspopulationen ökat från 6 000–8 000 år 1973 till 30 000–50 000 i dag. Detta är oomtvistat”, säger Moore.

”Men nu säger de att isbjörnen kommer att dö ut år 2100, som om de har en magisk kristallkula som kan se in i framtiden. Faktum är att isarna ökade den senaste vintern i Arktis jämfört med tidigare år, och Antarktis var kallare under den senaste vintern än under de senaste 50 åren.”

Moore säger att han inte låtsas att han vet allt och att han inte heller förutspår framtiden med säkerhet som många inom ”klimatrörelsen” hävdar att de kan göra.

”Jag tror att den mänskliga befolkningen alltid har varit utsatt för människor som förutspår undergång med falska narrativ.”

”Aztekerna kastade ner oskulder i vulkaner, och européer och amerikaner brände kvinnor som häxor i 200 år och hävdade att det skulle rädda världen från onda människor. Detta har [hänvisats till] ’flockmentalitet’, ’grupptänkande’ och ’sektbeteende’. Människor är sociala djur med en hierarki, och det är lättast att få en hög position genom att använda rädsla och kontroll.”

Moore anser att teorin om miljöapokalypsen mest handlar om ”politisk makt och kontroll” och tillägger att han vill visa människor att situationen inte är så negativ som de får höra.

”I dag, i de rikaste länderna, fattar våra föräldrar beslut som våra barnbarn kommer att få betala för. Förutsägelser om att världen går under har gjorts i tusentals år. Inte en enda gång har detta besannats. Varför skulle vi tro på det nu?”

”Människor är av naturliga skäl rädda för framtiden eftersom den är okänd och full av risker och svåra beslut. Jag tror att det också finns ett element av ’självförakt’ i denna apokalypsrörelse.”

Han menar att den yngre generationen i dag får lära sig att människor inte är värdiga och att de förstör jorden. Den här indoktrineringen har fått dem att känna skuld och skam, vilket han anser är fel sätt att se på livet.

”Väldigt få människor tror att världen inte värms upp. Dokumentationen visar tydligt att världen har värmts upp sedan omkring år 1700, 150 år innan vi började använda fossila bränslen. År 1700 nåddes kulmen av den lilla istiden som var mycket kall och orsakade dåliga skördar och svält. Innan dess, cirka år 1000 e.Kr., var det den medeltida värmeperioden då vikingarna bedrev jordbruk på Grönland. Innan dess, omkring år 500, var det århundradets mörkaste period, och innan dess var det den romerska värmeperioden då det var varmare än i dag och havsnivån var 1–2 meter högre än i dag.”

”Fram till omkring 1950 var mängden fossila bränslen som användes och koldioxidutsläppen mycket små jämfört med i dag. Vi vet inte vad som orsakade de cykliska temperaturfluktuationerna, men det var definitivt inte CO2.”

Moore understryker att ”minoritetsopinionen” inte handlar om jordens temperaturhistoria. I stället är det förhållandet mellan temperaturen och koldioxid som står i centrum för dispyten.

”I detta avseende håller jag med om att många anser att CO2 är den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen. CO2 är osynlig, så ingen kan faktiskt se vad den gör. Och denna ”majoritet” är främst forskare som betalas av politiker och byråkrater, medier som skriver rubriker eller aktivister som tjänar pengar. [Resten är] allmänheten som tror på det här narrativet trots att de faktiskt inte kan se vad CO2 gör.”

Han presenterar en graf över temperaturen som kontinuerligt uppmätts under 350 år (från 1659 till 2009) i centrala England.

”Om koldioxid var den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen borde temperaturen stiga längs koldioxidkurvan, men det gör den inte.”

Moore beskriver demoniseringen av koldioxid som ”helt absurd”, och tillägger att koldioxid är grunden för allt liv på jorden och att dess koncentration i atmosfären i dag, även med ökningen, är lägre än den varit under en större del av livets existens.

En studie från 2013 visade att ökade nivåer av koldioxid (CO2) har bidragit till en ökning av gröna blad i världens torra regioner under de senaste 30 åren.

Den australiska statliga myndigheten CSIRO genomförde forskningen i samarbete med Australian National University (ANU). Uppgifterna baserades på satellitobservationer från 1982 till 2010 i delar av torra områden i Australien, Nordamerika, Mellanöstern och Afrika.

Man fann en 11-procentig ökning av gröna blad i de studerade områdena på grund av vad som kallas ”koldioxidgödsling”.

Enligt studien uppstår en gödslingseffekt när förhöjda koldioxidnivåer gör det möjligt för blad under fotosyntesen – den process genom vilken gröna växter omvandlar solljus till socker – att utvinna mer kol från luften eller förlora mindre vatten till luften eller båda.

”Om förhöjd koldioxid gör att vattenanvändningen hos enskilda blad minskar kommer växter i torra miljöer att reagera genom att öka det totala antalet blad. Dessa förändringar i blad- och lövomfånget kan upptäckas via satellit, särskilt i öknar och savannområden där omfånget är mindre fullständigt än på våta platser”, enligt Randall Donhue, forskare vid CSIRO.

”Klimatalarmister föredrar att diskutera klimatkunskap endast från 1850. Tiden innan detta kallar de för den förindustriella tidsåldern. Denna ’förindustriella tidsålder’ var mer än 3 miljarder år då det fanns liv på jorden. Många klimatförändringar [inträffade under den perioden], inklusive istider, växthusåldrar, massdöd på grund av asteroidnedslag och andra okända orsaker”, säger Moore.

”I dag befinner sig jorden i den pleistocena istiden, som började för 2,6 miljoner år sedan … Den senaste stora istiden, som nådde sin höjdpunkt för 20 000 år sedan, var alltså inte slutet på istiden. Vi befinner oss fortfarande i den pleistocena istiden, oavsett hur klimatalarmisterna än vill förneka detta.”

Han säger att den stora ironin i den nuvarande paniken om klimatet är att jorden är kallare i dag än vad den var för 250 miljoner år sedan innan den pleistocena istiden inleddes. Och koldioxidhalten är lägre nu än under mer än 95 procent av jordens historia.

”Men du skulle aldrig få reda på detta om du lyssnar på alla de människor som drar nytta av lögnen om att jorden snart kommer att bli för varm för allt levande och att CO2-halten kommer att bli högre än den varit under jordens historia.”

Enligt Moore köper nästan alla kommersiella växthusodlare runt om i världen koldioxid som de injicerar i sina växter för att kunna få upp till 60 procent högre skördar.

”Jag blev imponerad när jag flög över Sydkorea och såg hur många växthus det finns i dalarna. Precis som British Columbia har Korea många berg och inte så mycket platt, bördig jordbruksmark.”

”Jag är säker på att växthusodlarna för in mer koldioxid i sina växthus, upp till det dubbla och tredubbla jämfört med vad som finns i atmosfären i dag. Detta beror på att nästan alla växter som växer utomhus i den naturliga atmosfären är svältfödda på koldioxid, och det är det som hindrar dem från att växa snabbare.”

”Du kan läsa kapitlet 'Climate of Fear and Guilt' i min bok [Fake Invisible Catastrophes and Threats of Doom] om du vill förstå dessa fakta till fullo”, tillägger han.

Moore säger att det flesta miljöaktivister, politiker och så kallade experter vet att vi inte kan sluta öka användningen av fossila bränslen eller minska koldioxidutsläppen inom den tidsplan de lagt fram.

”År 2015, när jag deltog i COP (Conference of the Parties) i Paris, erbjöd jag ett offentligt vad på 100 000 dollar i ett pressmeddelande, vilket nådde ut till mer 200 olika medier, om att fram till 2025 kommer de globala koldioxidutsläppen vara högre än år 2015. Inte en enda person antog mitt vad, inte ens från de ’gröna’.”

”Jag vet att mer koldioxid enbart är fördelaktigt både för miljön och den mänskliga civilisationen. Jag är stolt över att vara chef för CO2 Coalition.”

Han säger att ”koldioxidneutralitet” är en politisk term, och inte en vetenskaplig sådan.

”Det är helt enkelt fel att kalla CO2 för ’kol’. Kol är ett grundämne som diamanter, grafit och kimrök (sot) består av. Och CO2 är en molekyl som innehåller kol och syre och är en osynlig gas som är den grundläggande födan för allt liv. På samma sätt är det felaktigt att kalla NaCl (bordssalt) för ’klor’, även om NaCl innehåller klor.”

Han förklarar att när grundämnen (atomer) kombineras med varandra för att bilda föreningar (molekyler) har de alltid helt andra egenskaper än de grundämnen de är gjorda av.

”’Netto noll’ är också en politisk term som har skapats av aktivister som inte är vetenskapsmän. De främsta ledarna för detta korståg är exempelvis Al Gore, Leonardo DiCaprio och Greta Thunberg, varav ingen är forskare.”

Moore påpekar att Ryssland, Kina och Indien utgör 40 procent av mänsklighetens befolkning, och de ställer sig inte bakom agendan mot fossila bränslen.

”Om vi lägger till Brasilien, Indonesien och de flesta afrikanska länderna är det en majoritet av befolkningen som inte är klimatfanatiker.”

”En annan stor ironi är att många länder med det kallaste klimatet, såsom Kanada, Sverige, Tyskland och Storbritannien, är de som är mest oroade över uppvärmningen. Den genomsnittliga årstemperaturen i Kanada är exempelvis -5,35 grader celsius.”

Moore säger också att rök från motorer inte är koldioxid. Det är andra ämnen eftersom koldioxid är osynligt och luktlöst. Damm är inte heller koldioxid – det är sot och kan kontrolleras med nuvarande teknik. Och han konstaterar också att kolkraftverk som byggs i dag är mycket renare än de som byggdes för 20 år sedan.

”Sol- och vindkraft är dyra och mycket opålitliga. Det är nästan som en psykisk sjukdom att så många människor har blivit hjärntvättade till att tro att hela länder kan försörjas med den här tekniken.”

”Jag anser att vind- och solenergi är parasiter på den bredare ekonomin. Med andra ord gör de landet fattigare än om andra mer tillförlitliga och billigare tekniker hade använts.”

Moore menar att vind- och solcellsleverantörer är starkt beroende av statliga subventioner, skattelättnader och mandat där medborgarna tvingas köpa vind- och solkraft även om den är dyrare, under förevändningen att den är miljövänlig.

”Miljontals människor betalar mer för vind- och solenergi medan ett fåtal personer tjänar miljontals dollar, mark, pund och så vidare. Det är lite som ett Ponzi-bedrägeri på aktiemarknaden.”

”De kräver stora arealer, levererar inte hela tiden och kräver att det finns pålitlig energi, såsom kärnkraft, vattenkraft, kol- och naturgas när det inte finns någon vind och sol.”

Enligt Moore används stora mängder fossila bränslen för att bygga vind- och solkraftverk i samband med gruvdrift, transport och tillverkning. Och på många platser producerar de inte ens så mycket energi under sin livstid som det krävs för att tillverka och underhålla dem.

”Varför inte använda pålitlig energi såsom kärnkraft, vattenkraft, naturgas och så vidare som primär energikälla?”, frågar sig Moore, och tillägger att om så vore fallet ”skulle vind- och solkraft var onödiga”.

Han säger vidare att plast inte är ett giftigt ämne och att det är därför vi förpackar vår mat i den, för att förhindra att den bli förorenad. Plast blir inte gift med ett trollslag när det hamnar i havet.

”Naturligtvis säger de å ena sidan att plast aldrig kommer att brytas ned, men å andra sidan säger de sedan att den snabbt kommer att sönderfalla till mikroplaster, som naturligtvis är lägligt osynliga så att ingen kan se eller kontrollera detta själv. Så smart!”

Enligt Moore kan vårt matsmältningssystem skilja mellan ”mat” och plast eller små sandpartiklar. Vår kropp tar inte in sand i blodomloppet, oavsett hur mikroskopisk sanden är.

Han säger att plast som flyter i havet är som ett litet flytande rev, på samma sätt som drivved. Den utgör en yta som marina arter bland annat kan använda för att lägga sina ägg på och äta saker som finns på det.

”Föroreningar är vanligtvis giftiga eller skadar liv. Plast är helt enkelt skräp vid sidan av vägen. Den skadar ingenting. Ett undantag är kasserade fiskenät. Inte för att de är av plast, utan för att de är formade för att fånga fisk. Miljöorganisationer borde samarbeta med fiskeindustrin så att man slutar att kasta skadade nät i havet och istället tar tillbaka dem till hamnen där de kan återvinnas, användas i en anläggning för energiutvinning eller kasseras på ett säkert sätt.”

Det här är en sammanställning av intervjuer utifrån en mejlkommunikation mellan Patrick Moore och den sydkoreanska professorn Seok-soon Park, professor i miljövetenskap och miljöteknik vid Ehwa Womans University i Seoul i Sydkorea i november 2021. Dokumenten har tillhandahållits Epoch Times med tillstånd från Park och Moore den 7 juli i år.

Både Seok-soon Park och Moore hör till de 1 100 forskare och yrkesverksamma som skrivit under World Climate Declaration (WCD) där de framhåller att det inte finns någon klimatkris.

Park är ambassadör för världsklimatdeklarationen på CLINTEL och medlem i CO2 Coalition. Han har översätt böckerna Inconvenient Facts: The Science That Al Gore Doesn't Want You to Know (av Gregory Wrightstone) och Fake Invisible Catastrophes and Threats of Doom (av Patrick Moore) till koreanska.

Han säger att han blev mycket imponerad av dessa böcker och grundade ”Korea Alliance of Freedom och Environmental Groups”, vars syfte är att upplysa människor om vad man anser vara sanningen om klimatförändringarna, kärnkraftens miljövänlighet, miljöfördelarna med en liberaldemokratisk marknadsekonomi och en förnuftig miljövänlighet.

Park fick sin kandidatexamen i zoologi från Seoul National University 1980 och sin magisterexamen och doktorsexamen i miljövetenskap från Rutgers University i New Jersey 1983 och 1985. Innan han 1996 blev en av de professorerna som grundade Ewhas institution för miljövetenskap och miljöteknik arbetade han som doktorand vid Rutgers University, gästprofessor vid Princeton University och professor vid Kangwon National University i Sydkorea.

Han har varit ordförande för Korean Society of Environmental Education, ordförande för National Institute of Environmental Research och medlem av presidentens rådgivande kommitté för vetenskap och teknik.

Han har publicerat över 150 vetenskapsartiklar i fackgranskande tidskrifter och skrivit fler än 20 böcker. Han mottog utmärkelsen Best Scientist and Engineer Award från Korea Science Foundation 2017 och Presidential Commendation 2013.

Lee Yun-Jeong är en reporter för Epoch Times och är baserad i Sydkorea.