För tre år sedan blev de flesta av oss rädda för det nya viruset. Folkhälsomyndighetens dagliga uppdateringar om överfulla intensivvårdsavdelningar drev svenska folket längre in i känslan av hjälplöshet. Chansen att ta tag i den betydligt mer dödliga och långvariga pandemin, den världsomfattande osunda livsstilen, missades. Det anser Friskis & Svettis-grundaren Johan Holmsäter.
Efter en tid av ständiga rapporter om sjukdom och död nåddes vi så småningom av ny och viktig information. Nästan alla som dukade under av den nya sjukdomen var äldre än 80 år. Över 90 procent av dessa led också av andra allvarliga åkommor, som övervikt, diabetes och högt blodtryck.
Att många som avled med covid-19 var så pass gamla och hade andra svåra sjukdomar minskar inte tragiken, men den vetskapen skulle också ha kunnat vara ett starkt incitament för att göra något åt den ohälsa som i många fall kan botas med en sundare livsstil.
Några förändrade faktiskt sina vanor, men alldeles för få. De som redan var medvetet aktiva i sin vardag, promenerade i solen ännu mer än tidigare. De redan fysiskt aktiva blev mer aktiva. De redan upplysta när det gäller mat, stress, sömn och återhämtning, vårdade sig själva ännu mer omsorgsfullt.
Men enligt till exempel Friskis & Svettis mätning av stockholmarnas hälsa (ett så kallat Friskisindex) blev precis allt sämre för det flesta under pandemin. En mängd rapporter från andra länder visar samma nedslående siffror. I allmänhet rörde sig människor mindre. De gick upp i vikt och mådde sämre även psykiskt.
Över hela världen missades chansen att ge alla uppskrämda medborgare kunskap och stöd för att göra de enkla livsstilsförändringar som skulle göra stor skillnad för både individen och den samlade folkhälsan.
Här hemma tog Folkhälsomyndigheten aldrig tillfället i akt att uppmana folk till de åtgärder som skulle kunna sätta stopp för den nu flera decennier gamla och välkända pandemi som dödar många fler människor över hela världen än covid-19, nämligen den sjuka jag kallar ”livsstilsanalfabetismen”, okunskapen om att leva.
Människor vet inte längre vad hälsa är.
Hälsa är så mycket mer än vad de flesta vård- och hälsoinsatser riktar in sig på. Hälsa är mer än att vara biologiskt frisk. Det är mer än att ägna sig åt hälsosamma aktiviteter som att röra på sig, äta bra och vila. Det är mer än att gå ner i vikt eller få ner blodtrycket. Allt hänger ihop och det har med livsglädje att göra. Jag brukar säga att hälsa inte alltid resulterar i glädje, men att glädje alltid resulterar i hälsa.
Hälsa är så mycket mer än vad de flesta vård- och hälsoinsatser riktar in sig på.
Hälsa är att känna att du är med i ett sammanhang, att du förstår din roll i det sammanhanget, att du känner meningsfullhet och kan påverka ditt liv och det som sker runt dig, samt att du har stöd från chefer, vänner och familj.
Sammanfattningsvis lyder min egen definition av hälsa så här: Hälsa är att i glädje och sann nyfikenhet ägna sig åt sina livsuppgifter.
I dag känner i stället många människor rädsla, hjälplöshet, ensamhet och förvirring över sin plats, betydelse och roll i samhället. Man lider av identitetssjukdomar och vet inte vem man är, hur man ska leva eller vad som på riktigt är viktigt i livet.
Det var just den sanna hälsan vi missade att prata om när skräcken för att bli sjuk och dö förlamade både tanke och handling. Utan förståelse för vad hälsa är, inklusive insikten att vi alla har ett eget ansvar, tenderar de hälsosamma aktiviteterna att bli jojo-aktiga. De goda vanorna är inte tillräckligt grundade och blir därför inte så regelbundna som den sanna hälsan kräver att de blir. Tänk tandborstning!
I stället blir det ryck av några veckors motionerande, några fikastunder med mindre socker och middagar med mindre onyttig mat. Sedan faller man in i den gamla vanliga osunda trallen igen. Följden blir känslor av misslyckande och självförakt.
Nyckeln till hälsa är att först förstå att jag inget fattat hittills. Först när jag förstått att jag tidigare inte förstått, men att jag faktiskt kan lära om, blir jag nyfiken och sugen på att ta ansvar och agera. Ganska snart driver jag mitt eget hälsosammare liv av egen kraft.
Om något positivt ska hända med folkhälsan, måste människor erbjudas stöd för att själva och av egen kraft förflytta sig från ohälsa till hälsa. Det var det jag en gång för över 40 år sedan ville göra med Friskis & Svettis. Jag ville bygga en sluss mellan ohälsa och hälsa. Det är därför namnet blev Friskis & Svettis. Friskis var den del av verksamheten som gav människor stöd under de första stapplande stegen. I Friskisverksamheten hjälpte vi människor att kliva ur baksätet i sina egna liv och ta ratten, det vill säga det egna ansvaret och kommandot på färden.
Vi underlättade förändringsprocessen genom att inte skilja ut de svagare från de starkare, inte de runda från de smala, inte de gamla från de yngre, inte rökarna från hurtbullarna. Vi såg till att människorna i Friskisverksamheten bytte om i samma omklädningsrum som Svettisfolket och kunde titta in på deras pass. &-et i Friskis & Svettis symboliserade slussen/bryggan. Målet var att Friskisfolket skulle bli Svettisfolk.
Dagens Friskis & Svettis arbetar inte efter mina ursprungsidéer, men jag vill fortfarande förverkliga idéerna, helst i en större nationell skala för alla. Under Friskis & Svettis barndom hann jag se att idéerna om en sluss från minushälsa till plushälsa fungerar i verkligheten. De fungerade fantastiskt bra också under åren efter Friskis & Svettis, när jag arbetade som konsult i näringslivet med att förflytta chefer och anställda från omedvetet okunniga om hälsa till att bli medvetet engagerade i sina egna liv, med ökat välbefinnande, färre sjukskrivningar, högre produktivitet och större lagkänsla som resultat.
Jag har länge sett hur en stor del av folkhälsoproblemen skulle lösas om vi kompletterade vårt sjuksystem – alltså vår beredskap och våra behandlingsmetoder för sjukdom – med ett frisksystem, det vill säga en samhällsstruktur som enbart arbetar med allt det som håller oss friska.
Kunskapen om vad som håller oss friska finns redan, men ingen organisation. Landet Sverige kan inte i dag erbjuda människor tillräckligt med stöd för att må bra på livets alla arenor: i skolan, på jobbet, socialt och i vänskaps- och kärleksförhållanden. Det finns enskilda lyckade verksamheter, men de är för få. Det finns inget frisksystem på samma sätt som det finns ett sjuksystem. Vad som saknas är ett helhetsgrepp från samhällets sida.
I många år har det skrivits om hur mycket ohälsan kostar det svenska samhället och skattebetalarna. Alla håller med, men ingen vill investera. Ingen tycker sig kunna räkna hem vinsterna på det egna kontot. Man har höjt skatten, hellre än ändrat förhållandet mellan hur mycket pengar Sverige satsar på traditionell sjukvård (97 procent) och hur mycket som satsas på preventiva åtgärder (3 procent).
Nu har vi nått en kritisk gräns. Andelen som rör sig tillräckligt, äter bra, vilar, tar hand om sig själva och har den sanna hälsan blir mindre och mindre. De gamla och sjuka har blivit för många och de friska som ska ta hand om dem för få och i för dålig form.
Det går inte längre med bara sjukvård. Låt oss bygga ett frisksystem. Jag har idéerna, många med mig har viljan och fler goda idéer. Vem har investeringsviljan?
Johan Holmsäter - Idrottsledare och entreprenör
