En persons liv är som en symfoni. Ibland upplever man de låga tonerna och ibland de höga; ibland är tempot snabbt, ibland långsamt. Människor kan verka vara lyckliga på ytan men i verkligheten kan det finnas djupa ärr som legat dolda under en hel livstid.

Det här är berättelsen om en 80-årig överste som genomgick stor smärta, men fann en väg ut ur lidandet.

Överste Tran Xuan Thong föddes i byn Ha Tinh, i Vietnam. Denna provins är känd för sitt karga landskap och för att det är ett fattigt område. Det är också en plats där hjältar har stridit och uppoffrat sig för landet.

Thong hade det inte lätt under sin barndom. Han förlorade sin far vid 5 års ålder och sin mor vid 13 års ålder. Eftersom han inte hade råd med högre utbildning, slutade Thong efter gymnasiet. I en intervju med DKN.tv sade han:

– Mina syskon såg efter mig och de arrangerade mitt äktenskap när jag var 17 år. Jag hade ingen aning om hur man ens stavade till ordet kärlek, men var tvungen att acceptera eftersom jag inte hade något annat val.

Den 29 mars 1959 gick Thong in i armén. Han belönades för sin stora hängivenhet och skickades till militärhögskolan.

Efter tre år slutade Thong sin grundutbildning och officersutbildning. Han blev därmed befordrad till fänrik, och blev tilldelad militärzon 4. Han säger att slagfältet i norr var katastrofalt och fruktansvärt, medan man i syd hade olika operationer att ta hand om.

– Jag fick inte träffa min fru och mitt barn ens för en liten stund. Vi bodde på ett militärt värdshus i Vinh medan vi väntade på att ett nytt uppdrag skulle dyka upp. Jag skickade ett telegram till min fru om att vi skulle ses i centrum, och på så sätt kunde vi återförenas under en dag. Sedan gick jag ut i krig igen och jag visste inte om jag skulle komma tillbaka, sade Thong.

Att vara ute i krig är svårt då det innebär stora uppoffringar och man aldrig kan vara säker på att få återvända hem. Thongs fru var dock stark och lojal och väntade på att han skulle återvända. Hon tog också ansvaret och lyckades uppfostra båda barnen själv. I tio långa år blev Thong kvar på slagfältet tills landet till sist var befriat.

Angående den hemska tiden sade Thong:

- Det var tuffa dagar när vi ständigt drev på framåt. Jag var chef för generalstaben. Kriget slutade, men mitt liv som soldat fortsatte.

Efter krigsslutet blev Thong lärare på en arméskola och steg i graderna, men 1989 stängde skolan.

- Det var ett tufft år för folket i Vietnam. Jag ansökte om att arbeta som säkerhetsvakt för att tjäna lite pengar, sade Thong.

Men det var också då han för första gången på flera år äntligen kunde återförenas med sin familj.

Ett liv i familjens trygga sköte är något helt annat än det hårda militärlivet. Thong och hans fru var inga ungdomar längre, men de fann fortfarande lycka och sann kärlek hos varandra. Saker och ting var ändå inte lätta, då de kämpade för att få ekonomin att gå ihop. I allt detta försökte de hitta tröst i livets små saker.

– Vi åkte berg- och dalbanan i Dam Sen och njöt av utsikten över Ho Chi Minh-staden. Jag försökte kompensera för hennes uppoffringar som hon hade gjort och se till så att att hon skulle känna att jag brydde mig om henne. Jag visste att det hade varit tufft, och att hon förtjänade så mycket mer, men jag kunde själv inte dra in några pengar. Vi levde ett enkelt liv och hon klagade aldrig, sade han.

Sedan under 2012 tog livet en oväntad vändning. Thongs fru fick en allvarlig stroke och förlorade större delen av sin funktionella kapacitet och blev därmed sängliggande under två långa år. Under den tiden tog Thong ansvaret för hushållet. Det var inte lätt för Thong, då även hans fysiska hälsa började försämras. Han tillägger:

- Jag drogs med krigets konsekvenser: 3 år på Khe Sanhs slagfält och 7 år på Tay Nguyens slagfält. Jag drabbades också av högt blodtryck, artros och diskbråck. Jag blev uppmanad att genomgå en operation, men min chans till full återhämtning var 50 procent.

Thong bestämde sig för att inte genomgå någon operation, om operationen misslyckades så skulle hans fru behöva bära konsekvenserna av det. Han sade:

– Fattigdomen var med mig under kriget, men jag förväntade mig aldrig att få uppleva den igen när jag blev gammal. jag var tvungen att ta hand om allt, och jag drunknade i min egen förtvivlan. Jag, en överste med ärofulla segrar som fått utmärkelse för 50 år i tjänst, stod maktlös inför den dagliga kampen. Jag kunde inget göra, och jag klarade inte av att kämpa vidare med min smärta. Jag slets sönder. Jag grät ofta tyst på natten och försökte dölja tårarna för min fru. Det kändes som om inte ens Gud ville stå vid min sida, och att det var jag ensam mot hela världen.

Mitt i alla bekymmer såg Thong återigen sitt liv plötsligt ta en oväntad vändning. September 2014 ringde hans syster som bodde i staden Vinh för att ta upp några familjeangelägenheter, men hon märkte att det fanns en ovanlig sorg i hans röst. Systern föreslog honom då en qigongmetod som heter Falun Dafa. Metoden hade blivit populär i hennes stad, sade hon, och tillade att personer som följde den hade upplevt otroliga resultat, och den var helt gratis. Hon insisterade på att Thong skulle börja läsa boken Zhuan Falun och skickade honom en kopia av den.

– I det ögonblicket av förvirring och frustration var Zhuan Falun en räddare i nöden. Jag har läst många böcker, men ingenting kan jämföras med denna utomordentliga vägledning. Den har förändrat mitt sätt att se på saker och ting och lärt mig tålamod, sade Thong och tillägger:

– Tålamod är roten till vänliga handlingar och nyckeln till framgång. Det kan vända det dåliga till det goda och skänka frid åt själen.

Han följde sin systers råd och läste boken varje dag. Ju mer han läste den, desto mer upptäckte han. Allt från enkla saker, som hur man hanterar konflikter och dispyter, till det mest komplexa, som universums utveckling och mänsklighetens historia.

Han tillade:

– Ju mer jag läste, desto mer betagen blev jag av varje ord, och tänkte att jag till sist hade hittat min sanning.

Snart såg han sin hälsa förbättras väldigt mycket och han kunde fortsätta med sina dagliga göromål. Den mest överraskande förbättringen gällde hans hustru, som nu kunde gå, laga mat, göra sina sysslor och vattna i trädgården.

– Vi upplevde den bästa tiden i våra liv: Min fru slutade förlita sig på medicinsk hjälp. För dig kanske det låter helt normalt, men för oss var det en stor positiv förändring. Vi behövde inte längre spendera en massa pengar på medicin, sade Thong.

Vid 80 års ålder är överste Tran Xuan Thong fortfarande i god form. Man kan inte tro att han en gång varit en soldat som tillbringat mer än hälften av sitt liv på slagfältet för att försvara sitt land.

Denna artikel är baserad på en historia publicerad på DKN.tv.
 

Den vilda tjuren galopperar ut på gatan från rodeon – se när cowboyen griper in

Slav under kommunismen