Naturvårdsverket har gett svenska jägare ett något annorlunda uppdrag: Utrota sköldpaddor.
– Enstaka djur gör ingen skada, men om vi inte börjar förvalta kan det gå jättefort. Då är det plötsligt inte fråga om 50-100 utan snarare 1 000, säger projektledare Fredrik Dahl vid Svenska jägareförbundet.
Sedan 2010 har det enligt förbundet rapporterats om ett 30-tal vattensköldpaddor på olika platser i landet. Arten har vanligtvis inte sin hemvist i Sverige utan har sannolikt blivit utsläppt av personer som haft dem som husdjur.
Fredrik Dahl höjer ett varningens finger till den som tänker att ett par sköldpaddor inte kan utgöra ett speciellt stort hot för naturen.
– Det bästa exemplet på en art som folk känner till är mördarsnigeln, eller spansk skogssnigel som den heter egentligen. Det började med att det var en plantskola som fick med arten in i landet. Då hade vi inte samma kunskap om effekterna som vi har nu, säger han.
En av flera
Vattensköldpaddorna, som ska börja jagas i juni, är bara en av flera arter som Naturvårdsverket gett Svenska jägareförbundet uppdrag att ta bort från svensk mark. Naturvårdsverkets lista, som baseras på EU-listade invasiva arter, innehåller bland annat bisam, signalkräfta, tvättbjörn, helig ibis och mårdhund.
Den sistnämnda arten har också gett namn åt Svenska jägareförbundets projekt att stoppa invasiva arter.
– Vi har jobbat i tio år med mårdhunden. I dag är det kanske ett 50-tal mårdhundar i Sverige. Vi har lyckats hålla nere dem. Hade vi inte gjort det för tio år sedan hade vi i dag haft 10 000 mårdhundar i landet. I Finland skjuter de 200 000 mårdhundar per år, och lika många körs ihjäl av trafiken, säger Fredrik Dahl.
1800-talet brytpunkt
När det gäller den gulbukiga vattensköldpaddan säger Fredrik Dahl att det kommer handla om att sätta ut fällor, men att allmänhetens tips ofta är avgörande för om man ska kunna hålla en invasiv art borta.
– När det gäller mårdhunden exempelvis uppskattar jag att 50–70 procent av de vi hittar är via allmänhetens tips.
Fredrik Dahl säger att arbetet med att hålla vissa arter borta handlar om att bevara "ekosystem som evolverat över tusentals år".
TT: Går det inte att argumentera för att en ny art är en del av evolutionen av ekosystemet?
– Brytpunkten är satt vid 1800-talet. Arter som existerar före det i ett ekosystem räknas som naturliga.
Den som köpte en gulkbukig vattensköldpadda som husdjur innan den togs upp på EU-listan över invasiva arter 2016 behöver inte göra sig av med den, enligt Naturvårdsverket. Däremot får djuret inte reproducera sig. Detsamma gäller övriga arter på listan som hålls som husdjur.
(Marcus Alexandersson/TT)
