Händelseutvecklingen under hösten har gjort att den svenska inrikespolitiken kan ses i ett nytt ljus, vilket inte nödvändigtvis är särskilt smickrande.

Som reaktion på koranbränningarna hördes högljudda krav från politiskt håll om att lagen om hets mot folkgrupp bör användas för att få stopp på manifestationerna. Det förklarades att lagtexten tydligt anger att ett offentligt uttryck av missaktning mot en etnisk eller religiös grupp rubriceras som hets mot folkgrupp, vilket skulle möjliggöra för polisen att ingripa mot koranbränningarna.

I samband med Hamas attack mot Israel den 7 oktober och det efterföljande millitära svaret från Israels sida, har vi sett en lavinartad ökning av våldsförhärligande och antisemitisk retorik i offentliga sammanhang. Detta förekommer såväl i sociala medier som öppet på gator och torg under många av de demonstrationer och manifestationer som numera hålls till stöd för Palestina. Några krav på att motarbeta manifestationer av detta slag med hjälp av lagen om hets mot folkgrupp lyser dock med sin frånvaro hos de partier som tidigare så ivrigt försökte stoppa koranbränningarna med lagen.