Del 3  (Del 1 här)

1922, efter att de stora militära kampanjerna lett till att bolsjevikerna stod som segrare i det ryska inbördeskriget, ställdes det Sovjetiska kommunistpartiet inför en kris man själva skapat. Den entusiastiskt genomförda marxistiska politiken hade lett till omfattande svält runt om i Ryssland, där miljontals människor dog. 

Kommunistpartiets ledning fick rulla tillbaka mycket av sitt politiska program som i efterhand kommit att kallas ”krigskommunism” och införa den så kallade Nya ekonomiska politiken (NEP). Det här var i praktiken en vapenvila med de ryska bönderna, som fick bruka sin egen jord och sälja sina grödor utan att staten lade sig i.

Men NEP var aldrig avsett att vara mer än en tillfällig åtgärd för att hindra ett omedelbart uppror. Under den svält som krigskommunismen orsakade sade en vän till Lenin att den katastrof han orsakat var bra, eftersom den skulle ”förstöra inte bara tron på tsaren, utan också på Gud”.

1928 skrotades NEP och ersattes med kollektivjordbruk som kontrollerades av regimen. Ryska bönder som protesterade mot att deras mark och grödor konfiskerades bjöd kommunistregimen hårt motstånd. De skulle komma att betala dyrt för sin olydnad.

Dödande genom svält

De flesta av kommunismens offer dödades genom svält, som endera skapats medvetet eller uppstått som resultat av kommunistisk politik.

Mellan 1932 och 1933 dog miljontals människor, mestadels bönder, i Ukraina, södra Ryssland och Centralasien av svält. Folkmordssvälten i Ukraina, ”Holodomor”, tog fyra miljoner människors liv.

Efter inbördeskrigets slut 1922 mötte kollektiviseringen av jordbruket starkt motstånd bland Ukrainas bönder. Det här hanterade det sovjetiska kommunistpartiet genom att klassificera de flesta kunniga bönder som ”kulaker” och skicka dem i exil till västra Sibirien eller de centralasiatiska sovjetrepublikerna. Att man gjorde sig av med ”kulakerna” fick svåra konsekvenser för Ukrainas jordbruk, och produktionen rasade 1932. 

Vintern 1932-1933 skar sovjetregimen av matförsörjningen till Ukraina och satte upp stängsel längs republikens gränser. Ukrainarna överlevde först på lagrade grönsaker och potatis, men dessa samlades snart in av partimyndigheterna. Ett stort antal bönder svalt ihjäl. I sin desperation grävde folk upp hund- kattoch boskapskadaver, och hemföll till och med till kannibalism.

Holodomorsvälten gjorde över en miljon ukrainska barn föräldralösa. Många blev hemlösa, och var tvungna att tigga mat i städerna. För att eliminera den här pinsamheten gav Stalin polisen tillåtelse att skjuta barn så unga som 12 år gamla. Under svälten kunde man se offer liggande på gatorna i Ukrainas dåvarande huvudstad Charkiv.

Gulag, Europas första koncentrationsläger

Den 5 september 1918 beordrade Lenin att de första sovjetiska koncentrationslägren skulle byggas på Solovetskijöarna, där politiska fångar och dissidenter som motsatte sig oktoberrevolutionen skulle fängslas, torteras och mördas. Sovjetiska kommunistpartiet följde upp det här med ytterligare en konstellation av koncentrationsläger på olika platser i Sovjetunionen – de ökända gulag-lägren under Stalineran.

Gulag är en förkortning av en rysk benämning som betyder ”huvudstyrelsen för korrektionsoch arbetsläger”.

Systemet växte till monstruös storlek under Josef Stalins tid vid makten, då kommunistpartiet genomförde allt mer omfattande utrensningar. När Stalin dog 1953 fanns det 170 gulag-administrationer som omfattade mer än 30 000 enskilda läger över hela Sovjetunionen – det som författaren Aleksandr Solzjenitsyn kallade ”Gulagarkipelagen” i sin bok med samma namn.

De flesta av kommunismens offer dödades genom svält, som endera skapats medvetet eller uppstått som resultat av kommunistisk politik.

De som skickades till gulag led ständig brist på mat och kläder och var tvungna att utföra tungt kroppsarbete 12-16 timmar om dygnet i den iskalla ryska vintern. Dödstalen var enorma. Många människor fängslades med hela sin familj, där makar fängslades och fruar tvingades i exil. Till och med människor upp i 80-årsåldern skickades till lägren. Gulagsystemet avskaffades 1960. Det verkliga antalet offer är okänt, men man tror att 18 miljoner människor fängslades i gulagsystemet, och att 1,5 miljoner dog där.

Många tror att koncentrationslägren var något som uppstod för första gången i Nazityskland, men gulagsystemet var en föregångare till liknande former av förtryck över hela världen. Enligt den förre sovjetiske underrättelseofficeren Viktor Suvorov skickade Hitler Gestapoofficerare till Ryssland för att besöka och studera de sovjetiska erfarenheterna av att bygga gulag innan andra världskriget.

Den stora terrorn drabbar den sovjetiska eliten

De som följer kommunismens spöke blir till sist också dess offer. Det här kunde man se under Stalineran, medan kommunistpartiet i Sovjet genomförde blodiga utrensningar i sina egna led. Den stora terrorn, som Stalin inledde 1938, var riktad mot de högsta nivåerna av kommunistpartiet.

Av 1 966 delegater i kommunistpartiets 17:e kongress 1934 kom 1 108 att gripas för ”kontrarevolutionära aktiviteter”. Fyra av fem av centralkommitténs 139 medlemmar från den 17:e kongressen sköts.

Den sovjetiska politbyrån hade valt in 31 medlemmar mellan 1919 och 1935, och av dem dödades 20 i Stalins utrensningar. Lavrentij Beria, Stalins chef för den hemliga polisen, NKVD, sade en gång: ”Visa mig mannen, så ska jag hitta brottet.” Av de sex medlemmarna av politbyrån vid Lenins död 1924 var bara Stalin vid liv 1940.

Ingen del av samhället skonades. Kampanjerna inom religion, vetenskap, utbildningssystemet, akademin och konstvärlden hade kommit långt innan utrensningarna började decimera den militära och politiska eliten. De huvudsakliga offren för Stalins terror var vanliga sovjetmedborgare.

Hur många som greps, dödades, fängslades eller skickades i exil under den stora terrorn finns inga fullständiga redogörelser för. I juni 1991, sade KGB-chefen Vladimir Kryuchkov att 4,2 miljoner människor utsatts för statsterrorn mellan 1920 och 1953, varav två miljoner under den stora terrorn. Alexander Yakovlev, en reformistisk politiker under Sovjet- och Jeltsineran, sade i en intervju år 2000 att offren för det stalinistiska förtrycket var minst 20 miljoner.

Kinesiska kommunistpartiet tar makten

På 1910-talet, efter Qingdynastins fall, ledde kommunistiska kinesiska aktivister Ny kultur-rörelsen för att kritisera traditionell kultur, som de beskyllde för att Kina halkat efter resten av världen. 1919, med finansiering från den nya sovjetregimen, tog de kinesiska kommunisterna en ledande roll i Fjärde maj-rörelsen, en serie studentprotester som växt fram ur Ny kultur-rörelsen.

Bolsjevikerna skickade i april 1920 Grigorij Votinskij till Kina för att etablera en lokal kommunistorganisation. I juli 1921 grundades Kinesiska kommunistpartiet i Shanghai av Chen Duxiu, Li Dazhao, och andra kinesiska marxister.

Det nybildade KKP opererade i det fördolda. 1923 skickade Lenin Michail Borodin för att arbeta fram en allians mellan Kinesiska nationalistpartiet (Kuomintang) och Sovjetunionen. Under det här arrangemanget, där Kuomintang tog in det nyfödda KKP som en partigren, kunde KKP växa snabbt, genom att infiltrera Kuomintang.

Nationalisternas ledare Chiang Kai-shek blev medveten om att KKP försökte ta över Kuomintang, och rensade ut kommunisterna 1927. Under de kommande åren genomförde Kuomintang flera militära kampanjer för att förstöra KKP:s ”sovjetregioner” i södra Kina. De här kampanjerna lyckades delvis, men kommunisterna lyckades fly till en ny bas i Yan’an i nordvästra Kina. Under 30-talet växte hotet från Japan, och Kuomintang tvingades ta en paus i sina kampanjer mot KKP-upproret.

KKP utnyttjade till fullo Kinas instabilitet under den japanska expansionismen. När japanerna 1937 invaderade Kina var Röda armén på gränsen till nederlag, men när Kina till sist stod som segrare 1945 hade man 1,32 miljoner reguljära trupper och 2,6 miljoner milissoldater. Efter Japans kapitulation gömde sig kommunistpartiet bakom fredssamtalen med Kuomintang för att i hemlighet positionera sina styrkor inför det kommande inbördeskriget.

KKP lyckades få USA och Sovjetunionen att sluta stödja nationalisterna. 1949 besegrade Kinesiska kommunistpartiet till sist Kuomintangs regeringsstyrkor, och grundade därefter den mest ondskefulla totalitära kommunistregim världen har skådat: Folkrepubliken Kina.

Genast efter maktövertagandet började kommunistpartiet uppfinna fiender, och man började med att döda eliten.

Eliten utplånas, arbetarklassen förråds

Efter att ha tagit makten riktade Kinesiska kommunistpartiet in sig på samhällets elit, som tjänat som dess traditionsbärare; de förstörde de fysiska artefakterna från Kinas civilisation och bröt banden mellan det kinesiska folket och deras gudar. Genom massmord byttes Kinas traditionella kultur ut mot kommunistpartiets kultur.

Genast efter maktövertagandet började kommunistpartiet uppfinna fiender, och man började med att döda eliten. På landsbygden eliminerade man markägarna och lågadeln. I städerna dödade man affärsmännen, vilket skapade en atmosfär av terror och plundring av civilsamhället.

För att få bönderna att döda markägarna och ”rika bönder” och stötta den nya kommunistregimen, införde kommunistpartiet så kallade markreformer som lovade bönderna egen mark. Men efter att markägarna mördats hävdade kommunistpartiet att marken skulle lämnas över i form av ”kooperativ”. Det här betydde i praktiken att marken fortfarande inte var i händerna på bönderna.

I mars 1950 inledde kommunistpartiet det som skulle bli känt som ”kampanjen mot kontrarevolutionärerna”, där målet var att döda markägare och rika bönder på landsbygden. Partiet meddelade i slutet av 1952 att mer än 2,4 miljoner ”kontrarevolutionärer” hade eliminerats. I verkligheten hade över fem miljoner, nästan en procent av den kinesiska befolkningen, mördats.

Efter det drog kommunistpartiet igång kampanjerna för att göra slut på välbeställda stadsbor. Många av dessa valde att begå självmord med hela sina familjer under den oerhörda press som skapades.

Kommunistpartiet nöjde sig inte med att utrota markägare och kapitalister, utan rånade också bönder, småskaliga köpmän och hantverkare. Så efter det här klassfolkmordet levde den stora majoriteten av arbetarklassen fortfarande i fattigdom. 

(Läs del 4 här)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.