Att acceptera lite obekvämlighet är första steget för att gå bortom det bekväma.
Jag gick ombord på ett plan idag. Kvinnan framför mig hade en stor resekudde, en filt och några andra saker som skulle ge henne en så bekväm flygning som möjligt.
En bekant skulle ut och resa. Innan resan ägnade de en månad åt att oroa sig för om de hade med sig allt de behövde för att ha det bra.
De flesta av oss är sådana här: vi lägger mycket tid och ansträngning på att oroa oss över vår bekvämlighet, och en hel del pengar på att köpa saker (och att bära saker) som vill säkerställa att vi har en kokong av bekvämlighet runt oss hela tiden.
Det är förståeligt och det här säger jag utan att döma. Det är så vi reagerar på osäkerheten vid en resa, på att göra något vi inte brukar göra, på att inte veta hur vi ska hantera en situation. Vardagens osäkerhet.
Själv går jag in i ett forskartillstånd och försöker ta reda på allt jag kan om en osäker situation. Sedan kanske jag går in i ett köpartillstånd och skaffar de saker jag behöver för att känna mig säkrare. Sedan kanske jag går in i ett planeringstillstånd och försöker få kontroll över den osäkra situationen.
Det är så vi är. Vi lägger ner tid på att undersöka, köpa, planera och oroa oss. Vi stressar upp oss över den osäkra situationen för att försöka försäkra oss om vår trygghet.
Men hur skulle det vara om vi kunde släppa vår egen bekvämlighet? Tänk om vi bara kunde dyka ner i situationens osäkerhet och vara i den där osäkerheten utan att behöva ändra på den?
Ett tankeexperiment
Tänk dig att åka på en resa med bara det absolut nödvändigaste: ett klädombyte, några toalettartiklar (tandborste, tvål, deodorant), pass och sladden för att ladda telefonen. Ingenting för att säkerställa bekvämligheten.
Du skulle nog känna dig osäker. Alla de där ”tänk om” skulle dyka upp i sinnet. Ingen garanti för bekvämligheten.
Du tar dig igenom flygplatsen enbart med pass och det digitala boardingkortet på telefonen. Det visar sig att den här ovissa, osäkra situationen inte var så farlig. Du kommer till gaten, sitter ner och läser en bok på telefonen medan den laddas.
Du känner osäkerheten i situationen och det är inget problem.
Du kliver på planet och har ingen kudde eller någonting annat. Det går faktiskt bra. Du sitter på din plats och läser mer i boken. Du känner att du borde ta reda på mer om stället du ska till, planera hur du ska göra saker, veta exakt vad du ska göra och allt du behöver veta. Du står emot att följa den känslan som kommer från osäkerheten. Istället tillåter du dig själv att känna rädslan, stressen och osäkerheten. Du känner den verkligen, och blir vän med den. Det går bra, och allt är verkligen okej.
Du kommer fram till ditt mål och tar reda på hur tågen fungerar. Du kommer till hotellet och lämnar den lilla väskan där. Du vandrar runt, utan någon bestämd plan. Du känner osäkerheten av att vara på det här stället utan alla bekvämligheter och vid det här laget är du bra på att träna med den här osäkerheten. Du börjar välkomna den. Det blir en känsla av frihet och spänning, av öppenhet och nyfikenhet.
Du har inga av bekvämligheterna hemifrån och ändå visar det sig att du inte behöver dem. Inga av de där obekvämligheterna är heller så illa – det har varit värre. Du får inget glas vin till kvällen, inget morgonkaffe (två av dina favoriter), och gissa vad? Ingenting rasar ihop. Eller snarare så rasar saker ihop och du slappnar av i det hela, medan du inser att du kan vara helt öppenhjärtad när saker och ting rasar.
Den här resan, med sina små obekvämligheter, lär dig att alla dina ansträngningar och stressen för att bygga upp bekvämligheten och att kunna undvika otrygga situationer inte alls var nödvändig.
Vardagens otrygghet
Väl hemma igen så fungerar det här på samma sätt i vardagen. Tänk dig att gå igenom hela dagen utan all den säkerhet och den bekvämlighet som vi är vana vid.
Du har bara de kläder du har på dig, ett anteckningsblock, en bok. Några toalettartiklar. En handfull matvaror som inte är tillagade. Lite vatten. Tänk dig att det här vore allt du hade för dagen.
Du tar en promenad, kanske barfota om du känner för det. Du behöver inget gym, gör bara några armhävningar. Du äter när du är hungrig, tar lite vatten när du är törstig, men stressa inte över att inte ha all den bekväma maten och drycken. Du läser, mediterar, du är ute i solen, du gör fler armhävningar, du tar en promenad till, du skriver i anteckningsboken.
När osäkerheten kommer fram, så träna så som du gjorde på resan. Du behöver inte kolla upp allting, ha en plan, köpa saker eller vara förberedd. Du har allt du behöver och osäkerheten är helt okej.
Du kan försöka ge dig själv all trygghet i världen, men osäkerhet kommer ändå att dyka upp.
Du kan släppa din bekvämlighet och slappna av i det obekväma, och faktiskt är det inget problem. Det obekväma blir en vän, precis som osäkerheten. Du är fri.
Leo Babauta är författare till flera böcker och skriver bloggen ”Zen Habits” med över två miljoner följare. För mer information se ZenHabits.net
