Hela Sverige ska leva, lovar partierna. Den retoriken riskerar att öka på frustrationen i glesbygden, tror forskare.
– Det vore bättre om politikerna gick ut och sa vad man kan förvänta sig om man inte bor i en stad, säger professor Charlotta Mellander.
Hon får medhåll av chefsekonomen på Sveriges kommuner och landsting (SKL), Annika Wallenskog.
– Ska det vara så att man ska kunna flytta precis vart som helst och kunna begära exakt samma service? Det har vi aldrig diskuterat i Sverige men jag tror – att man måste ta upp den frågan, säger hon.
I helgen är det Landsbygdsriksdag i Örnsköldsvik. Bara KD-ledaren Ebba Busch Thor av partiledarna vågar utebli. Stad kontra land har inte minst efter Donald Trump och Brexit blivit en fråga inget parti vågar bortse ifrån.
Lägre förtroende
Missnöjet växer över att offentlig service brister, trots att man betalar lika mycket och ofta mer i skatt i glesbygden. Förtroendet för regering och riksdag och medier är lägre där och beredvilligheten att rösta på Sverigedemokraterna betydligt större.
Vid sidan av offentlig service är transporter avgörande för att ”hela Sverige ska leva”. Att flygbolaget Nextjet gått i konkurs riskerar till exempel att få allvarliga konsekvenser för mindre orter, framför allt i Norrland.
Charlotta Mellander är professor i nationalekonomi vid internationella handelshögskolan vid Jönköpings universitet och en av landets främsta experter på städer, kreativitet och regional utveckling. Hon tror att politikerna binder ris åt egen rygg med retoriken om att hela Sverige ska leva.
– Det är en sak att säga att hela Sverige ska leva men det gör det ju inte. Sitter man på landsbygden och ser att inte hela Sverige lever, så räcker det ju inte bara med att säga det, säger hon.
Politiskt självmord
En nedskruvad, mer realistisk retorik vore bättre, tror hon.
– Men det blir samtidigt litet av ett politiskt självmord om man i många års tid sagt att hela Sverige ska leva och så plötsligt vänder på retoriken, framför allt när vi har ett val som närmar sig, säger Mellander.
Grundproblemet med lika service för alla är naturligtvis att man på vissa ställen bor väldigt tätt och på andra väldigt glest.
Vellinge som har lägst kommunalskatt i landet med 29,19 har 250 människor per kvadratkilometer. Dorotea, som har högst kommunalskatt med 35,15, har en person per kvadratkilometer.
Högre skatt
– Bor man glest är det både svårt och dyrt att hålla igång offentlig service av god kvalité. Sen är det många saker som ligger utanför politikens räckhåll. Människor flyttar och mest flyttar de mellan 18 och 35 år, och vart de väljer att flytta sätter hela den här utvecklingen. Man kan inte från politiskt håll hejda var människor vill bo, säger Mellander.
Från SKL har man noterat en trend att kommuner som tappar invånare får högre kommunalskatt medan kommuner som växer får lägre. Något som utjämningssystemet egentligen ska reglera.
– Det är viktigt att utjämningssystemet faktiskt korrigerar detta. Man ska inte behöva ha en högre skattesats bara för att man tappar invånare, säger SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog.
Påverkar röstandet
Tillgång till offentlig service korrelerar också med hur människor röstar. En studie av doktoranden Jonna Rickardsson på Jönköpings universitet visar till exempel att sannolikheten ökar att du röstar på SD om du bor på ett ställe där den offentliga servicen dragits ned över tid.
– Det är en spegling av den här landsbygdsproblematiken. Det är inte så att du röstar på SD bara för att du bor på landsbygden utan också för att du sett att dina levnadsvillkor försämrats över tiden, säger Charlotta Mellander.
Hur tätt respektive glest människor bor samspelar också med röstandet i riksdagsvalet. I de 30 kommuner som hade lägst befolkningstäthet 2014 var de rödgröna partierna större än Alliansen i 96 procent av fallen. I de 30 kommuner som hade högst befolkningstäthet var Alliansen större i 80 procent av kommunerna.
(Owe Nilsson/TT)
