Sitt ner och ta det lugnt

På en ödetomt bredvid mitt promenadstråk har någon ställt ut stolar med förmaningar om att ta det lugnt. Nyfiken som jag är sätter jag mig ner. Foto: Anton Nilsson


Det är när man vilar som man verkligen känner hur man mår. Om man börjar må dåligt är det lättare att köra på som vanligt och undvika problemet i stället för att sätta sig ner och ta reda på vad som är fel.

På en promenad ner mot vattnet går jag förbi en ödetomt. Jag tror att det är en allmänning men har faktiskt ingen aning om ifall någon äger marken. Det är i vilket fall som helst en liten skogsdunge mellan två hus och i mitten av dungen har någon ställt ut stolar och bord.

På en av tomterna bredvid står en man och tittar på en skulptur. Jag vill egentligen gå fram och prata med honom. Är det han som ställt ut stolarna och bordet? Varför står de mitt ute i en vildvuxen skogsdunge? Det är alltså inga utemöbler vi pratar om utan vanliga köksstolar i furu. Jag går in på allmänningen och närmar mig tomten med mannen, men han står där helt försjunken i sin skapelse.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 99 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill! Vill du även ha papperstidningen betalar du endast 19 kronor första månaden, 149 kronor därefter. Säg upp enkelt när du vill!