När al-Fatahs ledning anländer till Socialdemokraternas kongress 2009 tas de emot som statschefer av Jan Eliasson och Pierre Schori och en ny era inleds. Den Israelvänliga politiken tonas ner med hjälp av Mona Sahlin och Margot Wallström, med rötter i den svenska Vietnamrörelsen. PLO, Fatah och Ship to Gaza, alla förknippade med terrorism, bromsade inte terrorromantiken.
Det är i ett gråkallt Stockholm i oktober 2009 som Socialdemokraterna öppnar det som ska bli Mona Sahlins enda ordinarie kongress som partiordförande. Kongressen bär det stolta namnet ”Jobbkongressen” och tanken är att den ska markera Socialdemokraternas fokus: att återta den mark och det fokus på arbetslinjen som förlorades till Alliansen och Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt vid valet tre år tidigare.
Jag står på trappan till Stockholmsmässan när al-Fatahs ledning anländer. De seglar förbi oss vanliga medlemmar med siktet inställt på värdarna; i första hand den tidigare utrikesministern och ordföranden i FN:s generalförsamling, Jan Eliasson, som står längre in tillsammans med sin mångårigepartikamrat och den tidigare biståndsministern Pierre Schori. De får ett mottagande värdigt en statschef. Själv står jag något förundrad, skolad i Tage Erlanders och Göran Perssons mer Israelvänliga linje, och undrar vad det är jag ser hända. Även Polisario, den västsahariska befrielseorganisationen, är i allra högsta grad närvarande. Även de behandlas med största respekt och vördnad.
