Recension: Blomstedt tolkar Brahms i Play-premiär

Konsert: Klassisk musik

På Konserthuset Play finns nu en inspelning där den 95-årige dirigenten Herbert Blomstedt tolkar Brahms och Honegger. Foto: Nadja Sjöström


En gripande konsert med Honegger och Brahms framfördes av den 95-årige dirigenten Blomstedt och Filharmonikerna i Stockholm tidigare i höst. Inspelningen av konserten hade nyligen premiär på Konserthuset Play.


Den 13 november var det premiär för en konsert med världsdirigenten Herbert Blomstedt på Konserthuset Play. Den ungefär en och en halv timme långa konserten spelades in i Konserthuset i Stockholm tidigare i höst. Nu finns den att avnjuta på nätet där lyssnare har möjlighet att ta del av Blomstedts gedigna tolkningar av tonsättarna Arthur Honeggers tredje symfoni och Johannes Brahms fjärde symfoni.

– Den första satsen heter Dies Ihre som betyder vredens dag. Man hör det i orkestern med detsamma, säger Blomstedt om Honeggers tredje symfoni i sin orkesterintroduktion och ger sedan ett ljudligt exempel med rösten på hur orkestern bygger upp musiken i ett crescendo som leder fram till ett inferno.

– Man måste spela musiken som om det vore krig, förklarar han vidare. Verket beskriver kriget och det finns en längtan om att det ska ta slut ... Var inte rädda om det blir starkt. Projektiler kommer att vina … men det kommer att gå över.

Avslutningen, där ljuset besegrar mörkret, är mycket varmt och ljuvligt framfört av Filharmonikerna.

Tonsättaren Honegger skrev verket under andra världskrigets sista år, och den något modernare musiken är som en resa genom krigets bestialitet fram till en hoppfull och ljus upplösning. Att detta verks tema skulle komma att bli högaktuellt i och med kriget i Ukraina var oväntat då konsertprogrammet ”planerades några år tillbaka”. Blomstedt upplevde själv andra världskriget och minns dess hemskheter. Under konserten bär han ett litet blågult band på fracken.

Första satsen smyger in ilande och oroligt och snart är Filharmonikerna i gång med full styrka och gestaltar på ett övertygande och inlevelsefullt sätt krigets fasor. Bleckblåsets djupa toner rungar som fallande bomber, stråkarnas oroliga virvlande passager och träblåsarnas hetsiga insatser av förtvivlad karaktär, ger en kraftfull inledning där Filharmonikerna under Blomstedts ledning skickligt får fram den skrämmande atmosfären.

Det känns hotfullt och obekvämt och oron böljar på olika sätt fram och tillbaka i orkestern med klimax, ett jagande driv och ett virrvarr av händelser. Med kontrabasarnas och cellis korta pizzicato-toner och ett svagt slagverksmuller tynar första satsen till slut effektfullt bort. Satsen framförs dynamiskt och skickligt av Filharmonikerna.

Blomstedt har varit chefdirigent för flera kända orkestrar i världen och arbetar fortfarande flitigt som gästdirigent. Foto: Jan-Olav Wedin

I den långsamma andra satsen, De profundis clamavi, växlar karaktärerna mellan hopp och förtvivlan. I inledningen berättar Blomstedt att titeln betyder ”ur djupet ropar vi till dig, Herre”. Det är ”en bön om att eländet ska ta slut”. Verket börjar stilla med celli. I en del av verket framförs ett lyriskt och kärleksfullt parti som gestaltas varmt och vackert av stråkarna. Satsen innehåller också utmärkta soloinsatser av bland annat oboisten Jesper Harryson.

Den tredje satsen heter Dona nobis pacem och betyder ”ge oss frid”. Den är starkt rytmisk och börjar med upprepandet av en basrytm. Det drivande tempot leder fram till ett kraftfullt klimax, pampigt framfört av Filharmonikerna. Ur tystnaden som uppstår efter kaoset framförs sedan stillsamt ett underbart cellosolo av cellisten Johannes Rostamo.

Andreas Alin framför ett vackert solo på tvärflöjt och Anna Riikonen ett klart och hoppfullt solo på piccolaflöjt, likt fåglar som lättar högt upp mot skyn. Konsertmästaren Joakim Svenheden framför också ett utmärkt skimrande solo på violin. Avslutningen, där ljuset besegrar mörkret, är mycket varmt och ljuvligt framfört av Filharmonikerna.

Som avslutning på konserten framför Blomstedt och Kungliga Filharmonikerna Johannes Brahms mäktiga fjärde och sista symfoni. Ett verk som bearbetar och bär på ett stort vemod men som också innehåller stråk av andra karaktärer. Mjukt och uttrycksfullt leder Blomstedt Filharmonikerna som med stråkarnas första allvarstyngda tema ger en vacker start på symfonin. Temat består av två toner som på flera sätt upprepas och utvecklas.

Musiken inleds på ett sådant sätt att det känns som att den har hållit på ett tag och att vi som lyssnare kommer in mitt i den. Längre in i verket spelar stråkarna med en passionerad nerv medan blåsarna tillför verket färg med sina olika välspelade insatser.

I andra satsen framför hornen ett sorgfullt tema. Satsen innehåller ett färgrikt och lyriskt spel från både stråkarna och blåsarna.

Tredje satsen är färgrikt orkestrerad och skiljer sig från de två tidigare satserna på så sätt att den är starkt rytmisk. Blomstedt och Filharmonikerna framför satsen pampigt och livfullt.

Den sista satsen har Brahms valt att skriva i form av en passacaglia – en form som var populär under barocken. I en passacaglia repeteras ett tema om och om igen med olika ornament och variationer. Det korta temat i den sista satsen består av enbart några få toner som upprepas på över trettio olika sätt. I satsen framför Andreas Alin ett underbart flöjtsolo.

Blomstedt och Filharmonikerna framför Brahms fjärde symfoni med stor kärlek, värme och innerlighet.

Kontakta journalisten: [email protected] 

Fakta

Musik

Brahms fjärde symfoni

Honeggers tredje symfoni 

Medverkande:

Kungliga Filharmonikerna

Herbert Blomstedt, dirigent 

Plats:

Konserthuset, Stockholm