Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
New York Times uppmärksammade förra veckan hur Japans befolkning i år har sjunkit med 512 000 invånare, enligt officiell statistik som släpptes i tisdags.
En av anledningarna är att antalet födslar – i år 900 000 – är det lägsta sedan 1874. Ännu en anledning är givetvis att Japans befolkning blir allt äldre. Närmare 28 procent av invånarna är nu över 65 år, vilket enligt tidningen är den högsta andelen i världen.
Japans demografiska utmaningar är något som jag studerat närmare sedan jag flyttade hit för snart tre månader sedan. Dels tack vare ett stipendium, dels på grund av en rad artiklar jag skriver där landets demografi spelar stor roll.
En minskande och åldrande befolkning påverkar givetvis även faktorer som ekonomi och geopolitisk status. Låt mig därför bygga vidare på New York Times artikel, för att ge er läsare en uppfattning om hur dramatisk situationen är.
Växande storstäder – utdöende landsbygd
Japans befolkning har minskat tio år i följd, efter att 2008 nått en topp på 128 miljoner. I dag är antalet japaner knappt 125 miljoner; men om inget görs för att vända trenden kommer landet år 2060 enligt beräkningar bara ha 70 miljoner invånare.
Samma år vore över 40 procent av befolkningen 65 år eller äldre. Det innebär en fortsättning på den onda spiralen. I början av nästa århundrade uppskattas Japans befolkningsmängd till blott 42 miljoner – mindre än en tredjedel än de 128 miljoner som noterades för ett årtionde sedan.
Redan i dag skapar avfolkningen stora problem i synnerhet på landsbygden. Där minskar befolkningen inte bara på grund av låga födelsetal, utan en fortsatt ökad inflyttning till storstäderna
Faktum är att urbaniseringen är en av de viktigaste faktorerna till Japans demografiska bekymmer. För samtidigt som Japans befolkning minskar, så har antalet invånare i Tokyo ökat varje år under 2000-talet. Och det är ett länge etablerat faktum att det föds färre barn i storstäder än på landsbygden.
Tokyo är fortfarande världens ohotat största stad, med cirka 38 miljoner invånare i stor-Tokyo. Detta har – enligt intervjuer jag genomfört med forskare här – mycket att göra med myndigheternas politik.
Allmänna investeringar har sedan Japans ekonomiska utveckling tog fart under efterkrigstiden fokuserat främst på storstadsområdena kring Tokyo, Osaka och Nagoya. På senare tid har Tokyo börjat suga upp resurser och talanger även från övriga storstäder.
Där talangerna finns, sker även de privata investeringarna. I stor-Tokyo finns över 40 procent av alla japanska universitetsstudenter, och närmare hälften av den privata sektorns alla investeringar.
Spiralen föder därmed sig själv. Faktumet att Tokyo och ett par andra storstäder växer, samtidigt som landsbygden dör ut, gör att ännu fler unga lämnar landsbygden för att utbilda sig eller arbeta i storstäderna.
Denna situation är särskilt allvarlig på Hokkaido, den största av Japans 47 prefekturer, där jag nu är bosatt. Hokkaido utgör 22 procent av landets yta men är hem åt blott 4 procent av befolkningen.
Hokkaido har 180 städer och kommuner. Under de kommande två årtiondena åren beräknas befolkningen sjunka i varenda en av dessa, samtidigt som andelen invånare över 65 år kommer öka från 14,8 procent (år 1995) till 40,7 procent (år 2040).
Till år 2040 riskerar dessutom 78 procent av Hokkaidos städer och kommuner att ”försvinna”; en definition som betyder att antalet kvinnor i åldern 20-39 år minskar med minst hälften. Ett öde som under de kommande 20 åren förresten förväntas drabba över hälften av Japans 1 700 kommuner.
Inget stöd för invandring
Urbanisering, låga födelsetal och en åldrande befolkning utgör alltså enorma utmaningar för Japan. Hur ska så få unga kunna ta hand om så många gamla, ekonomiskt såväl som rent fysiskt? Vad händer när landsbygden bokstavligen talat försvinner?
Det finns heller ingenting som pekar på att trenden kommer vända. Myndigheterna har förvisso inrättat en särskild kommission för att få bukt med problemet. Målet är att stabilisera befolkningsmängden kring 100 miljoner till år 2060. Men man har hittills inte lyckats öka födelsetalen i den takt man siktat på.
Det finns heller inga planer på att fylla gapet med invandring. Det finns inget stöd bland väljarna för omfattande invandring, konstaterade en professor jag intervjuade torrt, och tillade att det därför inte är några politiker eller något parti som går till val på detta.
Japan är ett av världens mest homogena och säkraste samhällen. Många japaner anser, med rätt eller orätt, att dessa två faktorer går hand i hand.
Skottlossningar, våldsbrott eller ens stölder är här extremt ovanligt. Dessutom är det få samhällen i världen som har så pass djupa kulturella koder och sociala regler, vilka sannolikt också skulle ställas på ända vid storskalig invandring.
Förvisso har man under de senaste åren lättat något på visumkraven för arbetskraftsinvandring. Men för att bosätta sig här krävs fortfarande att man har ett jobb, och det finns inga garantier för att få stanna kvar om man skulle förlora sitt arbete.
Kanske är Japan ett extremt exempel på de utmaningar som många utvecklade ekonomier kommer ställas inför framöver. Det är därför ett viktigt exempel att hålla ögonen på gällande hur en åldrande och krympande befolkning påverkar ett samhälle.
Här finns egentligen två uppfattningar. Den ena menar att demografiska problem av denna sort hotar hela samhället, och att allt måste göras för att se till så att befolkningen inte minskar.
Den andra menar att en stor befolkning i sig inte är ett självändamål. Så länge BNP per capita inte rasar, så kan livskvalitén förbli densamma även om ekonomin krymper i storlek. Vad spelar det för roll om det finns 128 eller 42 miljoner japaner, så länge alla kan leva gott?
I vilket fall som helst så kan vi vänja oss vid rubriker om att Japans befolkning sjunker med i genomsnitt någon miljon om året under de kommande årtiondena. Det ska bli intressant att se vilka konsekvenser detta egentligen får för landet.
Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
