loading
Blogg

Petra Krantz Lindgren: Barn som "rymmer" eller gömmer sig vid konflikter

Petra Krantz Lindgren

Ibland händer det att barn flyr iväg när en konfliktsituation uppstår med en förälder. De springer och gömmer sig eller tar till flykten och rymmer hemifrån. Naturligtvis kan det kännas både trist och otryggt för föräldrarna.

Nyligen fick jag en fråga från en mamma som undrade hur hon skulle hantera sin dotter som just "rymde" eller gömde sig när det uppstod en konflikt. Här nedan kan du se hur jag svarade henne.

För att förstå vad man skall göra för att förändra ett barns beteende, är det, som jag ser det, helt nödvändigt att ta hänsyn till vilket behov som ligger bakom barnets beteende.

Hej!

Du frågar vad du skall göra för att detta inte skall hända igen. Jag vill gärna backa ett steg och börja med att fundera över varför det händer. Det är svårt att veta orsaken, baserat på ett kortfattat brev, så låt mig istället beskriva några av de vanligaste förklaringarna när barn gömmer sig, hotar med att rymma eller faktiskt springer bort.

– Barnet känner rädsla och söker skydd

Om barnet upplever att föräldern är arg kan hon känna sig illa till mods eller rädd. I det läget är det inte konstigt om barnet drar sig undan. Att gömma sig under sängen eller rent av springa bort är kanske det bästa barnet i stunden kan komma på för att skydda sig själv från det som skrämmer, i det här fallet förälderns ilska.

– Barnet känner sig arg och ledsen och vill hämnas

Om barnet upplever att det föräldern gör eller säger är orättvist väcks inte sällan en blandning av ilska och sorg. Därur kan sedan komma en vilja att hämnas, att såra den som har sårat. ”Om jag försvinner/hotar med att försvinna blir mamma/pappa nog ledsen!” Jag minns själv ett tillfälle när jag var riktigt arg och ledsen på min mamma. Jag packade min lilla väska med vatten och ett äpple, travade ut på gatan, stampade med foten i gatan och meddelande min mamma, som rensade i rabatten utanför dörren: ”Du är dum och jag hatar dig. Nu flyttar jag till kojan i skogen!” Min mamma svarade: ”Gör du det!”. Orden var kanske inte de mest pedagogiska, men jag minns hur jag vände och gick in i huset igen. Om jag flyttade skulle min mamma tydligen inte alls bli ledsen, vilket ju var syftet jag hade med att ”rymma”.

– Barnet känner sig överväldigat och försöker få kontroll över sina känslor

Ibland blir barn, precis som vi föräldrar, helt överväldigade av sina känslor och tappar kontrollen. En del av dessa barn gör då något fiffigt: De drar sig undan för att samla ihop sig. De vet med sig att när de inte har kontroll över sina känslor, då klarar de inte att varken prata eller lyssna – än mindre lösa konflikter – utan att allt blir fel.

För att förstå vad man skall göra för att förändra ett barns beteende, är det, som jag ser det, helt nödvändigt att ta hänsyn till vilket behov som ligger bakom barnets beteende.

Här får du därför inte ett svar från mig, utan tre olika:

1. Hon känner sig rädd

Om du tror att ditt barn springer bort för att hon känner sig rädd och vill skydda sig själv (från det som hon upplever som skäll, anklagelser och skuldbeläggande) då är mitt råd till dig att fundera över hur du kan bemöta ditt barn – utan att hon känner rädsla – i de situationer som föregår att hon drar sig undan. (I den här artikelserien har jag skrivit om hur vi kan prata med våra barn, utan att väcka rädsla, skuld eller skam.) Du kan med fördel också fråga henne: ”När du sprang iväg förut, var det så att du gjorde det för att du kände dig rädd?” (Tänk på att det är viktigt att du signalerar uppriktigt och respektfullt intresse när du ställer den här frågan, snarare än anklagande eller ifrågasättande. Det är också viktigt att du inte låter som att du just gått en nybörjarkurs i psykoanalys). Om hon bekräftar det kan du fråga vidare: Vad är det som får henne att känna sig rädd? Hur skulle hon önska att du gjorde istället?

2. Hon vill såra

Om du misstänker att ditt barn drar sig undan eller hotar med att ”rymma” i syfte att såra dig, blir förhållningssättet ungefär detsamma som det jag föreslog ovan: Fundera över vad det är du gör som hon upplever som sårande och hur du kan agera annorlunda framöver. Även i det här fallet kan du förstås också fråga henne.

3. Hon behöver samla ihop sig

Om du tror att ditt barn drar sig undan för att samla ihop sina känslor och återfå självkontroll: Grattis, du har en väldigt klok flicka, som förstår att det är bra att samla ihop sig när det känns som man faller isär. Bekräfta henne gärna i det, samtidigt som du också uppmuntrar henne att komma tillbaka till er gemensamma konfliktlösning, när hon känner sig redo. Kanske kan ni också tillsammans försöka komma överens om en trygg plats dit det är okej att hon drar sig undan, och där du lovar att hon får vara ifred? På så sätt kan ni slippa oron för att hon skall ”rymma”.

Jag vill understryka att de tre exempel på behov som jag givit här är just exempel. Det kan förstås vara så att din dotter drar sig undan eller springer iväg av någon annan anledning än de jag föreslagit här. Fundera över och prata om, gärna tillsammans med din dotter och pappan, vad det kan finnas för behov bakom just din dotters beteende. Försök sedan hjälpa henne att få det behovet tillgodosett – på ett annat sätt som fungerar för både henne och dig. Detta blir mitt råd till dig.

Allt gott,

Petra

Petra Krantz Lindgren. Foto: Caroline Andersson

Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.   

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loading
Blogg

Petra Krantz Lindgren: Barn som "rymmer" eller gömmer sig vid konflikter

Petra Krantz Lindgren

Ibland händer det att barn flyr iväg när en konfliktsituation uppstår med en förälder. De springer och gömmer sig eller tar till flykten och rymmer hemifrån. Naturligtvis kan det kännas både trist och otryggt för föräldrarna.

Nyligen fick jag en fråga från en mamma som undrade hur hon skulle hantera sin dotter som just "rymde" eller gömde sig när det uppstod en konflikt. Här nedan kan du se hur jag svarade henne.

För att förstå vad man skall göra för att förändra ett barns beteende, är det, som jag ser det, helt nödvändigt att ta hänsyn till vilket behov som ligger bakom barnets beteende.

Hej!

Du frågar vad du skall göra för att detta inte skall hända igen. Jag vill gärna backa ett steg och börja med att fundera över varför det händer. Det är svårt att veta orsaken, baserat på ett kortfattat brev, så låt mig istället beskriva några av de vanligaste förklaringarna när barn gömmer sig, hotar med att rymma eller faktiskt springer bort.

– Barnet känner rädsla och söker skydd

Om barnet upplever att föräldern är arg kan hon känna sig illa till mods eller rädd. I det läget är det inte konstigt om barnet drar sig undan. Att gömma sig under sängen eller rent av springa bort är kanske det bästa barnet i stunden kan komma på för att skydda sig själv från det som skrämmer, i det här fallet förälderns ilska.

– Barnet känner sig arg och ledsen och vill hämnas

Om barnet upplever att det föräldern gör eller säger är orättvist väcks inte sällan en blandning av ilska och sorg. Därur kan sedan komma en vilja att hämnas, att såra den som har sårat. ”Om jag försvinner/hotar med att försvinna blir mamma/pappa nog ledsen!” Jag minns själv ett tillfälle när jag var riktigt arg och ledsen på min mamma. Jag packade min lilla väska med vatten och ett äpple, travade ut på gatan, stampade med foten i gatan och meddelande min mamma, som rensade i rabatten utanför dörren: ”Du är dum och jag hatar dig. Nu flyttar jag till kojan i skogen!” Min mamma svarade: ”Gör du det!”. Orden var kanske inte de mest pedagogiska, men jag minns hur jag vände och gick in i huset igen. Om jag flyttade skulle min mamma tydligen inte alls bli ledsen, vilket ju var syftet jag hade med att ”rymma”.

– Barnet känner sig överväldigat och försöker få kontroll över sina känslor

Ibland blir barn, precis som vi föräldrar, helt överväldigade av sina känslor och tappar kontrollen. En del av dessa barn gör då något fiffigt: De drar sig undan för att samla ihop sig. De vet med sig att när de inte har kontroll över sina känslor, då klarar de inte att varken prata eller lyssna – än mindre lösa konflikter – utan att allt blir fel.

För att förstå vad man skall göra för att förändra ett barns beteende, är det, som jag ser det, helt nödvändigt att ta hänsyn till vilket behov som ligger bakom barnets beteende.

Här får du därför inte ett svar från mig, utan tre olika:

1. Hon känner sig rädd

Om du tror att ditt barn springer bort för att hon känner sig rädd och vill skydda sig själv (från det som hon upplever som skäll, anklagelser och skuldbeläggande) då är mitt råd till dig att fundera över hur du kan bemöta ditt barn – utan att hon känner rädsla – i de situationer som föregår att hon drar sig undan. (I den här artikelserien har jag skrivit om hur vi kan prata med våra barn, utan att väcka rädsla, skuld eller skam.) Du kan med fördel också fråga henne: ”När du sprang iväg förut, var det så att du gjorde det för att du kände dig rädd?” (Tänk på att det är viktigt att du signalerar uppriktigt och respektfullt intresse när du ställer den här frågan, snarare än anklagande eller ifrågasättande. Det är också viktigt att du inte låter som att du just gått en nybörjarkurs i psykoanalys). Om hon bekräftar det kan du fråga vidare: Vad är det som får henne att känna sig rädd? Hur skulle hon önska att du gjorde istället?

2. Hon vill såra

Om du misstänker att ditt barn drar sig undan eller hotar med att ”rymma” i syfte att såra dig, blir förhållningssättet ungefär detsamma som det jag föreslog ovan: Fundera över vad det är du gör som hon upplever som sårande och hur du kan agera annorlunda framöver. Även i det här fallet kan du förstås också fråga henne.

3. Hon behöver samla ihop sig

Om du tror att ditt barn drar sig undan för att samla ihop sina känslor och återfå självkontroll: Grattis, du har en väldigt klok flicka, som förstår att det är bra att samla ihop sig när det känns som man faller isär. Bekräfta henne gärna i det, samtidigt som du också uppmuntrar henne att komma tillbaka till er gemensamma konfliktlösning, när hon känner sig redo. Kanske kan ni också tillsammans försöka komma överens om en trygg plats dit det är okej att hon drar sig undan, och där du lovar att hon får vara ifred? På så sätt kan ni slippa oron för att hon skall ”rymma”.

Jag vill understryka att de tre exempel på behov som jag givit här är just exempel. Det kan förstås vara så att din dotter drar sig undan eller springer iväg av någon annan anledning än de jag föreslagit här. Fundera över och prata om, gärna tillsammans med din dotter och pappan, vad det kan finnas för behov bakom just din dotters beteende. Försök sedan hjälpa henne att få det behovet tillgodosett – på ett annat sätt som fungerar för både henne och dig. Detta blir mitt råd till dig.

Allt gott,

Petra

Petra Krantz Lindgren. Foto: Caroline Andersson

Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.   

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024