Det flygplan med fallskärmshoppare som kraschade utanför Umeå var både för tungt och för baktungt när det lyfte, enligt Statens haverikommission.
Myndigheten har nu presenterat sin statusrapport efter olyckan den 14 juli. Men varför tragedin inträffade är fortfarande oklart.
På en presskonferens i Umeå förklarade Peter Swaffer, avdelningschef för luftfart på SHK, att det finns gränser för hur framtungt och baktungt ett plan får vara beroende på hopparnas placering.
SHK har återskapat scenariot med ett annat plan och placerat fallskärmshoppare på samma sätt för att undersöka hur tyngdpunkten legat.
Vid olyckstillfället var flygplanets massa 1 904 kilo, vilket är högre än vad Transportstyrelsen tillåter, enligt Peter Swaffer. Han säger att det inte haft någon större inverkan men att det inte hjälper planet att ta sig ur ett ogynnsamt läge.
– Det var något för tungt och lite för baktungt.
Vid ett hopp flyttar sig dessutom hopparna bakåt i flygplanet.
I dag presenterade Statens haverikommission och avdelningschef Peter Swaffer en första rapport om flyggolyckan på ön Storsandskär den 14 juli, där nio personer miste livet. Foto: Patrick Trägård//TT
Plötslig ändring
Planet, av modellen Gipps Aero GA8 Airvan, var uppe på 4 000 meters höjd och himlen var till stor del täckt av moln när olyckan inträffade klockan 14.07.
– Piloten begär att få stiga högre på grund av moln. 13 000 fot var målhöjden. Det är ungefär 4 200 meter. Det i sig är inget konstigt. Man får något senare klarering från flygledartornet att fälla hopparna.
– Man gör sig redo för hopparna att landa på sin förutbestämda plats. I samband med denna stigning så avtar också farten på flygplanet. Vid denna punkt så sker en plötslig ändring av riktning på flygplanet, det ändrar riktning åt vänster och mot den kurs man kom och är samtidigt i en kraftig dykning, säger Peter Swaffer.
Flygplanet färdades ungefär 1 000 meter framåt samtidigt som man föll 1 000 meter nedåt. Farten överskred den maximala fart som flygplanet är utprovat för, enligt haverikommissionen.
– När man överskrider den farten kan man egentligen inte säga vad som händer.
Överbelastning
Ola Olsson, utredningsledare på SHK, säger att en av vingarna böjdes på ett onormalt sätt under händelseförloppet. Flera delar av planet har brutits itu men det finns inga utmattningssprickor som kan förklara brotten, enligt Olsson.
– Skadebilden är att brotten skett under överbelastning av höga aerodynamiska krafter.
När flygplanet slog ner i marken var sidodörren öppen, visar skrapmärken från ett rött handtag i flygplanskroppen.
Olyckan inträffade klockan 14.07 den 14 juli i år. Foto/grafik: TT
Samtliga nio personer som omkom var antingen medlemmar i den lokala fallskärmsklubben eller flygklubben i Umeå.
Strax efter olyckan stoppade det Svenska fallskärmsförbundet (SFF) tillfälligt alla flygningar med modellen, som är registrerade hos två andra fallskärmsklubbar i Sverige. Kort därpå stoppade även den europeiska flygsäkerhetsmyndigheten Easa samma flygplansmodell – som tillverkas i Australien – från att flyga inom EU eftersom orsaken till olyckan inte var fastställd. Samma flygförbud trädde i kraft i både Australien och Nya Zeeland.
Men förbudet hävdes efter några dagar. Information från utredningen tydde på att det inte var fel på övriga plan av samma modell.
"Mycket återstår"
SHK pekar inte ut någon som kan tänkas bära ansvar för olyckan. Den slutgiltiga rapporten från myndigheten publiceras längre fram.
Mikael Karanikas, utredningsordförande på SHK, säger att de hoppas ha all fakta sammanställd senare på hösten.
– Vi är bara i början på vår utredning, det är mycket arbete som återstår för att komma fram till slutsatser.
(Niklas Svahn/TT)
(Marc Skogelin/TT)
