Förtur till bostäder, hyressubventioner och flyttbidrag är nya förslag på hur barn i utsatta områden ska lyckas bättre i livet. Men studien ifrågasätts då det inte är tydligt att uppväxtmiljön bidrar så mycket till utfallet senare i livet.

En ny studie från SNS, ett nätverk för forskning om policyfrågor, föreslår ekonomisk ersättning till familjer som vill flytta från utsatta områden. Syftet är att ge barn bättre möjligheter i livet.

Rapporten Bostadsområdets betydelse för brottslighet och barns möjligheter är en del i det treåriga forskningsprojektet Brottslighet och samhälle som syftar till att bidra till ökad kunskap om brottslighetens geografi.

Studien har sin utgångspunkt i att människor i utsatta områden missgynnas på grund av sitt uppväxtområde. Rapporten belyser hur utsatta områden skiljer sig från andra med avseende på sysselsättningsgrad, inkomstnivå och andelen utrikes födda, samt andelen unga.

Författargruppen består av Hans Grönqvist, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet, Susan Niknami, forskare i nationalekonomi vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet, och Torsten Santavirta, forskare i nationalekonomi vid Helsingfors universitet och Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet.

”Vår forskningsöversikt visar att villkoren i områden där barn växer upp har betydelse för deras möjligheter i livet. Inte minst därför oroar villkoren i de utsatta områdena. Vi efterlyser åtgärder som gör det lättare för barnfamiljer att flytta därifrån”, skriver Grönqvist på SNS:s webbplats.

De föreslår en försöksverksamhet där en rad idéer bör testas.

”Barnfamiljer skulle till exempel kunna få ekonomiskt stöd för att flytta. En annan modell kan vara att ge familjer i utsatta områden förtur i den kommunala bostadskön till bostäder i områden med bättre sociala och ekonomiska villkor. Det kan kombineras med rådgivning och kanske även hyressubventioner eller flyttbidrag”, skriver de.

Hjälp till flytt bör lottas bland de familjer vars barn löper störst risk att bli kvar i utsatthet, anser de.

”Det kan kanske verka märkligt att låta slumpen avgöra vilka som ska få hjälp att flytta. Men åtgärderna är dyra och bör därför prövas i liten skala för att sedan utvärderas ordentligt. Då blir det också rimligast att göra ett slumpvis urval bland de familjer som behöver hjälpen mest”, skriver Niknami på samma webbplats.

Till SVT säger Grönqvist att lottning är något som internationella studier har visat ger bra resultat. Det har inte provats i Sverige och därför anser han att det kan vara värt att prova.

Forskarna hänvisar till bland annat två försöksprojekt i USA. Dels MTO-program, Moving to Opportunity for Fair Housing Mobility-program, och dels Gautreaux Assisted Housing-programmet. Båda syftade till att skapa bättre förutsättningar för personer i utsatta områden. Det sistnämnda genomfördes i Chicago och syftade till att bryta fattigdomen genom att dela ut finansiellt stöd i form av bostadskuponger.

Alla forskare är däremot inte överens om att programmen har givit bra resultat.

– När det gäller Gautreaux-programmet har jag förstått att det blivit en del kritik mot de slutsatser som dragits av resultaten eftersom den saknade en kontrollgrupp, säger forskaren David Shannon som nyligen har publicerat en studie om socioekonomiska faktorers betydelse för brottslighet för Brottsförebyggande rådet (Brå) tillsammans med kollegan Jonas Ring.

– När det gäller MTO-programmet, är intrycket som jag fått att resultaten inte var så bra som man hade hoppats på.

Han förtydligar att sambandet mellan socioekonomiska förutsättningar och kriminalitet inte heller är glasklart.

– Jag skulle sammanfatta resultaten av forskningen om socioekonomiska bakgrundsfaktorer och brott med att det finns en konsensus i forskningen om att det finns ett samband, men att det är ganska svagt, säger han.

Alla har rätt till att bo i ett tryggt område och otrygga områden ska göras trygga, inte lämnas åt förslumning. 

Mikael Eskilandersson Civilpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna

I BRÅ-rapporten fastslår de att det inte enkelt går att förutsäga vem som kommer att begå brott utifrån personers socioekonomiska bakgrund.
Mikael Eskilandersson, civilpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, anser att betald flytt är en mindre begåvad investering.

– Det skulle vara att ge upp och acceptera bostadsområden som mer eller mindre förlorade. De pengarna som investeras skulle vara bättre att lägga på att göra områden trygga, säger han.

– Alla har rätt till att bo i ett tryggt område och otrygga områden ska göras trygga, inte lämnas åt förslumning.

Han hänvisar till Tidöavtalet där samarbetspartierna har kommit överens om att kriminella ska kunna vräkas och att polisen ska få mer resurser. Dessutom tror han mer på Bid-samverkan, som står för Business Improvement District, ett sätt att samverka mellan fastighetsägare och offentliga aktörer.

Förtur till bostäder tror han inte heller på. Han föreslår mer ägt boende i områden där det i dag är stor andel hyreshus. Han vill också se upprustning av bostäder.

– Flerbostadshus ska renoveras till bra standard och i vissa områden kan det behövas att byggnader rivs för att göra miljön tryggare, säger han.

Åsa Schelin, bostadssocial expert på Sveriges Allmännytta ser inte heller att forskarnas förslag är en bra lösning.

”Det gynnar kanske ett enskilt barn men bidrar inte till ett tryggare område. Vi kan ju inte tömma områdena på barn, utan här måste man jobba långsiktigt med att öka tryggheten för alla barn som bor där och som kommer att flytta in”, säger hon i Dagens Samhälle.

Forskarna bakom SNS-studien ser inte statsfinansierad flytt som en långsiktig lösning utan som en del i flera åtgärder. Vidare föreslår de ökad polisnärvaro och satsningar på skola och arbetsmarknad. Bland annat skulle viss offentlig verksamhet kunna flyttas dit, anser de.

Att människor i utsatta områden vill flytta är bekräftat sedan tidigare. Enligt en Novus-undersökning från 2021 svarade runt hälften av de tillfrågade som var bosatta i utsatta områden att de önskade flytta. Anledningen var främst kriminaliteten.

Enligt polisen finns det i dag 61 utsatta områden i Sverige. Ungefär 550 000 människor bor i dessa områden.

Trots stora samhälleliga insatser och ekonomiska subventioner utgör landets utsatta områden fortfarande ett problem för både dem som bor i dem, och kanske framför allt för dem som försöker lösa problemen i dem.

De politiska förslagen har varit många. I vissa fall har de också testats, med svaga resultat.

År 2020 presenterade Liberalerna ett program som de kallar Förortslyftet, med målet att Sverige ska få bort alla utsatta områden till år 2030. Precis som Sverigedemokraterna ser de mer privatägda bostäder som en lösning, vad de kallar en egnahemsrörelse. De är liksom forskarna i SNS-studien öppna för en annorlunda modell för bostadsköer, men är något mer vaga.

”En rak bostadskö är på många sätt rättvis, men gör det tyvärr också svårt för många att få en bostad när de behöver en. Att skapa en bättre matchning skulle innebära att vi bättre nyttjar det befintliga beståndet av bostäder så att fler kan hitta en lämplig bostad.”

Forskarna föreslår att regeringen testar idén med förtur till familjer i utsatta områden, något som delvis görs i dag. Förtur ges bland annat till personer med allvarlig hotbild riktad mot sig, men har också varit en förmån för nyanlända.

År 2018 gjorde Boverket en analys av bostadsmarknaden genom att fråga kommunerna huruvida de har någon form av förturssystem i sin bostadskö. Då uppgav 174 av landets 290 kommuner att de låter vissa grupper gå före i kön. Det absolut vanligaste skälet var att personen i fråga har varit nyanländ.

Epoch Times har sökt forskarna bakom den nya studien utan resultat.

Studien har finansierats av bland annat Arbetsförmedlingen, Fryshuset, Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten, Malmö stad, Mellby gård, Polismyndigheten och Skatteverket 

Kontakta journalisten: [email protected]