Tidöpartierna tillsätter en snabbutredning för att åter göra uranbrytning tillåtet i Sverige. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) kallar förbudet för en stoppkloss.
– Det är inte klokt att vi måste hantera uran som avfall, säger hon.
Sedan 2018 har det varit förbjudet att bryta uran i Sverige. Det vill Tidöpartierna ändra på. Nu tillsätts därför en utredning som ska vara klar redan den 15 maj i år.
– Det är inte klokt att vi måste hantera uran som avfall. Det är kostsamt och en stoppkloss för den potential som svenska fyndigheter har, säger Romina Pourmokhtari.
I Sverige finns över en fjärdedel av Europas kända uranfyndigheter. Trots det har det inte funnits någon urangruva sedan 1960-talet. Främst för att det inte har ansetts tillräckligt lönsamt, men också för att tidigare försök har mötts av starka lokala protester.
"Gruvor avgörande"
När regeringen och SD nu vill häva uranförbudet ser Romina Pourmokhtari inte främst nya renodlade urangruvor framför sig, även om hon inte helt utesluter det.
– Jag tror att det finns kommuner i Sverige som ser fördelarna. Just gruvor kanske inte är en så mysig del av klimatomställningen, men en helt avgörande. Har vi inga gruvor har vi inga elbilar, inga vindkraftverk och inga kärnkraftsreaktorer, säger hon.
Enligt Pourmokhtari är den viktigaste effekten av ett slopat uranbrytningsförbud framförallt att tungmetallen kommer att kunna tas tillvara som en restprodukt från annan, redan befintlig, gruvverksamhet.
Det skulle enligt ministern också göra det mer attraktivt att leta efter andra mineraler och metaller som behövs för den gröna omställningen.
– Man kan välja att antingen pumpa upp olja och importera det, eller att ställa om. Och för omställningen behöver Sverige erbjuda Europa de metaller och mineraler som vi har för att öka självförsörjandegraden, säger hon.
Romina Pourmokhtari säger att risken är att vi annars hamnar helt i händerna på diktaturer för att förse oss med kritiska ämnen.
"Skarpt läge"
När det kommer till just uran importerar Sverige dock det mesta från oproblematiska länder som Kanada och Australien. Restprodukterna från befintliga svenska gruvor kommer oavsett knappast täcka det behovet.
Men Romina Pourmokhtari säger att varje litet steg är värt något.
– Om man ska vara hederlig och vägrar ha urangruvor, då måste man också säga: Här är mitt energisystem som ska klara sig utan urangruvorna. Antingen slocknar lamporna, fabrikerna eller den svenska ekonomin, eller så använder vi den uran vi hittar. Det är ett så skarpt läge vi är i.
