En av de minst rapporterade men mest osmakliga detaljer kring den kinesiska regimens hänsynslösa förföljelse av muslimer i regionen Xinjiang, är hur politiska och religiösa ledare i islamska länder i bästa fall har varit helt tysta i frågan. I värsta fall har de till och med uttryckt stöd för övergreppen.
.@ImranKhanPTI's National Security Advisor @YusufMoeed stated that #Pakistan is 100% satisfied with #China's Genocide of #Uyghurs because he claims its a "non-issue." The shameless leaders of the #Muslim world has effectively sold out to Chinese money.https://t.co/olZnYZneYq
— Salih Hudayar (@SalihHudayar) October 16, 2020
Som jag tidigare skrivit på InBeijing i bland annat artikeln “Världens muslimska länder ignorerar förtrycket mot Kinas muslimer“, så beror detta på ekonomiska anledningar. Kina är största handelspartner med flera muslimska nationer, vilka samtidigt också tar emot stora kinesiska investeringar i samband med de nya sidenvägarna.
Detta har resulterat i att muslimska regeringar vid flera tillfällen tagit Pekings parti när frågan har varit på tal i FN. Något som i sin tur lett till att Kina kan påstå att endast “ett fåtal länder” har någonting emot den pågående inlåsningen av miljontals muslimer. Om detta skrev jag närmare i artikeln “37 diktaturer och muslimska länder ger stöd i FN till Kinas politiska fångläger i Xinjiang“.
I de auktoritära system som råder i en majoritet av världens muslimska länder, är det politiska och religiösa ledare som sätter agendan och bestämmer vilka frågor som ges utrymme i den allmänna debatten.
Ett civilsamhälle som på egen hand informerar och mobiliserar invånarna mot orättvisor lyser alltjämt med sin frånvaro.
Detta har blivit tydligare än någonsin i samband med Frankrikes resoluta reaktion efter mordet på läraren Samuel Paty för knappt två veckor sedan. Som de flesta läsare säkert redan känner till, så halshöggs Paty av en islamistisk terrorist för att han visat karikatyrbilder av profeten Mohammed som en del av undervisningen i yttrandefrihet.
Vansinnesdådet fick till följd att Frankrikes regering med president Emmanuel Macron i spetsen har förklarat krig mot radikal islamism.
Myndigheterna har bland annat genomfört dussintals räder mot islamistiska nätverk och tillfälligt stängt ner moskéer. Samuel Paty har postumt belönats med Hederslegionen, samtidigt som hundratals radikala islamister ska utvisas från landet.
De snabba och kraftfulla insatserna verkar ha allmänhetens sympatier, då tiotusentals fransmän har demonstrerat till stöd för åtgärderna. I Sverige har bland annat Expressen på ledarplats framfört åsikten att “Frankrike visar vägen i kampen mot barbariet“.
Åtgärderna har dock inte varit lika populära i den muslimska världen, där reaktionen på Frankrikes krafttag utgör ett tydligt kvitto på den osmakligaste av dubbelmoraler.
I flera muslimska länder har stora protester ägt rum, kompletta med uppbrända nidbilder av Emmanuel Macron och krav på bojkott av franska varor.
Bland de ledare som reagerat starkast finns Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, som i ett tv-sänt tal menade att muslimer i Europa nu utsätts för lynchning jämförbar med judarnas situation just innan andra världskriget. Även Erdogan uppmanade till en bojkott av franska varor, och uppmanade även europeiska ledare att pressa Macron till att “stoppa sin hatkampanj”.
Detta torde i sin tur vara den absoluta höjden av dubbelmoral i denna sorgliga saga, givet att de uigurer som låses in i Xinjiang är ett turkiskt folk, vars kulturella och språkliga likheter med Turkiet är stora.
För att sammanfatta poängen som denna text vill göra, så har Emmanuel Macrons försvar av yttrandefrihet och sekularism redan resulterat i otaliga fientliga handlingar bland ledare och invånare i flera muslimska länder.
Men när Kinas regim låser in miljontals muslimer i en helveteskampanj utan slut så håller samma religiösa och politiska ledare – och därmed även befolkningen i länderna där de styr – nästan helt tyst. Osmakligt är bara förnamnet.
Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
