Tidigt i Jindynastin (265-439) levde en berömd lärd man vid namn Guo Xiang. Han var redan som ung mycket begåvad.
Guo Xiang arbetade mycket hårt med att läsa och studera varje dag. Dessutom utmärkte han sig med att forska och analysera det han lärt sig från böcker och händelser i samhället. Han var kunnig och hade unika åsikter om många saker.
Guo Xiang var också mycket vältalig och kunde tala om nästan allting på ett klart och logiskt sätt. Han blev därför en mycket populär lärd person och folk hade stor respekt för honom.
Vid den här tiden var även general Huan också populär eftersom han hade skyddat folket många gånger från fientliga attacker. När han var på resande fot blev han vanligtvis varmt mottagen av lokalbefolkningen.
En gång reste han genom X-området, men ingen kom ut för att välkomna honom och han kände sig förargad.
Eftersom generalen beundrade Guos talang besökte han den populäre lärde och bad om hans åsikt:
– När mina soldater var stationerade i den övre delen av X-området, skyddade de folket här. Hur kommer det sig att den lokala adeln inte kom för att hälsa på mig när jag kom?
– Du var på väg österut mot huvudstaden och folk visste inte vad du hade i sinnet och om du ville möta dem. Det är anledningen till att de inte kom för att ta emot dig, svarade Guo.
Generalen förstod och imponerades av Guos svar. Han föreslog att Guo skulle arbeta vid det kejserliga hovet. Men Guo var inte intresserad av någon ställning eller berömmelse. Han svarade: – När jag får studera och forska blir livet underbart för mig.
Under sina sista år studerade Guo Daoist-doktrinen och gjorde anmärkningsvärda framsteg i den skolans tankevärld. När frågor diskuterades visste han hur han skulle förklara saker grundligt i detalj. Folk beskrevs Guos tal som ”en flod som rinner utför ett berg och som aldrig torkar upp”.
Idiomet “口若懸河” (kǒu ruò xuán hé) betyder bokstavligt ”mun som en framstörtande flod” kommer ursprungligen från “Essays and Criticism”* skriven av Liu Yiqing av Södra Songdynastin. Frasen används för att beskriva en person med stor vältalighet, vars tal är som en rinnande flod.
Not* Boken “En ny redogörelse över världens berättelser” (世說新語) sammanställdes och redigerades av Liu Yiqing (403 – 444). Den innehåller cirka 1130 historiska anekdoter och personporträtt på cirka 600 lärda, musiker och målare som levde under det andra till fjärde århundradet.
